Är den ”mediterande mumien” en legendarisk tibetansk lama?
Dashi-Dorzho Itigilov (1852-1927). En mumie sittandes i lotusställning som hittades den 27 januari 2015 sägs kunna vara Itigilov. (Wikimedia Commons)


En mumie, som enligt preliminära undersökningar, uppskattas vara runt 200 år gammal, och som sitter i lotusställning, hittades i Mongoliet den 27 januari, enligt lokaltidningen The Morning News.

Omständigheterna kring upptäckten i provinsen Songinokhairkhan är ännu oklara, rapporterar The Morning News. Kroppen hittades täckt av djurhudar och har tagits till rättsmedicinsk expertis i Ulan Bator för vidare undersökningar.

Det spekuleras om att det som hittats är kvarlevorna av en tibetansk lama, kanske Dashi-Dorzho Itigilov, som föddes 1852.

Historien om Itigilovs kropp är fascinerande. Hans kropp har redan ”hittats” ett antal gånger sedan han dog, så om detta är hans kropp är det mer ett ”återupptäckande”.

Innan Itigilov dog sade han till sina elever att söka upp och studera hans kropp 30 år efter hans död, rapporterade New York Times 2002.

När han dog satt han i meditation i lotusställning och skanderade en bön för de döda. Enligt berättelsen hade kroppen inte förmultnat när hans elever tittade på den efter 30 år. Vid den tiden gjorde det sovjetiska styret det svårt för religiösa aktiviteter och anhängarna undvek att dra uppmärksamhet till kroppen, och gömde undan den igen.

Hittad och gömd igen

Kroppen hittades igen 2002 av en nyfiken ung lama vid namn Bimba Dorzjijev som spårade upp Itigilovs viloplats. Dussintals vittnen, två rättsmedicinska experter och en fotograf närvarade vid detta avtäckande av Itigilovs kropp. ”Lamorna som öppnade kistan hade operationsmasker på sig, men det hade de inte behövt. Itgilovs kropp var fortfarande bevarad”, rapporterade New York Times.

Kroppen gömdes emellertid på nytt, och bara lamorna tilläts se den.

En metod känd som Sokushinbutsu i Japan innefattade att buddhistmunkar mumifierade sig själva. De som använde den höll en strikt diet före döden, och satt i djup meditation. Om munken lyckades med den här självkonserveringen efter döden så placerades ofta hans kropp i ett tempel för att hedras. Lyckades man så betraktades det som ett tecken på att man uppnått ett andligt, och även fysiskt, tillstånd bortom det vanliga livets bräcklighet.