Romanen ”Färden till Västern” är ett av Kinas stora litterära mästerverk. Den är skriven av författaren Wu Cheng’en under Mingdynastins era. Det är en äventyrsberättelse om hur Tangmunken och hans fyra lärjungar –  Apkungen (Sun Wukong), Galten (Zhu Bajie), Sandmunken (Sha Wujing) och den Vita drakhästen – lyckades hämta buddhistiska skrifter från det Västra Paradiset efter att ha besegrat olika demoner och övervunnit 81 vedermödor.

En av höjdpunkterna i romanen är följande berättelse om hur Apkungen besegrar Skelettdemonen.

Efter en lång promenad kom Tangmunken och hans lärjungar en dag fram till foten av ett högt berg.  Tankmunken var mycket trött och hungrig och bestämde sig för att vila. Eftersom platsen var öde var Apkungen tvungen att ge sig iväg långt bort för att hitta något att äta.

Skelettdemonen, som levde på berget, visste att en bit kött av Tangmunkens kropp skulle ge honom evigt liv. Eftersom Skelettdemonen var rädd för Apkungens stora magiska krafter, försökte han lura Tangmunken genom att förvandla sig till en ung kvinna som till synes var på väg med mat till sin man.

Med sina mänskliga fysiska ögon kunde Tangmunken inte se att det var Skelettdemonen förklädd till kvinna. Med tacksamhet var han precis på väg att ta emot maten ur demonens händer när Apkungen kom tillbaka.

Med en gyllene blick från sina glödande ögon kände Apkungen igen demonen. Utan att tveka höjde Apkungen sin påk och slog till den. Men Skelettdemonen flydde och lämnade på marken ett falskt lik av den unga damen. 

Både Tangmunken och Galten chockades av vad de såg. Trots att Apkungen försökte förklara att det var demonen kunde Tangmunken inte tro på hans berättelse, så han beskyllde Apkungen för att ha dödat den unga damen.

Runt huvudet hade Apkungen ett band och nu straffade Tangmunken honom genom att dra åt bandet med hjälp av en trollformel. Det var så smärtsamt att Apkungen var tvungen att be Tangmunken om nåd och han lovade att inte döda igen.

Gruppen gav sig av. På vägen mötte de en gammal kvinna som grät över att för hennes dotter hade blivit dödad. Apkungen såg igenom tricket och visste att det var Skelettdemonen som nu hade ändrat skepnad till en gammal kvinna, så han höjde sin påk och slog till henne i huvudet. Demonens ande lämnade den falska kroppen.

Tangmunken, som fått sig en chock till, vägrade tro att det var ett monster och reciterade trollformeln för bandåtstramning. Smärtan var outhärdlig så den stackars Apkungen vred sig i smärtor på marken om och om igen. Galten och Sandmunken bönade och bad och till slut förlät Tangmunken honom.

Men demonen gav sig inte och förvandlade sig ännu en gång, nu till en gammal man, och som sådan hävdade han att pilgrimerna hade dödat både hans dotter och hustru. Apkungen som kunde se igenom demonens förklädnad slog ner den igen.

Den här gången lämnade demonen kvar ett tygstycke till Tangmunken och på det stod: ”Om du är lika snäll som en Buddha, hur kan du döda? Tar du med dig Sun Wukong (Apkungen) kommer du inte att få några skrifter.”

Tangmunken beskyllde Apkungen för att ha dödat tre personer och Apkungen var inte hans lärjunge längre. (Illustrerad av Zhiqing Chen, Epoch Times)

När Tangmunken hörde det beskyllde han Apkungen för att ha dödat tre personer, en efter en, och godtog inte längre Apkungen som sin lärjunge. Apkungen hade ingen annan möjlighet än att motvilligt lämna gruppen. Han oroade sig över Tangmunkens säkerhet och sade till Galten och Sandmunken att ta väl hand om mästaren och att han kunde hittas i sitt apkungarike på Hua Guo-berget (ett berg fullt av blommor och frukter).

Utan Apkungen i närheten kunde Skelettdemonen lätt fånga in Tangmunken. Först då kunde Tangmunken se demonens verkliga ansikte. Han insåg att han hade kränkt Apkungen. Han ropade på Galten, som tillsammans med Sandmunken försökte rädda honom, för att be honom gå och hämta Apkungen.

Galten skyndade till Hua Guo-berget och informerade Apkungen om den dåliga nyheten. Apkungen följde med Galten för att omedelbart inleda räddandet av sin mästare.

Skelettdemonen hade fest. Den hade bjudit in sin mor och andra demoner för att de tillsammans skulle njuta av Tangmunkens kött. När de precis var på väg att döda Tangmunken kom Apkungen och räddade sin mästare.