Moralkakor: ”Uppfostringsmaskinen” och sommargoda brownies
Nya enkla recept bakas med gamla visdomar
Choklad och jordgubbar är en fin smakkombination. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times


Visst vore det bekvämt om man kunde stoppa in alla barn i en maskin som kunde uppfostra dem så att de kommer ut välartade, fullärda och så gott som likadana? Elsa Beskow provar tanken i sin saga och när vi läst den kan det passa gott med en smakrik brownie, faktiskt gjord på ingredienser som är bra för kroppen.

Kladdiga brownies med god smak av choklad och krämig glasyr. Ingen kan gissa att de inte, som de flesta andra, innehåller vanligt socker. Istället är de sötade med dadlar och honung; sötsaker som kroppen mår mycket bättre av. Man slipper också den där trötthetskänslan efter fikat. Receptet kommer från sidan Helande mat som är inriktad på mat som är bra för kroppen.

I receptet ingår de lite syrliga gojibären som innehåller mycket nyttigheter, bland annat är de rika på antioxidanter. Bären finns på växten bocktörne som kan odlas i Sverige. Får man inte tag i gojibär kan man också använda torkade rönnbär eller annat torkat, syrligt bär. Rönnbären innehåller också mycket nyttigt och som torkade är de godare än färska, om man inte hittar en söt-rönn förstås, där det bittra helt saknas.

Kakaosmör kommer från kakaobönan, innehåller nyttiga fetter och även den antioxidanter.

Barnuppfostring

Att uppfostra barn är en konst. De ska förstås kunna uppföra sig bland andra och så behöver de få i sig en del kunskap under uppväxten. Elsa Beskow (1874-1953) tyckte mycket om barn och har med sin stora sagoskatt fört vidare mycket fint till flera generationer, bland annat många tänkvärda sagor som på ett fint och mjukt sätt lär vad som är gott och riktigt.

I hennes saga ”Doktor Klokamundus´ uppfinning” försöker den lärde mannen lösa problemet med de ouppfostrade barnen genom att uppfinna en uppfostringsmaskin. Hur det gick får ni läsa i den här nerkortade versionen. Originalet finns i boken ”Elsa Beskows sagor Ett urval”

Doktor Klokamundus´ uppfinning

I landet Kringelikrokien är man långt före oss i allting. Telegraf, telefon, grammofon och flygmaskiner har de haft i århundraden. Där är de bra på att göra maskiner och nästan allt görs med maskin där. För hundra år sedan bodde där en mycket lärd man vid namn Doktor Klokamundus. Han var känd för sina märkliga uppfinningar och var kungens närmaste rådgivare. I hans hus måste alla gå omkring med filttofflor för att inte störa honom.

Den lärde mannen var änkling och hade en son, Petrus. Hans huvud var lika fullt av upptåg som hans fars av uppfinningar. Doktor Klokamundus hade inte tid med honom eftersom han hade så mycket viktigare saker för sig.

Doktorn var en mycket upptagen man.

När Petrus började i skolan var han så olydig att hans lärare inte visste vad de skulle ta sig till, men när de skulle berätta för Doktor Klokamundus så hade han inte tid att lyssna. Petrus olydnad smittade av sig och efter ett par år var där en liga av pojkar som gjorde odygd i landet.

Till sist fick Petrus inte gå kvar i skolan och sprida sitt dåliga exempel. Doktor Klokamundus blev häpen och förbittrad, men när han skulle ge Petrus ett kok stryk var han bortsprungen. Doktorn gick fram och tillbaka i sitt stora arbetsrum och funderade på vad han skulle ta sig till. Ingen skola i landet ville ta sig an Petrus uppfostran. Själv hade Doktorn absolut inte tid. Då fick han en idé! Han skulle uppfinna en uppfostringsmaskin! Därefter skulle varken lärare eller skolor behövas i hela Kringelikrokien. Barnen skulle sättas i maskinerna och när de var klara skulle de vara fullärda utan något besvär för lärare eller föräldrar.

Kungen gillade idén. Han hade fått höra många klagomål om dagens ungdom och snart skulle ingen vilja vara lärare längre. Doktorn skulle få pengar till uppfinningen, bara han fick den klar så fort det var möjligt.

Med full iver satte Doktorn igång och var så upptagen i flera månader att han inte ens tänkte på Petrus. Eftersom Petrus inte fick gå i skolan strövade han omkring och funderade över vad det skulle bli för maskin. Tänk om det blev värre än skolan. Han ångrade att han inte skött sig i skolan.

Efter en tid var planen klar och Doktorn hade gjort en försöksmaskin i liten skala. I den stoppade han fem kaninungar. När han släppte ut dem en månad senare var de lika som bär och alla kunde göra samma konster. Dessutom hade de blivit spräckliga allihop, istället för olikfärgade som innan.

Kungen tyckte det var utmärkt och sade att han gärna skulle vilja att alla hans soldater vore lika långa och nog skulle det vara mer rättvist om alla människor hade någorlunda lika utseende.

Den färdiga maskinen i full skala liknade ett skolhus på utsidan. Där inne fanns en mängd smårum klädda med kakel. På kakelplattorna fanns noggranna förhållningsregler och en väckarklocka ropade varje timme ut vad som skulle göras. Om klockan inte åtlyddes fick den som bodde i rummet en kall dusch.

Frukosten svängde in i rummet genom en skiva i väggen och klockan sju började lektionerna. En grammofon rabblade då en läxa om och om igen tills eleven kunde den utantill och upprepade den med hög röst. Sedan kom en ny läxa. Det var också gymnastik en halvtimme per dag och på eftermiddagen kunde eleven få prata med grammofonen en timme om det fanns behov för det. På bestämda tider kom maten in i rummet, lagom varm.

Inte ens de mest seglivade bacillerna, okynnesbacillerna, kunde överleva mer än tolv timmar i den luften.

Kungen var förtjust! Doktorn berättade att varje rum hade en fuktighetsregleringsapparat så att fukten drogs ut varje gång eleven hade fått en kalldusch. På så vis skulle de inte förkyla sig. Luften och allt i rummet var rent från baciller så barnen kunde inte bli sjuka. Inte ens de mest seglivade bacillerna, okynnesbacillerna, kunde överleva mer än tolv timmar i den luften.

Där fanns en rena-kläder-automat där barnet varje lördag stoppade in sina smutsiga kläder och fick ut rena. Hårklippningsautomaten klippte håret så lätt på barnet. Maten fungerade så att färdiga burkar med mat ställdes in en gång i veckan, varpå de skickades till varje pojke på rätt tid.

Doktor Klokamundus menade att tiden utnyttjades så väl i maskinen att barnen på ett år skulle lära sig lika mycket som på fem år i en vanlig skola. Barnen i Kringelikrokien skulle bli så belevade och fullärda att landet skulle bli världens mest överciviliserade land.

Barnen var dock inte alls intresserade av att få komma in i uppfostringsmaskinen. Kanske var det att de tänkte på att kaninungarna hade blivit spräckliga. Några barn tänkte att om de verkligen försökte vara lydiga och ordentliga i skolan så skulle de slippa, men Petrus som visste att han måste in där, planerade istället för hur han skulle kunna rymma när han väl blivit inlåst.

Ett år skulle de åtminstone vara där inne utan att man öppnade och såg hur det gick, ansåg Doktorn. Annars vore det som att öppna ugnsluckan innan äggkakan var klar och då kunde kakan bli platt precis när den höjt sig som finast.

Petrus och elva av hans värsta odygdskamrater blev så noggrant inlåsta i varsitt rum i maskinen. Doktorn vred om en skruv och så satte allt igång där inne. Alla hurrade och var så belåtna över att de oregerliga barnen var i så goda händer, eller goda maskiner iallafall, för ett helt år fram.

Första dagen gick och pojkarna satt i sina pulpeter i sina rum och räknade sin tal, gymnastiserade och lyssnade till grammofonen. Men när ljuset hade släckts på kvällen smög Petrus upp med en ficklampa och låste upp alla dörrarna. När Doktorn hade varit upptagen med uppfinningen hade Petrus gjort en kopia av nyckeln. Sedan tog sig pojkarna ut till en holme med en borgruin på. Dit brukade ingen komma eftersom alla trodde att det spökade där. Petrus hade förberett och rott dit kokkärl och ordnat filtar och halmmadrasser. Mat för en vecka hade de tagit med sig från uppfostringsmaskinen.

Här bodde sedan pojkarna i sju månader. De lekte indianer, fiskade och lagade mat. Varje vecka rodde de över i smyg och hämtade veckans laddning med matburkar. Kokerskan var imponerad över deras aptit när hon varje vecka såg de tomma burkarna. Doktorn och föräldrarna blev nöjda att höra om pojkarnas aptit och tänkte att barnen hade det bra där inne.

"Pojkarna började få det långsamt."

Pojkarna började få det långsamt. De tätade väggarna och byggde en ordentlig spis och samlade ved inför regnperioden. Ibland saknade de sina böcker. Kläderna hade blivit mycket slitna och värmde inte längre nu när vädret blivit kallare. Håret hade växt långt. Ja, de såg ut som riktiga vildar, med sitt toviga hår och smutsiga och sotiga som de var.

En dag när det regnat flera dagar höll de rådslag. Någon ville hem, men Petrus föreslog att de skulle gå in i maskinen under regnperioden, bli klippta och få hela och rena kläder och sedan kunde de ju återvända igen till holmen. Alla var med på det. De såg fram emot rena kläder och att få sova i en riktig säng. Det blev en tung rodd över vattnet och pojkarna var mycket trötta när de gick in i sina rum i maskinen sent på kvällen.

De sov så tungt att de inte vaknade av väckarklockan. När bäddarna stjälptes upp och ner sov pojkarna bara vidare på golvet. Grammofonen började rabbla, men pojkarna sov. När kokerskan skulle ställa in de nya matburkarna blev hon häpen över att se de helt orörda burkarna, som pojkarna ju inte hade tagit hand om som vanligt. Hon blev orolig och undrade varför pojkarna inte ville äta.

Doktor Klokamundus, föräldrarna och kungen skyndade dit för att se hur det var fatt. Doktorn försäkrade dem alla att det inte var någon fara med tanke på vilken aptit de haft tidigare. De hade säkert mycket hull att leva av. De öppnade iallafall dörrarna till rummen och fick se, inte de putsade, väluppfostrade pojkarna, utan trasiga, tufsiga, halvnakna vildar som låg och sov på golvet i varje rum. Samtidigt spelade grammofonerna outtröttligt upp samma läxa; det var ju ingen som svarade.

Doktorn rusade ut ur rummet och ropade stopp! Maskinerna stängdes av och då vaknade pojkarna eftersom det blev så tyst när grammofonerna inte lät längre. De stirrade förskräckta på allihop, men föräldrar blev så glada att se att pojkarna levde och inte hade svultit ihjäl så som kokerskan hade skrämt dem med.

Innan pojkarna blev tvungna att förklara sig ropade Doktorn till.

– Nu har jag det, maskinen måste ha gått i back!

Alla förstod genast att så måste det ha varit och de var glada att det blev upptäckt i tid innan pojkarna hade kommit till människoätarstadiet.

Föräldrarna tog hem sina pojkar, tvättade och klippte dem. Gossarna var fogliga som lamm, till och med när tvålvattnet sved i ögonen. Föräldrarna tänkte att det nog hade varit nytta med maskinen iallafall. Detsamma tänkte lärarna när gossarna kom tillbaka till skolan. Till och med Petrus uppförde sig hyggligt i skolan.

Doktorn satte genast igång att fundera på vad som hade gått fel med maskinen och det fick han göra resten av sitt liv eftersom det inte fanns något fel med den. Människorna i Kringelikrokien tyckte det var synd att uppfostringsmaskinen stod oanvänd. När den hade gjort så mycket nytta fast den gått back, tänk då vilka storverk den kunnat uträtta om den hade gått som den skulle.

Fudge brownie

Det här behövs till cirka 8 bitar

Kaka

3 msk kakaosmör, smält

2 ½ dl cashewnötter

½ dl gojibär

2 msk kakao

2 msk kokosolja

1-2 msk honung

1 nypa oprocessat salt

Glasyr

1 stor mogen avokado

6 stora dadlar

15 torkade tranbär

3 msk kakao

1 tsk vaniljpulver

1 nypa oprocessat salt

ca ½ dl vatten

Gör så här

Mixa nötter och gojibär till mjöl. Tillsätt sedan resten av ingredienserna till kakan och mixa till en slät smet. Häll smeten i en form och ställ den svalt tills den stelnat, gärna i frysen.

Mixa avokadon till glasyren. Tillsätt resten av ingredienserna och mixa länge till en slät smet.

Kakan blir snart mjuk i värme, så servera direkt från kyl eller frys. Bred krämen över kakan och skär eventuellt upp i bitar.

Bär är gott till!

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.

Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!

Här ser du hur du kan stödja oss.