loading






Jennifer Zeng, högst upp i mitten, omgiven av sina systrar. Nedanför, hennes mor och far. Foto: privat
Jennifer Zeng, högst upp i mitten, omgiven av sina systrar. Nedanför, hennes mor och far. Foto: privat
Följetong

Min fars historia: del 13

Jennifer Zeng

Epoch Times publicerar här författaren och bloggaren Jennifer Zengs text om sin familj, och framför allt sin far, som en följetong. Den är också ett dokument över Kina under kommunistpartiet. Del ett kan du läsa här.

På grund av de speciella omständigheterna kring min syster och mig var det väldigt svårt för oss att kommunicera. Jag vågade inte använda mina föräldrars hemtelefon eller min mobiltelefon och ringa henne direkt, eftersom det kunde försätta henne i fara. Jag fick ringa hennes sökare från en telefonkiosk och sedan vänta där på att hon skulle ringa tillbaka.

Efter att min syster fått mitt första meddelande fick hon försöka hitta ett tillfälle att lämna baren, och sedan hitta en telefonkiosk som hon kunde ringa tillbaka från. Hon var tvungen att vara väldigt försiktig, så varje gång ringde hon från en ny plats.

Efter alla möjliga svårigheter lyckades jag till sist hitta någonstans dit hon kunde fly. Jag bad min syster att köpa två tågbiljetter från Chengdu, en till henne och en till mig. Eftersom tåget utgick från Chengdu var det enklare att köpa en platsbiljett därifrån. När tåget kom till Mianyang skulle jag gå på där och möta henne.

Jag gjorde precis som vi hade kommit överens om, men när tåget kom till Mianyang så kom hon inte med min platsbiljett som jag hade trott.

Jag fick en väldigt obehaglig känsla, men lyckades gå ombord med bara min resebiljett. Jag gick direkt till platsen där vi skulle ha suttit, men där satt två lantarbetare. Jag frågade om de hade sett en ung kvinna när de klev på, och beskrev min syster.

De fick nästan panik och avbröt mig genast. ”Nej, det har vi inte! Vi har suttit här hela tiden!” Jag visste att de oroade sig för att jag skulle säga att det inte var deras platser och köra bort dem.

Jag kunde inte få reda på någonting, utan fick knuffa mig fram, av och an på tåget för att se om det fanns något spår av min syster, fast jag visste att chansen var minimal. Efter ungefär en timme stannade tåget på nästa station, som låg mer än fem mil bort. Jag hade letat igenom alla vagnar på det långa tåget flera gånger, men hade inte sett röken av min syster.

Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag klev av tåget. Det var omkring klockan tre på morgonen och regnet öste ner. Allt var så mörkt och främmande. När jag stod där i ösregnet kände jag hur mitt hjärta bara sjönk och sjönk i bröstet.

Till sist beslöt jag mig för att ringa en taxi och åka tillbaka till Mianyang. Hur skulle jag kunna åka själv, utan att veta vad som hade hänt min syster?

Så snart jag kom hem till mina föräldrars hem såg jag en massa bagage utslängt överallt på golvet. Min mor försökte städa upp det, och hennes hår var helt ostyrigt.

När hon såg mig frågade hon inte varför jag hade kommit tillbaka. I stället sade hon, helt tom i ansiktet: ”Din syster greps i går kväll. Det här är hennes bagage. Din svåger fick just tillbaka det från häktet. Och det här är kvittot på de saker de konfiskerade, som hon hade på sig när hon greps.”

Jag tog kvittot och stirrade på det. Jag kände mig helt tom. Det stod: ”Ett antal exemplar av falungong-böcker; två tågbiljetter till Taiyuan; ett kvitto för bagageförvaring…”

Min far tog plötsligt upp min väska från golvet och tryckte den i mina händer, knuffade ut mig genom dörren. ”Skynda dig! Stick iväg! Vänta inte tills polisen listar ut vem det var som hade tänkt fly med din syster!”, ropade han.

Jag stod där helt förstummad en stund. Sedan bet jag ihop, tog en sista titt på min mors nyligen grånade hår, och så vände jag om och gick snabbt därifrån.

Nästa del i följetongen kan du läsa här.

Jennifer Zeng är författare till ”Witnessing History: One Chinese Woman’s Fight for Freedom and Falun Gong.” Innan hon förföljdes i Kina för sin tro, och tvingades fly utomlands, var hon forskare och konsult vid det Kinas statsråds centrum för utvecklingsforskning. Hennes historia finns med i den prisbelönta dokumentären ”Free China; the Courage to Believe”, som är en samproduktion mellan New Tang Dynasty Television och World2Be Productions. 

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading






Jennifer Zeng, högst upp i mitten, omgiven av sina systrar. Nedanför, hennes mor och far. Foto: privat
Jennifer Zeng, högst upp i mitten, omgiven av sina systrar. Nedanför, hennes mor och far. Foto: privat
Följetong

Min fars historia: del 13

Jennifer Zeng

Epoch Times publicerar här författaren och bloggaren Jennifer Zengs text om sin familj, och framför allt sin far, som en följetong. Den är också ett dokument över Kina under kommunistpartiet. Del ett kan du läsa här.

På grund av de speciella omständigheterna kring min syster och mig var det väldigt svårt för oss att kommunicera. Jag vågade inte använda mina föräldrars hemtelefon eller min mobiltelefon och ringa henne direkt, eftersom det kunde försätta henne i fara. Jag fick ringa hennes sökare från en telefonkiosk och sedan vänta där på att hon skulle ringa tillbaka.

Efter att min syster fått mitt första meddelande fick hon försöka hitta ett tillfälle att lämna baren, och sedan hitta en telefonkiosk som hon kunde ringa tillbaka från. Hon var tvungen att vara väldigt försiktig, så varje gång ringde hon från en ny plats.

Efter alla möjliga svårigheter lyckades jag till sist hitta någonstans dit hon kunde fly. Jag bad min syster att köpa två tågbiljetter från Chengdu, en till henne och en till mig. Eftersom tåget utgick från Chengdu var det enklare att köpa en platsbiljett därifrån. När tåget kom till Mianyang skulle jag gå på där och möta henne.

Jag gjorde precis som vi hade kommit överens om, men när tåget kom till Mianyang så kom hon inte med min platsbiljett som jag hade trott.

Jag fick en väldigt obehaglig känsla, men lyckades gå ombord med bara min resebiljett. Jag gick direkt till platsen där vi skulle ha suttit, men där satt två lantarbetare. Jag frågade om de hade sett en ung kvinna när de klev på, och beskrev min syster.

De fick nästan panik och avbröt mig genast. ”Nej, det har vi inte! Vi har suttit här hela tiden!” Jag visste att de oroade sig för att jag skulle säga att det inte var deras platser och köra bort dem.

Jag kunde inte få reda på någonting, utan fick knuffa mig fram, av och an på tåget för att se om det fanns något spår av min syster, fast jag visste att chansen var minimal. Efter ungefär en timme stannade tåget på nästa station, som låg mer än fem mil bort. Jag hade letat igenom alla vagnar på det långa tåget flera gånger, men hade inte sett röken av min syster.

Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag klev av tåget. Det var omkring klockan tre på morgonen och regnet öste ner. Allt var så mörkt och främmande. När jag stod där i ösregnet kände jag hur mitt hjärta bara sjönk och sjönk i bröstet.

Till sist beslöt jag mig för att ringa en taxi och åka tillbaka till Mianyang. Hur skulle jag kunna åka själv, utan att veta vad som hade hänt min syster?

Så snart jag kom hem till mina föräldrars hem såg jag en massa bagage utslängt överallt på golvet. Min mor försökte städa upp det, och hennes hår var helt ostyrigt.

När hon såg mig frågade hon inte varför jag hade kommit tillbaka. I stället sade hon, helt tom i ansiktet: ”Din syster greps i går kväll. Det här är hennes bagage. Din svåger fick just tillbaka det från häktet. Och det här är kvittot på de saker de konfiskerade, som hon hade på sig när hon greps.”

Jag tog kvittot och stirrade på det. Jag kände mig helt tom. Det stod: ”Ett antal exemplar av falungong-böcker; två tågbiljetter till Taiyuan; ett kvitto för bagageförvaring…”

Min far tog plötsligt upp min väska från golvet och tryckte den i mina händer, knuffade ut mig genom dörren. ”Skynda dig! Stick iväg! Vänta inte tills polisen listar ut vem det var som hade tänkt fly med din syster!”, ropade han.

Jag stod där helt förstummad en stund. Sedan bet jag ihop, tog en sista titt på min mors nyligen grånade hår, och så vände jag om och gick snabbt därifrån.

Nästa del i följetongen kan du läsa här.

Jennifer Zeng är författare till ”Witnessing History: One Chinese Woman’s Fight for Freedom and Falun Gong.” Innan hon förföljdes i Kina för sin tro, och tvingades fly utomlands, var hon forskare och konsult vid det Kinas statsråds centrum för utvecklingsforskning. Hennes historia finns med i den prisbelönta dokumentären ”Free China; the Courage to Believe”, som är en samproduktion mellan New Tang Dynasty Television och World2Be Productions. 

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024