Sverige har världens största borrkärnearkiv och är också centrum för amatörers jakt på mineraler. Tävlingen Mineraljakten hjälper till att kartlägga var mineraltillgångarna finns.
Sveriges geologiska undersökning (SGU) har en filial, Mineralinformationskontoret, i Norrbotten ett område känt för många basmetall- och guldfyndigheter. Alla svenska medborgare liksom utländska prospekterare får tillgång till kartor och borrkärnor som den statliga prospekteringen samlat in från 1858.
Berggrundsgeologen Johan Söderhielm berättar att den här typen av arkiv även finns i Norge och Finland.
– Men det finns inget arkiv någonstans i hela världen som är lika stort som det vi har.
Materialet finns på Mineralinformationskontoret som ligger i Malå, Västerbotten. I borrkärnearkivet finns kärnor från nästan 19 000 borrhål, den äldsta är från slutet av 1800-talet.
Alla dessa borrkärnor tillhör den svenska staten, det vill säga det svenska folket, därför är grundtanken att alla svenska medborgare ska ges möjligheten att titta på sina kärnor, berättar Söderhielm.
Den svenska staten startade sin organisation för gruvverksamhet och bergsbruk den 14 februari 1637. Det handlade om tillsyn, undersökningar för nya gruvor och rapportering, arbetsuppgifter som SGU numera sköter.
För att locka utländska investerare lade den svenska staten ned prospekteringen 1992. Numera lämnar de privata prospekterarna också sina borrkärnor till Mineralinformationskontoret.
Utländska investerare kan komma till dit för att undersöka material och borrkärnor från en viss plats, där den typ av mineralisering som de tidigare brutit kan finnas, i stället för att själva skaffa fram eget material.
Om där finns något synligt i borrkärnan som väcker deras intresse får de en bit av kärnan för att skicka på analys. Kravet är att de omedelbart skickar analyssvaret till arkivet, som då blir tillgängligt för alla.
Arkivfoto av Kiruna som länge varit ett lönsamt centrum för brytning av järnmalm. Nya fyndigheter har hittats av amatörer som deltar i tävlingen Mineraljakten och gamla borrkärnor är tillgängligt för allmänheten liksom för prospekterare som letar fyndigheter. (Foto: Sven Nackstrand / AFP)
”Mineraljakten” för amatörer
Det är inte bara experter som letar mineraler. När det gäller stenintresse så spelar åldern ingen roll anser Leif Bildström på SGU som ansvarar för tävlingen Mineraljakten.
– Jag har faktiskt haft två mineraljägare som varit över 90 år, och som skickat in prover.
Tidigare gick tävlingen bara i norra Sverige, men i år får alla i Sverige delta, men de måste vara amatörer. Bildström tror inte att det finns en sådan här tävling på något annat ställe i världen.
– Vi är i alla fall utan tvekan de som har den bredaste uppsamlingen, vi vänder oss även till skolungdomar.
Stenprover skickas in till Mineraljakten och 10-11 procent skickas på analys om de är tillräckligt intressanta och på hösten gör Bildström fältbesök.
– Då får man en klarare bild över hur det egentligen ser ut där (stenen hittats). Många gånger kan det vara så att mineraljägarna inte alls har skickat in det bästa provet, sade Bildström som gör en bedömning i naturen om där kan finns mer av stenens material.
Ibland visar analyssvaren något överraskande. Helt plötsligt dyker en guldhalt upp i en bergart som inte förväntas finnas där, sällsynta jordartsmetaller syns också i analysen, för de kan man inte se med blotta ögat, sade Bildström.
Faktum är att mineraljägarna hittar brytbara fynd, i första hand nyttosten som marmor och kvarts. Det har skapat jobb och tävlingsbidragen ger också mycket information.
– Det är kul med 75-77-åringarna. När det blir höst och jag kommer på ett sådant här fältbesök då har de redan börjat planera för nästa år, vart de ska gå då. Ingen stiltje där inte, säger Bildström.
