Att se Nobelbanketten tillsammans med barnen är ett bra och roligt tillfälle att få se fina kläder, lära sig om vett och etikett och se proffskockar i arbete. Det här året har vi även lagt till en praktisk övning, på vårt sätt.  

Det är mycket att ordna inför Nobelbanketten. Tänk att planera och laga en trerätters middag för 1300 personer. Dukningen ska vara tjusig och med blomsterdekorationer som ska kunna bli ett samtalsämne.

Sedan några år tillbaka brukar vi se middagen på tv med barnen. Det är ett bra tillfälle att se vackra kläder, blomsterarrangemang, bordsetikett och kanske även några fina dans- och musikuppträdande. Det är roligt att höra intervjun med kocken om hur de har valt ut råvaror och arbetat med menyn där smaker ska gifta sig, och sedan hur de förberett och lyckas servera maten varm till alla gäster. Vi kan få veta mycket intressant av olika intervjuer under kvällen, kanske om ett gammalt smycke som någon i kungafamiljen bär eller om hur den som designat bordsdekorationen har tänkt.

Vi brukar prata om vad som ser fint ut och fundera på vad som passar sig vid bordet och inte.

Nobelbankett hemma

Det var tur att vi bara skulle ha fem gäster på vår egen Nobelbankett. Även om det är mycket att fundera på och ordna med, så är det lättare med få gäster. Eftersom det bara var vi i familjen behövde vi inte välja gäster och ordna inbjudningskort, även om det hade varit roligt att göra egna, tjusiga kort inför den Stora Middagen.

Dottern kom på den fina idén kvällen innan så vi fick lite kort om tid, men det dröjde inte länge innan barnen raskt och professionellt hade spikat menyn:

Förrätt: Ceviche

Varmrätt: Stek med potatis och Kina-inspirerad vitkålssallad med cashewnötter (salladen var mitt initiativ)

Efterrätt: Kungligt god chokladmousse med krisp och skogshallon

På väg hem från skolan funderar 8-åringen över den fina middagen, den som de har i Stockholm alltså. Hur länge håller de på, och blir inte folk trötta? Han själv blir ju väldigt trött när kvällen har blivit natt och vad händer då när folk blir trötta? Jag förklarar att det säkert är en del som blir trötta och att någon kan somna i en soffa, men då brukar det vara någon som kommer och väcker den personen och säger att det nog är dags att åka hem och sova. Ja, det låter ju bra att man kan få göra det, tycker sonen. Själv kommer han inte orka sitta så länge och se på middagen, det är nog bäst att ligga ner från början.

Tisdag med extra allt

Förutom det vanliga man kan göra en tisdag, så ska vi ordna en trerätters middag, duka fint och så vill maken gärna få håret klippt. Jag hittar tygservetter och funderar på att lägga en grankvist på bordet som dekoration. Middagen blir lite anpassad efter tid och resurser. Det blir pommes frites till steken (men stek blir det) och limen som jag glömde till cevichen ersätts med lite apelsinjuice och äppelcidervinäger. Findricka har vi alldeles glömt, men någon kommer på att lägga en brustablett i vattenkaraffen och det går hem hos alla barnen.

Dottern gör i ordning cevichen som blir mycket god. I den har vi bitar av tofu, gurka, avokado och mango. På det salt, peppar, lite outspädd apelsinjuice och lika lite vinäger. Lagom mycket chilipeppar på det, så blir det en fullfjädrad förrätt.

Vi har klätt upp oss lite eftersom det är finmiddag; 8-åringen har slips och finskjorta, medan 10-åringen är nöjd med sin fina skjorta som egentligen är en mjuk och varm, rutig flanellskjorta. Den är ren iallafall.

Under middagen pratar vi om etikett. Hur gör man om man vill ha något som står längre bort på bordet? Jag sträcker mig efter såsen, rakt över 10-åringens tallrik. Nej, det är inte så trevligt med en arm mitt framför ansiktet. Hur ska man då klara av att äta med armbågarna så nära kroppen som möjligt? Vi bestämmer oss för att titta på gästerna på tv för att se hur de klarar av saker och ting.

Vi föreställer oss hur det är att sitta på den stora Nobelbanketten och pratar om hur det kan vara. Får man gå ifrån bordet om man vill det? Och om man vill ha mer salt på maten? Vi är inte säkra på att det ryms saltkar på bordet, men kanske kan man fråga en servitör. Nja, det har de nog inte tid med så man får nog vara nöjd med det salt som finns i maten redan.

Vi gissar på hur de ska ha dekorerat bordet och 8-åringen tror att där kan finnas granris, små änglar i papier maché och blåsippor.

Maken har jag inte hunnit klippa än, men det kan nog hinnas med mellan de intressanta intervjuerna. Jag tror att vi ska få ut det mesta av den här tisdagen.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.