Antijapanska protester i Kina regisserade av regimen
Antijapansk demonstration i Peking den 18 september. (Foto: Frederic J Brown/ AFP/ Getty Images)


Den senaste tidens regimorganiserade antijapanska demonstrationer i Kina har uppfattas som en ironisk situation av vissa kineser, eftersom landets medborgare sällan får tillåtelse att demonstrera mot det de vill.

Han Han, en av Kinas populäraste författare, bloggade om demonstrationerna den 18 september som är årsdagen av Japans invasion av Kina.

”Äntligen har vi en demonstration vi kan gå i, i ett land där vi inte ens får skriva ‘demonstration’ i våra bloggar,” skrev han.

Den 18 september har alltid varit det datum då antijapanska stämningar vädras som mest i Kina, men de parader som hölls i år är ändå relativt sällsynta. I minst sju städer, däribland Peking, Hongkong, Shanghai och Shenzhen, gick kineser ut på gatorna för att uttrycka sin fiendskap mot Japan. Denna fiendskap kan delvis betraktas som skapad av den kinesiska partistaten.

Den senaste tidens bråk mellan länderna efter båtincidenten i det omstridda havsområdet som ledde till att en kinesisk kapten greps av Japan har väckt ilska hos många kineser. De demonstrationer som hållits kunde dock aldrig ha genomförts utan uppmuntran eller åtminstone medgivande från myndigheterna, trots att de varit småskaliga.

Flera petitionärer, personer som rest till Peking för att söka sin rätt mot lokala orättvisor eller korruption, berättade om hur de fått telefonsamtal från olika källor inför den 18 september. De uppmanades att delta i den ”regeringstillåtna” demonstrationen i Ritan-parken, nära den japanska ambassaden.

Petitionärerna sade att regeringen helt enkelt utnyttjade folks patriotism. Vissa valde dock att delta för att försöka ta tillfället i akt att dra uppmärksamhet till sin egen sak. Det vanliga är att petitionärers försök att protestera offentligt tystas och att de som försöker grips, trakasseras och skickas iväg från Peking.

Regimen höll de demonstrerande skarorna på hanterbara nivåer. I Peking och Shanghai var det bara några dussin demonstranter som ropade antijapanska slagord, övervakade av beväpnad polis.

I de andra städerna på fastlandet var folksamlingarna på ett par hundra personer och de möttes av betydligt större skaror poliser som tog de flesta av deras banderoller och skyltar. I Hongkong skingrades demonstrationerna av polis efter ett par timmar.

Myndigheterna försäkrade sig även om att inga andra röster fick höras än de som ropade anklagelser mot Japan.

Yuan Peiwei, en petitionär från Shenzhen, ropade ”ner med korruption” i demonstrationen i Peking och höll upp ett foto där polisen misshandlade henne när hon tidigare försökt protestera. Enligt ögonvittnen greps Yuan genast av polis. När demonstrationskoordinatorn bad polisen att släppa henne hävdade de att hon var en tjuv.

De flesta dissidenter och aktivister hade ingen möjlighet att delta i demonstrationerna. Människorättsaktivisten Liu Anjun från Peking berättade för Epoch Times att agenter från säkerhetsbyrån varnat honom i förväg för att delta i de antijapanska demonstrationerna. Tre volontärer från Lius organisation försvann den 18 september efter att de delat ut mat till hemlösa petitionärer. Innan han tappade kontakten med dem hade de ringt honom och sagt att säkerhetsbyråagenter förföljde dem.

En annan Pekingbaserad aktivist, Zhang Hui, sade att han förföljdes av polisen när han gick ut den 18 september. Enligt Zhang hade även många andra aktivister och dissidenter begränsats i sina aktiviteter eller gripits den dagen.

Experter menar att regimen uppmuntrar till och använder antijapanska känslor för att sätta press på Japan, USA och Korea, men att myndigheterna är rädda att kineserna ska komma att rikta sin vrede mot den egna regeringen så småningom.

– Det kinesiska kommunistpartiet leker med elden. När man väl satt igång folks patriotism kommer människor att inse att partiet skadar landet och de kommer vända all sin vrede mot partiet, sade Kinaexperten Shi Cangshan, som bor i Washington.

Regimens oro kan visa sig vara berättigad. Under demonstrationen i Shanghai började demonstranter skrika att regeringen var ”svag och diplomatiskt impotent” när polisen inte lät dem komma fram till det japanska konsulatet. Demonstranter i Peking skällde ut poliser som hindrade folkmassan från att bränna en japansk flagga och anklagade poliserna för att vara förrädare.

Det har alltid varit ett dilemma för kommunistpartiet hur mycket uppmärksamhet man ska tillåta det egna folket att ägna åt fientligt beteende mot Japan. Å ena sidan bygger regimen sin legitimitet på att ge sig ut för att vara Kinas räddare som ledde landet till seger mot den japanska invasionsmakten. De påminner ofta folket om detta. Å andra sidan är det svårt att förklara varför nationalistpartiet Kuomintang som då styrde landet och armén inte ska ha den äran.

Man utelämnar fakta som att Kuomintang förlorade tre miljoner man i över 1000 slag mot japanerna i läroböcker och historiska dokument, medan filmer om hur kommunistpartiet kämpade mot Japan är en helt egen genre.

”I ett land där det inte är tillåtet för medborgarna att hålla fredliga demonstrationer är det meningslöst att protestera mot utomstående fiender. Sådana demonstrationer blir reducerade till danstrupper” skrev Han Han i slutet på sin blogg, som togs bort av regimens censur strax efter att den postats.

 

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/42969/