En vecka om året samlas svenska politiker, intresseorganisationer, medier och företag i Almedalen på Gotland. Det diskuteras och informeras, minglas och debatteras. En demokratisk mötesplats, ett PR-jippo eller ett mingelparty?
Åsikterna är många och det finns plats för det mesta. Entreprenören Johan Stael von Holstein, som anser att socialdemokraterna har grundlurat hela svenska befolkningen. Representanter från Amnesty. Miljöpartiets språkrör Åsa Romson, som talade inför 2 950 personer om miljö och utanförskap. Sorosh Rahimi, som blivit utvisad till Iran trots att han riskerar förföljelse, har bott i Sverige i 10 år men nu kommer tvingas leva här illegalt. Bankchefer. Tjejen i signalväst, som erbjöd förbipasserande att testa jobbet som gaturenhållare. Man kan inte säga annat än att Almedalsveckan bereder plats för de flesta.
Almedalsveckan är ett myller av engagerade människor och ger möjligheter till samtal mellan parter som annars inte hade haft tillfälle att mötas. Den pågår i åtta dagar och i år räknar man med att cirka 17 000 personer besökte de olika evenemangen.
Människor som aldrig annars skulle ha träffats möts och lyssnar på varandra, diskuterar, utbyter idéer. Makthavare och kändisar rör sig i mängden. Man pratar om Twitter, man pratar om skor, man pratar om handel med Kina och om vårdfrågor, om ungdomsarbetslöshet. Det är de personliga mötena, vid sidan av programpunkterna, som ofta leder till djupare samtal och utbyten.
Åke Svensson, som sitter i regionstyrelsen för Socialdemokraterna på Gotland, tycker att Almedalsveckan ger honom, som politiker, chansen att snabbt och effektivt knyta kontakter, och även fördjupa tidigare kontakter och träffa partikollegor från övriga delar av landet, skrev Almedalens webbsida.
– Veckan ger mig också möjligheten att hålla mig uppdaterad på aktuella samhällsfrågor, sade han.
Utöver att Sveriges åtta riksdagspartier som vanligt fick var sin dag med särskilt fokus, genomfördes i år 1 818 evenemang av 930 arrangörer. Stora jättar bredvid mindre aktörer, och en och annan som verkar på individnivå.
Lite för mycket, anser somliga. Jacob Dygéus, som företräder Moderaterna i regionstyrelsen på Gotland, tycker personligen att man skulle gå tillbaka några steg och ta bort 5-600 evenemang.
– Alla vill göra sin röst hörd. Det blir svårare och svårare att göra sin röst hörd, svårare att synas i mängden, sade han till Epoch Times, och tillade att det att synas och höras i mängden inte borde vara poängen.
Han tycker däremot inte att folk tar ställning, sätter ned en fot och säger: ”Vi har det här problemet och vi löser det så här.”
– I stället är de flesta evenemang problemorienterade, menar han.
Johan Stael von Holstein hade blivit inbjuden att hålla föredrag på Ullmans PR-byrå under Almedalsveckan, just tack vare sin kritiska inställning till Almedalsveckan. Han sade att ett problem med den här typen av tillställning är att många personer använt sig av personliga vänskapsrelationer för att inta höga positioner.
– Samtidigt finns det många enkla sanningar i samhället som aldrig kommer fram, sade han.
Han tycker att man borde ge mer utrymme till de ideologiska frågorna.
Almedalsveckan har växt för varje år sedan starten 1968. Dess tillgänglighet och öppenhet är unik för såväl Sverige som för övriga världen, även om den har fått efterföljare bland annat på Bornholm i Danmark, det så kallade Folkemödet, som i år hade 23 000 besökare.
Om fem år hoppas Åke Svensson att Almedalsveckorna kommer att ha ”fortsatt kvalitet och ökad fördjupning av ämnesområden på seminarier och föreläsningar”.
– Fortsatt bredd bland deltagare och utställare vill vi också ha, men det viktigaste är trots allt att politiken och de politiska talen i Almedalen står i fortsatt centrum för veckan, sade Svensson.