Allt fler australier försvinner


I Australien försvinner en person varje kvart. Enligt en färsk rapport från australiska kriminologiinstitutet är det främst tonårsflickor som anmäls saknade.

I rapporten som publicerades förra månaden uppskattar man att 35 000 personer anmäls försvunna varje år. Beräkningen innebär att nästan två invånare per 1000 australier och man förmodar att siffran är högre än siffrorna för dödade i trafiken eller självmord.

Människor försvinner av olika anledningar. En del försvinner utomlands eftersom de fattat beslutet att de behöver tillbringa lite tid borta från sitt normala liv. Enligt rapporten försvinner vissa utan att ha avsett det – till exempel dementa personer, personer med psykiska problem eller sådana som är med om en olycka.

Den goda nyheten är att majoriteten av de saknade återfinns inom en månad efter att de försvunnit. Mark McCallum från Missing Persons Unit uppskattar att över 99,7 procent återvänder av sig själva.

Försvunna människor indelas ofta i hög-, medium- och lågriskgrupper, säger McCallum.

– Personer räknas in i högriskgruppen baserat på ålder, omständigheter som får dem att försvinna, ifall de har mentala problem eller lider av demens, eller om de försvinner i områden runt klippor och tidigare uttryckt tankar kring självmord, säger McCallum.

Det är svårt att fastställa riktiga siffror över försvunna personer i Australien då det varje år existerar tusentals fall som inte rapporterats. Bilden som målas upp i den nya rapporten visar emellertid ett växande problem som berör den yngre delen av befolkningen.

Polisens information visar att över hälften av de inrapporterade fallen varje år gäller unga personer, främst unga flickor. I åldersgruppen 13-15 år rymmer många hemifrån, de som lever i fosterhem är mest sårbara.

McCallum konstaterar att den grupp som är mest utsatt, tonårsflickorna, ironiskt nog klassas som en ”lågriskgrupp”, eftersom de ofta återvänder ”trygga och säkra” inom några dagar efter sitt försvinnande. Tonåringarna ”försvinner på grund av familjekontroverser eller press från föräldrarna, att de vill vara med sina kompisar eller är rebelliska”, förklarar McCallum. Andra orsaker kan vara psykiska svårigheter eller drogproblem. McCallum tror att utbildning och medvetenhet är nyckeln till att förebygga rymningarna.

– Att utbilda hela samhället, att vara förmögen att avgöra att den där personen har psykiska problem, har självmordstendenser eller -tankar, låt oss göra något innan den personen försvinner eller tar sitt liv eller ramlar av planeten, kommenterar han.

Han ser många utmaningar, trots att han håller med om att ”det är bättre att förebygga än att kurera”.

– Barn ser det inte alltid som att de försvinner. Ta en tonårsflicka, hon anser sig inte vara försvunnen om hon befinner sig hemma hos en kompis.

Ytterligare en stor utmaning är att identifiera förfalskningar. McCallum pekar på att det inte finns krav på att personer som helt enkelt väljer att hålla sig utanför samhället ska identifiera sig, och de kan därmed ”försvinna ur systemet”.