Moralkakor: ”Kloka Kajsas kvast” och recept på kokos- och nötpaj
Nya enkla recept bakas med gamla visdomar
Kokos, apelsin, mörk choklad och nötter smakar fint tillsammans. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times


I Elsa Beskows saga får vi höra hur barnen lär sig att sköta sina sysslor hemma. Tillsammans med barnen kan vi sedan göra en god och nyttig paj.

Kanske hittar vi en liknande paj med kokos, nötter och choklad i konditoridisken, men den här pajen är bara sötad med lite honung och så nyttig att den kan skäras till bitar att ta efter träning. Botten är gjord av hemgjort nötsmör som ger musklerna kalium och magnesium, vilket motverkar muskelkramper. Sältan från nötsmöret går fint ihop med det lite syrliga och söta från kokosskiktet och den mörka chokladen.

Visst är det lite pyssel med pajen, där kokosskiktet gräddas för sig och sedan läggs på nötlagret med choklad ovanpå, men tar man det försiktigt så blir det bra.

Vill man vara lite konstnärlig kan man färga en del av kokossmeten rosa med hallonsaft eller kokvattnet från rödbetor och sedan göra ett mönster av gult och rosa.

Ett hjärta i hjärtat. Kokossmeten innan gräddning. Foto: Eva Sagerfors

Hjälpsamma och ansvarstagande

Visst vill man som förälder att barnen blir hjälpsamma och ansvarstagande, att de kan utföra göromål som inte är roliga och att de förstår vikten av samarbete. Att komma dit kan kräva en del av föräldrarna. Samtidigt ska barn få vara barn och ha barns lekar och lärdomar. Det behöver vara en balans i allt förstås och när man ber barnen hjälpa till behöver man se till vars och ens förmåga.

Elsa Beskow (1874-1953) skrev sagan ”Kloka Kajsas kvast” på 1950-talet och den handlar om det här. Hela sagan finns i samlingen ”Elsa Beskows sagor – ett urval”. Här följer den i korthet.

Kloka Kajsas kvast

När mor i det lilla torpet blev änka var det flera i socknen som erbjöd sig att ta hand om något av barnen. De hade rykte om sig att vara väluppfostrade och det var frågan om hur mor skulle kunna försörja dem alla.

Hon skulle få göra fem dagsverken i veckan hos storbonden och då skulle hon kunna behålla torpet. Familjen hade rådslag och barnen var så glada att de kunde få stanna i hemmet och visst skulle de klara av att dela på sysslorna. Barnen hade lärt sig att arbeta från att de var små. De var ivriga och glada när de pratade om allt de kunde göra. De delade upp sysslorna på de fyra äldsta barnen.

Om kvällarna när hon kom hem var allt välskött. Barnen kände sig både stora och förståndiga.

Det gick bättre än mor hade vågat hoppas. Om kvällarna när hon kom hem var allt välskött. Barnen kände sig både stora och förståndiga.

Det här gick bra en tid, men en dag när mor gick genom skogen grät hon, för sedan några veckor hade barnen varit som bortbytta. Det hade varit slarvigt och smutsigt hemma, gröten kunde vara vidbränd, kon kunde stå och råma efter vatten och lill-Anna, som bara var två år, kunde sitta smutsig och gråta medan syskonen kivades och skyllde på varandra. Mor visste inte hur det skulle gå. Kanske vore det bäst att hon lämnade bort barnen så att de inte blev helt förvildade, tänkte hon där hon gick.

Visst hade hon sagt till dem och de hade lovat att bättra sig, men nästa dag hade det varit samma visa. Mor tänkte på hur hon och far alltid hade hjälpts åt för att fostra barnen att bli arbetssamma och plikttrogna människor.

Då mötte hon en liten gumma som frågade hur det var fatt. Mor ville gå vidare; hon var inte den som klagade över sina barn inför andra. Men gumman var envis och frågade om det var illa med barnen. Sedan förklarade hon att hon var ”Kloka Kajsa” och visste både ett och annat. Då kände mor igen henne.

Kloka Kajsa kom med idén att kanske hade det hela att göra med den nya klockarfamiljen som flyttat in nära dem.

– De barna har inget annat att göra än att leka och skala kring backarna hela dagen, sade hon.

Mor förstod då vad som hade förändrat hennes barn och så tyckte hon synd om dem. Det är ju inte konstigt att barn vill leka lite; det är synd om barn som måste jobba hela tiden. Men gumman påminde henne om att barnen var gladare och muntrare när de arbetade än vad de var nu när de latade sig. Mor började gråta igen och Kloka Kajsa sade att hon kanske skulle kunna hjälpa lite, fast hon inte brukade ge råd oombedd.

En liten gumma kom med en ny kvast till barnen.

Hemma i stugan hade barnen just ätit frukost. Visst borde de städa, duka av och se till att ved och vatten kom in. Djuren skulle också tas omhand, men ingen hade lust.

Då klev en liten gumma in i stugan. Hon ville ge dem en ny kvast, sade hon. Hon ställde den i en vrå och tog sedan adjö.

– Vad var det för en dum, gammal gumma, sade Nisse, snart tolv, föraktfullt.

Han skulle ut och meta, men blev påmind om att det behövdes ved och bäras in vatten. Han tyckte att de andra gott kunde göra lite nytta och så tog han mössan för att gå. Då for kvasten fram och smällde till honom. Det hjälpte inte att Nisse sprang ut – kvasten kom efter. Det tog en stund innan han kom på att ta spannen och springa för att hämta vatten. Då gick kvasten in och ställde sig i vrån igen.

Barnen häpnade och Maja började städa inne i stugan. Hon bad Kersti att duka av, men när lillasystern sade nej såg de hur kvasten började röra på sig i vrån. Kersti plockade då ivrigt av från bordet.

På det viset fortsatte dagen. Så fort något av barnen försökte undkomma sina uppgifter så var kvasten framme. Kersti tog med sig lill-Anna ut i solen och lade sig att dåsa i solskenet, men plötsligt kände hon den rysliga kvasten just inpå sig. Då såg hon lill-Anna stå en bit bort precis i färd med att ta tag om några brännässlor. Kersti skyndade sig, men lillan hade redan bränt sig på ena handen, och hon fick blåsa och trösta henne.

När mor kom hem blev hon glatt överraskad. Allt var i ordning, barnen såg snygga och ordentliga ut, men lite trumpna.

Mor var glad och berömde dem och föreslog att de skulle ha en trevlig kväll som de brukat ha förr. Det ville barnen och mor berättade fars sagor för dem – långa, roliga äventyrsberättelser. Han hade brukat berätta både om hur det var förr och sådant han själv upplevt när han varit sjöman.

Det var länge sedan de haft en sådan rolig kväll. Nästa dag var barnen flitiga, men kvasten fick påminna dem ibland. Helst ville alla ha det lättaste jobbet och därför kivades de.

När mor kom hem sade hon att mest glad var hon över att de var så flitiga av fri vilja, utan hot.

När mor kom hem sade hon att mest glad var hon över att de var så flitiga av fri vilja, utan hot. Barnen tittade på varandra, men sade ingenting. De kände hur mycket de tyckte om sin mor och bestämde att de hädanefter skulle vara flitiga av sig själva och inte för kvastens skull.

Då frågade Nils högt så att kvasten hörde om han kunde få gå och meta en stund nästa dag när han hade gjort det han skulle. Javisst fick han det, svarade mor.

Var barnen raska med sina sysslor så hann de också leka.

I torpet rådde nu en annan stämning. Barnen såg fram emot de trevliga kvällarna och mor var så glad att hon hann prata med sina barn när hon kom hem, istället för att ta hand om det som barnen försummat under dagen.

Barnen såg fram emot de trevliga kvällarna och mor var så glad att hon hann prata med sina barn när hon kom hem, istället för att ta hand om det som barnen försummat under dagen.

Så småningom upptäckte mor den nya kvasten och när barnen inte svarade ordentligt när hon frågade om den så bad hon Nisse att berätta vad de försökte undanhålla henne. Det kändes skönt att få berätta om allt besynnerligt. Men mor blev allvarlig och undrade hur det skulle gå för barnen i den stora världen om de blivit vana att ha en kvast efter sig för att kunna vara plikttrogna.

Maja försäkrade att de numera gjorde sysslorna för att de tyckte om sin mor så mycket och så bad hon henne att låsa in kvasten i skåpet. Visst gick det bra ändå med syslorna, men ibland hördes lite bultande från skåpet. Men med den påminnelsen gjorde barnen som de skulle igen.

En dag långt senare knackade det på dörren och den lilla gumman steg in. Hon undrade om de fortfarande behövde hennes kvast. Mor tackade så mycket för hjälpen. På väg ut sade gumman att de gärna fick låna kvasten igen om det skulle behövas. Då ropade alla barnen att det inte skulle behövas. Det gjorde det inte heller.

Men skulle någon annan behöva låna Kloka Kajsas kvast så bor hon i den lilla grå stugan med torvtak, mitt i skogen. Utanför växer stormhattarna nästan upp över taket.

Mättande och god kokos- och nötpaj

Vuxna och barn kan gärna hjälpas åt att göra kokos- och nötpajen som passar både gluten- och laktosintoleranta.

Pajen är mättande.

Kokos- och nötpaj (ca 8 bitar)

Det här behövs

Nötsmör

150 g nötter eller frön

½ tsk havssalt

 

Kokossmet

25 g smör

3 dl kokosflingor

1 medelstort ägg

2 msk honung

2 msk koncentrerad apelsinjuice

 

Rivet apelsinskal ovanpå

1 msk rödbetsvatten/saft från frysta hallon

50 g mörk choklad

Gör så här

Rosta nötterna i 140 grader i 20 minuter. Skalet kan man gnugga bort med en handduk.

Mixa sedan nötterna med saltet i en matberedare och kör tills oljorna tränger fram. Det kan ta ungefär 15 minuter och ska bli en kletig massa. Överbliven nötmassa kan förvaras i kyl i en månad.

Höj ugnstemperaturen till 175 grader. Smält smöret. Rör ihop ägg, honung och kokos. Tillsätt smör och apelsinjuice. Om en del av smeten ska färgas så dela upp smeten i två delar och häll det röda i den ena delen. Låt gärna smeten stå och svälla en stund.

Använd en pajform med löstagbar kant ca 15 cm i diameter. Bred ut smeten i formen och grädda i ca 12 minuter i mitten av ugnen.

Låt kokoskakan svalna lite, lossa den sedan försiktigt och för över den till ett fat. Går den sönder lite så går det att lappa ihop senare i formen.

Tryck ut nötmassan i samma form till en ganska stadig botten.

Smält chokladen i vattenbad och bred ut över nötmassan. Lägg försiktigt på kokosskiktet och låt pajen stå till sig ett tag i kylen.

Vid servering kan man riva lite apelsinskal över och garnera med grädde.

Fint med hjärtform. Foto: Eva Sagerfors

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.