loadingHe Qinglian är kinesisk författare och ekonom, bosatt i USA
He Qinglian är kinesisk författare och ekonom, bosatt i USA
Opinion

Antikorruptionsstorm utspelar sig i Kina

He Qinglian

”Antikorruption” har de senaste veckorna blivit det viktigaste modeordet i Kina. Varje dag kommer det nya nyhetsrapporter om hur partitjänstmän på olika nivåer granskas. Den nya partiledningen, med Xi Jinping i spetsen, har lovat att ta itu med korruptionen bland tjänstemännen. Denna nya antikorruptionskampanj kan få många kineser att inse att de lever i ett kaotiskt samhälle som nästan helt har förlorat sin moral.

Det kinesiska samhället är som en djungel, där alla bär på en grundläggande känsla av otrygghet. Detta tar sig uttryck mellan tjänstemän och deras medarbetare, mellan älskande och mellan familjemedlemmar.

Qi Hong, expert på elektronisk övervakningsutrustning, har blivit känd för sin kunskap i att upptäcka och ta bort avlyssnings- och videoinspelningsutrustning hos tjänstemän. Han sade till tidningen Chongqing Evening News att övervakning närmast har blivit standard bland kinesiska tjänstemän. Förra året tog han bort mer än 300 apparater från bilar, kontor och sovrum. Under den intensivaste veckan plockade han bort fler än 40 avlyssningsmikrofoner som gömts hos fruar, älskare, kolleger och konkurrenter.

Personerna som står bakom avlyssningen har olika relationer och närhet till tjänstemännen, så varför beter de sig som hemliga poliser?

Var och en har sina skäl. Politiska rivaler installerar övervakningsutrustning för att avslöja konkurrenternas dolda svagheter eller misstag, för att kunna utnyttja dessa mot dem. Hustrur oroar sig för att deras män är otrogna och vill rädda sina äktenskap. Avlyssning av en älskare kan ha komplexa orsaker och ibland ingå i ”honungsfällor” med skilda motiv bakom.

Förr angav folk andra anonymt till antikorruptionsbyrån eller centralkommissionen för disciplinkontroll. Även när informationen skickades via internet var det ovanligt att någon avslöjade sitt namn. En ny standard angavs emellertid under 2012 års antikorruptionskampanj. Luo Changping, biträdande redaktör för den kända kinesiska finanstidningen Caijing, skrev på morgonen den 6 december tre meddelanden i eget namn på den kinesiska mikrobloggen Weibo. De handlade om Liu Tienan, som innehar dubbla poster som biträdande direktör för Kinas nationella utvecklings- och reform-kommission och sekreterare i den nationella energistyrelsen.

Weiboinläggen berättade att Liu hade förfalskat utbildningsbevis och avslöjade uppgifter om hans älskarinna, samt information om banklån som Liu skulle ha tagit i sonens namn, med mera.

I detta fall ansågs bevisen på korruption ganska starka. Trots det gick chefen för Energistyrelsens informationsavdelning fyra timmar senare ut och sade att allt som sagts om Liu var ”skvaller och rykten”.

Sexaffärer har blivit ett hett ämne i Kinas maktcirklar. Om och om igen har fenomenet visat hur lågt moralen har sjunkit i landet.

Lu Yingming, vice direktör för mark- och resursdepartementet i Guangdong utmärker sig särskilt: förskingring av 2,8 miljoner yuan (ungefär lika mycket i kronor), ägande i 63 fastigheter och hållande sig med 47 älskarinnor. Han är vad kineserna kallar ”naken tjänsteman” då han har skickat familjen utomlands för att skydda den ifall något skulle hända honom. Det finns många liknande fall.

De metoder som används i den pågående kampanjen mot korruption består främst av medieexponering av skandaler.

Kommunistregimen har tidigare varit motståndare till att sprida information om korruptionen online. Även om fallen väckte debatt förhindrade de inte korruption i praktiken, menade man.

Under det gångna året har myndigheterna emellertid ändrat inställning, och sagt att så länge bevis anförs ska fallen som rapporteras online utredas. Trots det har bara ett fall lett till vidare utredning. Kampanjen är svårkontrollerad och besluten är inte enbart upp till makthavarna att fatta, därför blir den fortsatta utvecklingen av den internetbaserade antikorruptionskampanjen en värdemätare på de politiska makthavarnas intresse för att bekämpa korruptionen.

I Kina finns ett ordspråk som lyder ”fånga den kanin som springer in i trädet”, vilket väl beskriver hur slumpartat kampanjen verkar.

Olika provinser har reagerat på skilda sätt inför Xi Jinpings upprop mot korruptionen. Snabbast har man varit i Guandongprovinsen där fem tjänstemän på departements- eller byrånivå, samt en partisekreterare på häradsnivå, har arresterats.

I Hunan, Hubei, Inre Mongoliet och många andra provinser har man ännu inte gjort något mot korruptionen.

De väntar sannolikt på att även denna förändringens vind ska lägga sig och gör därför inga uppoffringar. Den avslappnade inställningen innebär att tjänstemännen inte har lagt några begränsningar på sina anhöriga och vissa av dessa har därför blivit kaniner som sprungit emot det stora trädet.

Några utländska medier har kallat antikorruptionskampanjen för en ”100-dagars plan”, enligt exempel från Vladimir Putin i Ryssland och Muhammad Mursi i Egyupten. Bådas 100-dagarsplaner har stått för bluff och skrävel.

Enligt min åsikt har arbetet mot korruptionen bara börjat och slutresultatet kan inte förutsägas. Det som kan sägas är att Xi Jinping verkligen vill slåss mot korruptionen, då det är den främsta metoden för att upprätthålla legitimiteten hos och samla stöd för det kinesiska kommunistpartiet. Korruptionen är emellertid fast rotad inom enpartisystemet och har spridit sig både brett och djupt. Därför kan en sådan kampanj aldrig bli grundlig nog för att verkligen rensa ut problemet. När kampanjen upphör kommer korruptionen tillbaka och effekten av att göra samma åtgärder en gång till kommer vara mycket begränsad.

He Qinglian är kinesisk författare och ekonom, bosatt i USA. Hon har skrivit ”China’s Pitfalls” om korruptionen inom Kinas ekonomiska reformer under 1990-talet och ”“The Fog of Censorship: Media Control in China” som behandlar manipulation och begränsningar av pressen. Hon skriver regelbundet för Epoch Times om sociala och ekonomiska frågor.

Epoch Times ges ut i 35 länder och på 20 språk.

Bearbetad från engelska.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingHe Qinglian är kinesisk författare och ekonom, bosatt i USA
He Qinglian är kinesisk författare och ekonom, bosatt i USA
Opinion

Antikorruptionsstorm utspelar sig i Kina

He Qinglian

”Antikorruption” har de senaste veckorna blivit det viktigaste modeordet i Kina. Varje dag kommer det nya nyhetsrapporter om hur partitjänstmän på olika nivåer granskas. Den nya partiledningen, med Xi Jinping i spetsen, har lovat att ta itu med korruptionen bland tjänstemännen. Denna nya antikorruptionskampanj kan få många kineser att inse att de lever i ett kaotiskt samhälle som nästan helt har förlorat sin moral.

Det kinesiska samhället är som en djungel, där alla bär på en grundläggande känsla av otrygghet. Detta tar sig uttryck mellan tjänstemän och deras medarbetare, mellan älskande och mellan familjemedlemmar.

Qi Hong, expert på elektronisk övervakningsutrustning, har blivit känd för sin kunskap i att upptäcka och ta bort avlyssnings- och videoinspelningsutrustning hos tjänstemän. Han sade till tidningen Chongqing Evening News att övervakning närmast har blivit standard bland kinesiska tjänstemän. Förra året tog han bort mer än 300 apparater från bilar, kontor och sovrum. Under den intensivaste veckan plockade han bort fler än 40 avlyssningsmikrofoner som gömts hos fruar, älskare, kolleger och konkurrenter.

Personerna som står bakom avlyssningen har olika relationer och närhet till tjänstemännen, så varför beter de sig som hemliga poliser?

Var och en har sina skäl. Politiska rivaler installerar övervakningsutrustning för att avslöja konkurrenternas dolda svagheter eller misstag, för att kunna utnyttja dessa mot dem. Hustrur oroar sig för att deras män är otrogna och vill rädda sina äktenskap. Avlyssning av en älskare kan ha komplexa orsaker och ibland ingå i ”honungsfällor” med skilda motiv bakom.

Förr angav folk andra anonymt till antikorruptionsbyrån eller centralkommissionen för disciplinkontroll. Även när informationen skickades via internet var det ovanligt att någon avslöjade sitt namn. En ny standard angavs emellertid under 2012 års antikorruptionskampanj. Luo Changping, biträdande redaktör för den kända kinesiska finanstidningen Caijing, skrev på morgonen den 6 december tre meddelanden i eget namn på den kinesiska mikrobloggen Weibo. De handlade om Liu Tienan, som innehar dubbla poster som biträdande direktör för Kinas nationella utvecklings- och reform-kommission och sekreterare i den nationella energistyrelsen.

Weiboinläggen berättade att Liu hade förfalskat utbildningsbevis och avslöjade uppgifter om hans älskarinna, samt information om banklån som Liu skulle ha tagit i sonens namn, med mera.

I detta fall ansågs bevisen på korruption ganska starka. Trots det gick chefen för Energistyrelsens informationsavdelning fyra timmar senare ut och sade att allt som sagts om Liu var ”skvaller och rykten”.

Sexaffärer har blivit ett hett ämne i Kinas maktcirklar. Om och om igen har fenomenet visat hur lågt moralen har sjunkit i landet.

Lu Yingming, vice direktör för mark- och resursdepartementet i Guangdong utmärker sig särskilt: förskingring av 2,8 miljoner yuan (ungefär lika mycket i kronor), ägande i 63 fastigheter och hållande sig med 47 älskarinnor. Han är vad kineserna kallar ”naken tjänsteman” då han har skickat familjen utomlands för att skydda den ifall något skulle hända honom. Det finns många liknande fall.

De metoder som används i den pågående kampanjen mot korruption består främst av medieexponering av skandaler.

Kommunistregimen har tidigare varit motståndare till att sprida information om korruptionen online. Även om fallen väckte debatt förhindrade de inte korruption i praktiken, menade man.

Under det gångna året har myndigheterna emellertid ändrat inställning, och sagt att så länge bevis anförs ska fallen som rapporteras online utredas. Trots det har bara ett fall lett till vidare utredning. Kampanjen är svårkontrollerad och besluten är inte enbart upp till makthavarna att fatta, därför blir den fortsatta utvecklingen av den internetbaserade antikorruptionskampanjen en värdemätare på de politiska makthavarnas intresse för att bekämpa korruptionen.

I Kina finns ett ordspråk som lyder ”fånga den kanin som springer in i trädet”, vilket väl beskriver hur slumpartat kampanjen verkar.

Olika provinser har reagerat på skilda sätt inför Xi Jinpings upprop mot korruptionen. Snabbast har man varit i Guandongprovinsen där fem tjänstemän på departements- eller byrånivå, samt en partisekreterare på häradsnivå, har arresterats.

I Hunan, Hubei, Inre Mongoliet och många andra provinser har man ännu inte gjort något mot korruptionen.

De väntar sannolikt på att även denna förändringens vind ska lägga sig och gör därför inga uppoffringar. Den avslappnade inställningen innebär att tjänstemännen inte har lagt några begränsningar på sina anhöriga och vissa av dessa har därför blivit kaniner som sprungit emot det stora trädet.

Några utländska medier har kallat antikorruptionskampanjen för en ”100-dagars plan”, enligt exempel från Vladimir Putin i Ryssland och Muhammad Mursi i Egyupten. Bådas 100-dagarsplaner har stått för bluff och skrävel.

Enligt min åsikt har arbetet mot korruptionen bara börjat och slutresultatet kan inte förutsägas. Det som kan sägas är att Xi Jinping verkligen vill slåss mot korruptionen, då det är den främsta metoden för att upprätthålla legitimiteten hos och samla stöd för det kinesiska kommunistpartiet. Korruptionen är emellertid fast rotad inom enpartisystemet och har spridit sig både brett och djupt. Därför kan en sådan kampanj aldrig bli grundlig nog för att verkligen rensa ut problemet. När kampanjen upphör kommer korruptionen tillbaka och effekten av att göra samma åtgärder en gång till kommer vara mycket begränsad.

He Qinglian är kinesisk författare och ekonom, bosatt i USA. Hon har skrivit ”China’s Pitfalls” om korruptionen inom Kinas ekonomiska reformer under 1990-talet och ”“The Fog of Censorship: Media Control in China” som behandlar manipulation och begränsningar av pressen. Hon skriver regelbundet för Epoch Times om sociala och ekonomiska frågor.

Epoch Times ges ut i 35 länder och på 20 språk.

Bearbetad från engelska.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024