Nu står det klart: konsten att baka napolitansk pizza är ett kulturarv. Förra veckan samlades Unescos kommitté för skydd av immateriella kulturarv och i torsdags togs beslutet.
Pizzan som hantverk föddes i Neapel i början av 1800-talet. Enligt historien bakades en speciell pizza för att hedra dåvarande Drottning Margherita di Savoia. Den speciella pizzan toppades med, just det; tomat, mozzarella och basilika - traditionella smaker för den napolitanska Margheritan. Att pizza idag associeras till skräpmat är en av anledningarna till att kampanjen "Pizza Unesco" velat skydda och bevara hantverket.
– Pizza är en av världens mest kända maträtter och konsten att göra pizza tillhör därför inte bara italienare utan hela världens medborgare, säger Amilcare Astone, vd för Giro Pizzeria i Stockholm, som samlade in totalt 1200 namnunderskrifter i kampanjen.
Totalt har omkring 2 miljoner namnunderskrifter i 90 länder samlats in.
– Hantverket bakom den napolitanska pizzan är en kontrast till globaliseringen och de multinationella matföretagens produkter. Vårt mål är att bevara och skydda pizza som konst och hantverk, säger italiens före detta miljö- och agrikulturminister Alfonso Pecoraro Scanio som varit drivande i kampanjen.
– Erkännandet som kulturarv är historiskt för Neapel och den pizzatradition som sträcker sig 300 år bakåt i tiden, säger Amilcare Astone.
Enligt experter erkänns napolitansk pizza enligt följande kriterier:
1. Ett hantverk vars deg görs med vatten, fint mjöl, salt och jäst
2. Bollen ska öppnas med en speciell teknik, bara med händerna
3. Produkterna ska helst vara från Campania regionen: mozzarella, tomater, basilika, olivolja
4. Pizzorna bakas i 60-90 sekunder i 450-480 grader
5. Pizzan ska vara rund, diameter 35 cm, med tjocka kanter och en mjuk botten av max 4 mm
Listan över immateriella kulturarv innehåller nu över 350 traditioner och konstformer. Här finns bland annat den spanska flamencon och indonesiska batiktyger – nu i stolt sällskap av den napolitanska pizzan och den saudiarabiska konstformen al-Qatt al-Asin, som traditionellt utövas av kvinnor.