Recension: ”Birgit Nilsson: A League of Her Own” och återutgivningar


I år skulle Birgit Nilsson (1918-2005) ha fyllt 100 år. Hon levde till 87 års ålder. För att hedra den legendariska sopranen, som anses vara sin generations främsta Wagnerian, har regissörerna Thomas Voigt och Wolfgang Wunderlich skapat den utmärkta videobiografin ”Birgit Nilsson: A League of Her Own” på en Unitel Editions-DVD. Vissa av hennes inspelningar har också återutgivits.

På DVD:n minns sångare och dirigenter som jobbade med Nilsson, däribland Christa Ludwig, Marilyn Horne, Plácido Domingo och James Levine, sångerskans karriär.

Även senare sångare som Jonas Kaufmann beskriver hennes sångkarriär, liksom Nina Stemme, som studerade hos Nilsson och mottog årets Birgit Nilsson-pris; den första vinnaren av priset var Domingo. Ett exempel på Nilssons humor är att hon sade om Domingo, som hade sjungit fler roller än någon annan tenor i historien: ”Plácido talar sex olika språk men vet inte hur man säger nej på något av dem.”

Alla talar om hennes stora röst och dess förmåga att sväva högt över alla orkestrar. Och att hon var texten trogen och sjöng med musikalitet. Hon berättar om hur hon under ett tidigt framträdande en gång missade några toner och blev så generad att hon beslutade sig för att aldrig låta det hända igen.

Såväl fans som kollegor minns henne som att hon alltid hade fötterna på jorden och aldrig gjorde sig förmer. Vi får se henne bli överraskad och uppenbart road när hon spelar in ”Valkyrieritten” och en häst kommer in i ljudrummet.

Vi får se henne återförenas med tenoren Franco Corelli, som var hennes rival. De försökte båda två att hålla ett högt C i ”Turandot” längre än den andra. När Corelli klagade hos Rudolph Bing, chef på The Metropolitan Opera i New York, fick tenoren tillstånd att bita henne. Corelli ska ha nypit henne på halsen. Efteråt skickade Nilsson ett telegram till Bing, i vilket hon skrev att hon var tvungen att ställa in ett uppträdande eftersom hon hade fått tenorrabies.

Hennes relation till dirigenten Herbert von Karajan var en berg- och dalbana. Karajan ägnade mer tid åt att justera ljuset än åt att repetera med musikerna. Nilsson visste sitt värde och krävde med mild uppsyn högre lön. När Karajan sade: ”Frau Nilsson, ta om det där, men med känsla den här gången. Hjärtat är där din plånbok är,” så svarade hon: ”Då har vi åtminstone en sak gemensamt.”

Dokumentären täcker hela Nilssons liv, med början i hennes barndom på en liten bondgård i Sverige. Hon fick en orgel av sin far. I ett tv-program tio år senare tog producenten fram samma instrument, och hon satte sig end och ackompanjerade sig själv i en charmig sång.

DVD:s innehåller även många klipp när hon sjunger sina nyckelroller, såsom Wagners Isolde och Brünnhilde. Hon var också överlägsen i titelrollen i Puccinis ”Turandot”. I en scen ur Verdis ”Macbeth” är hon helt fängslande!

”A League of Her Own” är en passande och roande berättelse om en unik artist.

Återutgivna inspelningar

Nilssons mest kända inspelning, Wagners ”Tristan och Isolde”, som spelades in 1966 och dirigerades av Karl Böhm, har givits ut av Deutsche Grammophon på en nyligen remastrad CD-box. Här ger sig hela sopranens talang till känna, och hennes röst fångas i all sin prakt. Kompositörens barnbarn Wieland Wagner ledde produktionen, och hela rollbesättningen är i topp.

Wolfgang Windgassen var den erans ledande Tristan, och de utomordentliga Christa Ludwig och Martti Talvela spelar Brangäne respektive Kung Mark. Om du har bara en inspelning av operan eller av Nilssons konst så är det den här du ska ha.

Även skivan med höjdpunkter från Verdis ”Aida” (Decca) återutges. Återigen låter Nilsson bra och gör ett rörande framträdande. I denna opera lever emellertid resten av rollerna, särskilt tenoren Ligi Ottolini, inte upp till standard, bortsett från barytonen Louis Quilico. CD:n inkluderar även Nilssons inspelning från 1973 av Wagners Wesendoncklieder.

En inspelning av ”Aida” som är att föredra är den hon gjorde för EMI med Franco Corelli och Grace Bumbry. Min favorit av hennes italienska inspelningar är hennes ”Turandot” tillsammans med Jussi Björling.

Barry Bassis har varit en musik-, teater- och reseskribent i över ett decennium för olika publikationer.

Mannen köpte ett hus – visste inte att han fick en hund på köpet

Slav under kommunismen