Petra Krantz Lindgren: Morgonstress i barnfamiljen – orsaker och lösningar
Föreläser och skriver om ömsesidig respekt och samarbete mellan vuxna och barn
Petra Krantz Lindgren talar om hur vi kan undvika morgonstressen nu när de vanliga rutinerna kommer igång igen efter sommarlovet. Foto: Caroline Andersson


Det går fort. Plötsligt känns de lata och fria dagarna som ett avlägset minne. Över en natt skall vi ställa om till rutiner, tidspassning och planering. Vänja oss vid att säga hej då varje morgon. För många är allt det här liktydigt med stress.

Värst är den under den där morgontimmen: Inget bröd i skafferiet?! Borsta tänder. Packa väskan. Hur var det med extrakläder på hyllan? Behövs gummistövlar idag? Just sjutton! Det var visst någon lapp som skulle fyllas i!? För dig som behöver lite hjälp att styra upp mornarna kommer här en ”felsökningsguide” med tillhörande tips.

En del föräldrar tycks tro att barnen är i ”stand by-läge” på morgonen. Att de påklädda, tandborstade och klara bara sitter och pysslar med sina prylar i väntan på förälderns rop från hallen: ”Okej, nu är det dags att gå!”.

Felsökningsguide:

1. För lite tid?

– Lägg fram kläder och duka frukostbordet kvällen innan. Ställ klockan tidigare (förstås!).

2. För mycket tid?

Ja, så kan det faktiskt vara. Problemet är att barnet hinner komma igång med egen lek och inte alls vill bli avbruten.

– Kolla igenom hur mycket tid saker och ting tar på morgonen och planera efter det. Gå upp före barnet och väck barnet när du är färdig med ditt och kan ha fokus på ditt barn.

3. För dålig planering/bristande fokus?

Jag pratar om de där tillfällena när du fastnar i en tidningsartikel, på facebook, eller i klädval, sedan tittar på klockan, blir stressad och skäller på ungarna ...

– Behåll fokus. Ta ansvar om det är du som är sen. Skäll inte på barnet!

4. Kontaktlängtande barn?

Barnet behöver ett möte, samtal och närhet på morgonen efter att ha sovit hela natten (och ”varit ifrån” sina föräldrar). Om föräldrarna inte bjuder in till det på ett positivt sätt kan det hända att barnen tar till egna ”knep” som de lärt sig funkar ganska bra i jakten på kontakt (klär på sig långsamt, petar med maten, gömmer sig när föräldern ropar).

– Planera in tid för samtal, samvaro och närhet. Sitt på sängkanten och prata en stund. Ät gemensam frukost. Mys i soffan.

5. För mycket tjat.

För lite tillit. För lite ansvarsöverlämning? Samarbete kommer ur en upplevelse av gemenskap och tilltro till varandra. När föräldern hela tiden tjatar och påminner (ffa lite större barn) tappar barnet lusten att samarbeta och blir istället motvillig.

– Lämna över ansvar till barnet och backa. Låt om möjligt barnet ta konsekvenserna av att komma för sent (utan kommentarer som ”Vad var det jag sa!”)


6. Orealistiska förväntningar?

En del föräldrar tycks tro att barnen är i ”stand by-läge” på morgonen. Att de påklädda, tandborstade och klara bara sitter och pysslar med sina prylar i väntan på förälderns rop från hallen: ”Okej, nu är det dags att gå!”. Så är det förstås inte! Det barnen gör är viktigt för dem.

– Acceptera att barn också behöver ställtid och förvarna om att det är dags att gå.

7. Oärliga/ogiltiga argument?

”Nu måste vi gå annars kommer vi för sent till dagis.” Handen på hjärtat: Är det sant? Är det för att barnet skall hinna i tid till förskolan som du vill komma ut genom dörren? Och är det ens viktigt för barnet att komma i tid eller är det kanske viktigare för henne att få pyssla klart med det hon håller på med?

– Var ärlig! ”Jag är mån om att vi går nu så att jag hinner i tid till jobbet. Det är viktigt för mig att vara där halv nio eftersom jag har lovat mina arbetskompisar att vara det.”

8. Dåliga instruktioner?

Vad säger du egentligen till ditt barn? Det finns tre typer av instruktioner som är svåra för barn:

1. Otydliga instruktioner:

”Sätt fart nu!” (Med vadå?),  ”Gör det du skall!” (Och vad är det jag skall?)

2. För långa instruktioner:

”Nu vill jag att du borstar tänderna, sedan går du in på ditt rum och bäddar sängen, sätter på dig byxor, tröja och strumpor, sedan tar du din väska och kommer.”

3. Nekade instruktioner:

” Ta inte på dig en kjol!” (Vad vill du att barnet skall ta på sig?),  ”Sluta genast springa runt!” (Är det okej om barnet hoppar?)

– Tänk på att ge tydliga och görbara instruktioner!


Petra Krantz Lindgren är föreläsare och författare, och har bland annat skrivit boken ”Med känsla för barns självkänsla”. Hon arbetar med föräldrar och pedagoger som vill utveckla sina relationer med barn, där grunden är ömsesidig respekt och samarbete. Hon är beteendevetare och har en grundutbildning i psykologi, samtal och kommunikation. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.