Moralkakor: ”Alltings grundorsak” och recept på nyttigare fruktkrabbelurer
Nya enkla recept bakas med gamla visdomar
Krabbelurerna blir nyttigare när sockret utesluts. Istället ger frukt god smak och lagom sötma. Russin, blåbär och vaniljvisp är gott till. Foto: Eva Sagerfors


Varför går det så bra för grannarna men inte för oss? I Elsa Beskows saga vill kungen ta reda på grannlandets recept för lyckliga medborgare. Det blir en tänkvärd och munter historia. Till berättelsen bjuder vi på krabbelurer med frukt istället för socker, goda på utflykten eller till mellanmålet.

Krabbelurer påminner om amerikanska pannkakor och kan i sitt originalrecept även liknas vid plättar på sockerkakssmet. De passar bra att steka på en murikka på utflykten eller i plättjärnet där hemma. De innehåller ursprungligen en hel del socker, men i det här receptet utelämnar vi sockret och rör istället i rivet äpple eller mosad banan.

Receptet och tips på hur det kan varieras följer efter sagan.

Tänkvärt

I Elsa Beskows (1874-1953) sagoskatt hittar vi flera både värmande och underhållande berättelser som man kan ta till sig och lära sig av. Det gäller förstås för både barn och vuxna.

Berättelsen ”Alltings grundorsak” gavs ut i sagosamlingen ”Kistan på herrgårdsvinden” 1926, men finns också i den nyare samlingen ”Elsa Beskows sagor – ett urval”, 1967.

Känner du någon som ofta är glad, någon som verkar kunna ta motgångar med lätthet eller någon som du trivs med och som är enkel att ha att göra med, passa på att fråga personen om hans eller hennes recept för att må bra i livet. Du blir säkert berikad och får kanske någon idé om hur man kan förhålla sig till saker och ting i livet.

Elsa Beskows ”Alltings grundorsak” handlar om det här. Liksom andra sedelärande berättelser kan den ge tankar kring hur man själv bemöter människor och hur man är i det dagliga livet.

Här följer berättelsen i sammandrag.

Alltings grundorsak

Två riken låg granne med varandra, men saker och ting såg helt olika ut i de båda länderna. Medan det i ena landet ständigt rådde missbelåtenhet så var människorna i det andra landet glada och belåtna. Kungarna var bröder och den ene tycktes jämt drabbad av otur, medan den andre hade lycka i vad han företog sig och allt gick i lås.

Det var förstås besvärligt för den otursförföljde kungen och han bestämde sig för att ta reda på orsaken till att allting lyckades i grannlandet. Han skickade dit sin mest lärde professor som gick raka vägen till kungen för att framlägga sitt ärende.

Kungen skrattade och sade att det var då rakt inte hans förtjänst. Istället hänvisade han till sin kloka drottning; utan henne skulle han inte klara sig. Professorn gick därför till drottningen, men hon log och sade att utan sin snälla oldfru som ordnade med allt skulle hon inte ha tid att ägna sig åt kungen.

Den flitiga överköksan skrattade, för inte var det hennes förtjänst att allt gick så bra.

Professorn gick så vidare från den ena till den andra. Alla utförde de sina uppgifter med bravur, men hade det inte varit för den eller den så hade det inte fungerat så bra som det gjorde.

Så småningom kom professorn till den förvånade överköksan som skrattade och sade:

– Nej, kära hjärtanes, det här är ju rakt på tok! Precis som om jag skulle vara något så märkvärdigt!

Så berättade hon att om hon inte hade haft springpojken Kalle så skulle det inte gå alls, och så berömde hon om hans tjänstvillighet och raskhet. När professorn fick tag i Kalle så sade han i sin tur att utan sin mormor som höll humöret uppe på honom och som lärt honom hur man lyckas i sitt arbete så skulle han stå sig slätt.

Det enda jag präntat i honom är, att han ska vara glad och hjälpsam jämt och göra sin plikt, så långt i hans förmåga står.

Hos halta Sara var det hemtrevligt och hon berättade för professorn att hon hade så god hjälp av Kalle. Professorn undrade då vad det var för hemlig visdom hon hade lärt Kalle. Mormodern skrattade och sade:

– Inte har jag lärt Kalle någon hemlig visdom. Det enda jag präntat i honom är, att han ska vara glad och hjälpsam jämt och göra sin plikt, så långt i hans förmåga står.

Då ville professorn veta hur gamla Sara kunde hålla humöret uppe på honom så bra och så fick han höra om hennes snälla och plikttrogna höna Karin.

Professorn tänkte att han nu fått reda på alltings grundorsak och skyndade hem till sitt land för att berätta om hönan. Kungen blev häpen men beslöt att den där underbara hönan måste de ha.

Gamla Sara ville inte sälja sin höna, varpå tjänaren istället stal den för att ta med den till sitt land. På vägen rymde hönan och den elake tjänaren som inte ville erkänna att han slarvat bort alltings grundorsak köpte istället en annan höna som han kallade för Karin.

Den riktiga hönan Karin hittade tillbaka till sin matmor och friden återfann sig. Men i grannlandet sattes den ställföreträdande hönan i en guldbur där hon blev så fjäskad för att hon varken iddes kackla eller värpa. I det landet fortsatte saker och ting att gå på tok och professorn började fundera på att kanske var hönan ändå inte den allra djupaste grunden, men inte kunde han fråga hönan om det.

Nyttigare krabbelurer

Gör antingen äppel- eller banankrabbelurer. På äppelkrabbelurerna passar det sedan bra att pudra lite kanel, som också är bra för matsmältningen. Banankrabbelurerna kan göras extra lyxiga genom att blanda i grovhackad mörk choklad i smeten.

Lite extra fibrer får man i sig om man blandar i kli, men vill man utesluta det så fungerar receptet lika bra utan.

Det här behövs

Ca 6 personer (28 st)

8 dl siktat dinkelmjöl

3 dl mjölk

4 msk kli, till exempel vetekli eller kruska

4 ägg

2 äpplen eller bananer

3 tsk vaniljsocker alt ½ tsk äkta vanilj

2 tsk bakpulver

1 tsk salt

Smör till stekning

Gör så här

Börja med att grovriva äpplena eller mosa bananerna med en gaffel. Vispa äggen i en bunke. Häll i mjölk, mjöl och de övriga ingredienserna.

Stek i smör och klicka upp plättar som är ungefär 1 cm tjocka. Vänd dem efter en stund så att de blir stekta på båda sidor.

Pudra gärna lite kanel över vid servering. Blåbär och russin är gott till, liksom vaniljvisp, vispgrädde eller en klick turkisk yoghurt.

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.