Med sin runda amfiteater är The Globe den scen som William Shakespeare främst förknippas med. Men långt före Shakespeare och hans pjäser dök upp på The Globe höll dramatikern till på en annan, sedan länge bortglömd scen.
Det kan vara så att den första scenen som byggdes särskilt för att hysa Shakespeare var en teater som stod någon kilometer söder om Themsen, vid korsningen Newington Butts. Denna teater var relativt liten, och rektangulär snarare än rund – en konverterad affärsbyggnad.
Det var här som teaterentreprenören Philip Henslowe i juni 1594 dokumenterade Lord Chamberlain’s Mens första framträdande. Lord Chamberlain's Men var en teatergrupp som Shakespeare varit med och grundat, och i vilken han var verksam som dramatiker och skådespelare. Kompaniet framträdde med ”Hamlet”, ”Så tuktas en argbigga” och ”Titus Andronicus” under ett spann av elva dagar.
Det finns också bevis för att skådespelaren Richard Burbage inte var med vid Newington Butts teater. De flesta tror dock att Shakespeare skrev ”Hamlet” till Burbage.
Shakespeares pjäser framfördes även på mindre ställen, såsom värdshus och gårdar (eventuellt så tidigt som 1589), men föreställningarna vid Newington Butts var sannolikt de första som framfördes på en stor elisabetansk scen, som byggts särskilt för den typ av teater han senare skulle bli känd för. Den försvann snart ur historien och glömdes bort av Shakespeareforskarna.
Med hjälp av kartor från 1700-talet har jag lyckats lista ut var den sannolikt stod en gång. Denna historiskt betydelsefulla plats finns troligen under ett shoppingcenter söder om Themsen.
Shakespeare-detektiv
Newington Butts teater byggdes 1575 och var i bruk till 1594. För att gå runt ekonomiskt måste teatern ha haft åtminstone två rader med sittplatser, med plats för 700-800 personer. Den stängdes när den nya hyresgästen Paul Buck gick med på att använda den till något annat. Antagligen konverterade han byggnaden till ett hyreshus.
En av anledningarna till att teatern glömdes bort så lätt, och är svår att lokalisera, är att det inte finns några kartor från perioden i fråga där korsningen är utmärkt. Ur en elisabetanska kartritares perspektiv så fanns det inte så mycket att se söder om Themsen: London låg norr om floden, och den södergående vägen ledde snabbt ut bland fälten, med någon enstaka kyrka eller by här och där.
Medan moderna kartor och panoramabilder har bidragit till att man hittat de mer kända teatrarna som The Globe, har de inte varit till någon hjälp i sökandet efter teatern vid Newington Butts.
En del kartor över vägnätet har dock överlevt från åtminstone 1681. 1955 pekade lantmätaren Ida Darlington ut att en egendom öster om korsningen på denna karta var densamma som den som teatern stod på. Kartan är emellertid av så dålig kvalitet att det inte går att precisera exakt vart den låg.
Jag använde mig av en annan karta, som ritades av lantmätaren John Rocque 1746, för att precisera positionen. Byggnaden norr om korsningen har stått på samma plats i flera hundra år. Först var den en stallbyggnad, sedan blev den värdshuset Elephand and Castle Inn. Med denna vetskap, och genom att titta på tidigare hyresavtal som beskriver teaterns position, kunde jag räkna ut att teatern stod sydost om värdshuset.
John Rocques karta över London från 1746.
1960 ersattes korsningen Newington Butts av rondellen Elephand and Castle. Platsen där teatern låg är sannolikt belägen under shoppingcentret Elephand and Castle, som är uppkallat efter värdshuset som stod där fram till 1960. Om det finns några arkeologiska rester kvar så måste de alltså finnas under centret, men tyvärr är det osannolikt eftersom man grävde väldigt djupt när man lade grunden till shoppingcentret.
Så vart tog Shakespeares kompani vägen efter Newington Butts? Nästa anhalt man känner till var i Marlborough. I slutet av 1594 framträdde de på teatern i Shoreditch, den första av de berömda runda teatrarna. 1598 stängdes teatern i fråga, och den mer kända The Globe byggdes 1599.
Laurie Johnson är docent i engelsk litteratur och kulturstudier vid University of Southern Queensland I Australien. Denna artikel publicerades ursprungligen i The Conversation.
