Den 28 juli 2007 är det premiär för Drottningholms slottsteaters andra och säsongsavslutande sommaropera, 400-årsjubilerande L‘Orfeo av Claudio Monteverdi. Den anrika teaterbyggnaden har en historia nästan lika spännande som de intriger som utspelas på dess scen.
Drottningholms Slottsteater invigdes i juli 1766 – den ursprungliga brann ner 1762 under en föreställning – och fick under Lovisa Ulrikas och Adolf Fredriks, Gustaf III och Gustaf IV Adolfs tid en central plats i hovlivet.
Under Gustaf III tid fick även allmänheten tillträde till salongens övre del. Men 1792 tog teaterlivet slut på Drottningholm slott, när Gustaf III lönnmördades.
Återställdes 1922
Teatern fick vänta hundratrettio år, till år 1922, innan salongen åter kom i bruk. Teaterhistorikern Agne Beijer, som var intresserad av gustavianskt teaterliv kom tillsammans med två andra herrar från nationalmuseum för att leta efter en tavla som skulle finnas i byggnaden. De hittade inte bara tavlan utan en komplett 1700-tals teater. Femton originaldekorationer fanns kvar intakta, kompletta fonder, kulisser och sättstycken.
Under Agne Beijers ledning återställdes teatern i sitt ursprungliga skick och den 19 augusti 1922 väcktes slottsteatern upp efter sin långa vintersömn. På premiären spelades Mozart, Gluck, Händel och Bellman. Balettelever från Kungliga teatern dansade och Alice Tegnér satt vid pianot. Sedan dess har Drottningholmsteater haft föreställningar nästan varje sommar.
Skapade de första operorna
Tonsättaren Claudio Monteverdi anses ha skapat de första riktiga operorna, exempelvis L’Orfeo år 1607. L’Orfeo är en välkänd berättelse ur den grekiska mytologin. Historien om Orfeus berättar om en berömd sångare, som kan sjunga och spela så vackert på sin lyra att inga väsen kan motstå honom.
När hans älskade hustru Eurydike blir ormbiten förlorar han henne till dödsriket, men med hjälp av sin sång och lyra lyckas han beveka både de vaktande bestarna och underjordens härskare Hades. Hades går med på att släppa Eurydike ur dödsriket på villkoret att Orfeus inte får se sig om efter henne förrän de har nått dagsljuset.
Orfeus kände stor kärlek till Eurydike och när han inte längre kunde höra sin hustrus fotsteg bakom sig blev han orolig och rädd att han hade förlorat henne, så han kunde inte motstå och vände sig om och då försvann Eurydike för alltid. Hans musik kunde inte längre blidka underjorden och han fick återvända till jorden utan Eurydike.
Uppsättningen
Drottningholmsteatern presenterar i år en egen produktion av L’Orfeo.
Regi: Michiel Dijkema
Dirigent: Mark Tatlow
Kostymer: Claudia Damm
I rollerna:
La Musica: Susanne Rydén
Orfeo: Rickard Söderberg
Euridice: Ida Falk Winland
Speranza, Pastore: Mikael Bellini
Caronte: Lars Arvidson
Proserpina: Anna Grevelius
Messaggiera, Ninfa: Lina Markeby
Apollo, Pastore, Spirito: Ulf Lundmark
Plutone, Pastore, Spirito: Lars Johansson Brissman
Pastore, Spirito: Johan Christensson
Pastore, Spirito: Conny Thimander
Pastore, Spirito: Joel Annmo
L’orfeo spelas på Drottningholmsteatern t o m 11 augusti.
För mer information om Drottningholmsteatern, spelplan och biljetter: www.dtm.se
