Ändamålsenlighet i Julia Morgans liv
Julia Morgan värdesätter att bo i en gemenskap med en gemensam vision. (Jim Bosjolie)


Julia Morgan föddes i Swansea, Wales. Familjen flyttade till Kanada när hon var två år gammal. Julias äldre bror, Jeremy, dog i plötslig spädbarnsdöd. Detta gjorde modern, Molly Morgan, uppmärksam på dottern Julias säkerhet.

Vid 16 års ålder rymde Julia hemifrån, mest för att slippa ifrån sin mammas grepp som hon själv uttrycker det.

Vid min iakttagelse att hennes mors inflytande hade gett henne en solid grund i yoga, meditation och upprätthet svarar Julia:

– Jag rymde hemifrån på grund av att jag inte gillade hennes försök att styra mitt liv så jag håller inte alls med dig. Hon hade starkt inflytande över mig under mina tidiga år, men under puberteten var sanningen det motsatta. Jag gjorde en helomvändning och drog iväg i en helt annan riktning.

Hennes mammas röst var alltid där. Vid varje avgörande steg förde det Julia upp till nästa nivå.

– Men bara när jag var liten, insisterar Julia. Till exempel sade min mamma att jag skulle tänka på de svältande barnen i Afrika när jag inte åt upp maten.

Många mammor har uppmanat sina barn att äta upp sin mat med just dessa ord och i Julias fall undrade hon:

– Varför har en del människor så mycket medan andra har så lite? Det skapade en önskan inom mig att hjälpa andra sämre lottade – något som senare i sin tur drev mig att börja med socialt arbete.

– En av de böcker som berörde min mamma, och som ett resultat också mig, var ‘En yogis självbiografi’ av Paramahansa Yogananda, säger Julia.

– Min mamma blev mycket berörd av Mahatma Gandhis icke-våldsprincip och av yogans och meditationens fördelar.

Från förskoleåldern var Molly Julia bästa handledare i verkligheten.

– Hon gjorde verkligen ett starkt intryck på mig i tidiga år, men hennes avvisande av mina starkaste önskningar – att antingen bli sångerska eller veterinär, hade också en väldigt negativ effekt och förstörde det jag kände att jag nog skulle älskat att göra, förklarar Julia.

– Jag ville göra karriär genom att bli sångerska. Men min mamma avrådde mig. Då ville jag studera dans istället eftersom jag tyckte om modern dans. Ju mer involverad jag blev i det moderna dansprogrammet på Yorks Universitet, desto mer kände jag att studenterna och personalen var för fokuserade vid att ha en kropp med exakt rätt storlek och form.

– De tävlade för att se bättre ut än personen bredvid. Detta styrde mig i helt motsatt riktning på grund av mitt växande intresse i yoga och meditation.

– Då jag kände att jag måste välja mellan dessa två, beslutade jag att hoppa av dansprogrammet och flytta till ett ashram i Ottawa. Lika mycket som jag gynnades där av min utövning, lika lite kunde jag acceptera föreställningen att gruppens guru betraktades som en inkarnation av Gud. Detta gjorde att jag sökte ett nytt gemenskap att bo i.

Detta är ett problem för många västerlänningar som söker transcendens på österländskt sätt. I västerlandet stiger gudomliga ner från ovan, från den högste Guden, medan i öst kan du och jag bli Buddhor genom att uppnå gudomlig status genom övning och kultivering. Om du tittar på traditionell västerländsk konst och jämför den med asiatisk konst kommer du att märka de estetiska konsekvenserna av de två olika världsbilderna.

För Julia var hennes övningsplats Ontario Farm, systergård till Tennessee Farm, hennes nästa val.

– Jag kom in genom dörren samtidigt som min man, Rod. Jag slogs omedelbart av vår starka förbindelse. Vi hälsades välkomna som om vi var ett par. Inom kort drabbades jag av den stora kärleken, sade hon.

Jag frågade henne vad hon tyckte var bra med att leva i EcoVillage med sin familj.

-Jag värdesätter att bo i ett gemenskap med en gemensam vision.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/30393/