Konsekvenser av olika sinnelag – tacksam eller berättigad


Vi har mycket att vara tacksamma för. Att utveckla och använda tacksamheten, göra det till en vana och ett sätt att bemöta livet är viktigt för vårt och samhällets välmående. Så varför lär vi barn och unga motsatsen; en attityd av berättigande och klagan, ilska och offermentalitet?

Skäl till tacksamhet

Vi kan vara tacksamma för vårt eget liv och för själva livet; tacksamma att det finns någonting alls istället för ingenting. Vi är tacksamma, om vi stannar upp och reflekterar över det, för vår syn och andra sinnen, för vårt sinne och våra kunskaper. Vi uppskattar vår mentala och fysiska hälsa, kanske mest när den blivit försämrad.

Vi föds, lever och dör, inte som de sorgfria, självständiga individer vi ibland i vår individualism föreställer oss att vi är, utan skulder, som vi inte själva valde att ta på oss. Som filosofen Alasdair MacIntyre säger är vi beroende, rationella djur. Vi är beroende av andra för livet och kärleken, för språket och kulturen. Vi får våra begreppsmässiga verktyg som gör att vi kan tänka rationellt till största del genom arv och från andra. Vi får också den teknologi som möjliggör för oss att bibehålla och förbättra våra liv materiellt, och den visdom och de trostraditioner som gör det möjligt för oss att urskilja mening och syfte i våra liv.

Tacksamhet reflekterar och bekräftar verkligheten – sanningen om vårt mänskliga tillstånd som undkommer det självcentrerade barnet eller den narcissistiska tonåringen, men som vuxna lär sig genom mognad och erfarenhet. Vi är beroende av det vi får men inte har förtjänat, inte kontrollerar, och inte är berättigade till på grund av vad vi åstadkommit.

Fördelar av tacksamhet

Föräldrar och religiösa och andliga ledare i kulturer och traditioner har länge betonat fördelarna av tacksamhet för människans välmående. På senare år har fler vetenskapliga studier gjorts och stödet för detta har växt. Forskningen pekar på att en vana att känna tacksamhet kan tränas upp oavsett ålder och att det gör gott för vuxna, barn, elever i skola och på universitet, för anställda, liksom för både individer och grupper.

I min familj hade vi vår egen variant av det gamla rådet att räkna våra välsignelser, inte (direkt) från en gammal visdomstradition, utan från övningen ”Three blessings” (tre välsignelser) som har prövats och rekommenderas av psykologen Martin Seligman. Det här tog vi med i vår dagliga andliga utövning.

Foto: S Hermann och F Richter

En rad olika studier föreslår att tacksamhet kan kopplas till ett ökat gott humör, större tålamod, bättre fysisk hälsa, minskad trötthet och bättre sömn. Det hjälper utvecklingen av andra förmågor eller dygder, som tålamod, ödmjukhet, självkontroll och visdom. Förutom att det medför sådana positiva saker för individen så verkar tacksamhet också kunna förbättra för gruppen – mer nöjd med jobbet, starkare relationer och genom att uppmuntra godhet, hjälpsamhet och att kunna ge.

En del forskning betonar – förutom de fördelar som kopplas till ”generell tacksamhet”, som minskad ångest och depression och ett större välmående – att man får fler fördelar av den ”religiösa tacksamhet” som lärs ut och utövas i nästan alla världens religioner.

David Rosmarin vid Harvard Medical School, författare till en praktisk, evidensbaserad guide för yrkesmän inom medicin eller psykologi om integrerad andlighet, religion och kognitiv beteende-terapi, upptäckte tillsammans med sina forskarkollegor ”att religiös tacksamhet – gentemot Gud – associeras med ytterligare minskningar av ångest och depression och ett ökat välmående.”

Med tanke på de avsevärda ökningarna under det här årtusendet, särskilt bland barn och unga, av ångest, depression och självmord, borde vi förvänta oss att de som arbetar inom lärande skulle ge stort utrymme, så som tidigare generationer gjort, för att utveckla vanan att känna tacksamhet.

Berättigande och otacksamhet

Istället ser vi just det motsatta. Att utveckla en vana att känna tacksamhet är en utmaning när unga människor lär sig respektera alla kulturer utom sin egen, alla trosläror utom den de har växt upp med.

När kärleken till sitt land inte får näring i skolorna utan behandlas med avsky är det svårt att känna tacksamhet för de uppoffringar som de tidigare generationerna gjorde och de traditioner som de har fått lära sig, bidragit till och fört vidare.

Många unga får visserligen med sig de traditionella värdena från sin familj och sin omgivning, men som elever tar de till sig en bild av att deras land varit ruttet ända från början – där hela dess historia, dess grundare och dess konstitution är sådant vi bör skämmas över.

Allt mer uppmuntras unga människor att börja högskola och universitet, inte med en känsla av tacksamhet för den möjlighet de har att ta del av en stor kunskapskälla, visdom och förmågor som öppnar sig för dem, utan med en anda av berättigande.

En armé av administratörer, ivriga att bibehålla mångfalden (förutom när det gäller intellektuellt eller åsiktsmässigt) bland studenterna, skapar en miljö som är överkänslig för all överträdelse av den accepterade ideologin när det gäller den kulturella och politiska vänstern, som delas av de flesta inom fakulteterna och administratörerna. Allt som kan få en student att känna sig ”otrygg”.

Att tala om snöflingor (generation snöflinga ”blir oerhört upprörda över idéer, tankar och liknande som går emot deras världsbild”) vore orätt eftersom det ger studenterna skulden för det som utförs av administratörer, att ”skämma bort det amerikanska sinnet”, skydda det från åsikter, argument och bevis som skulle kunna utmana den mottagna opinionen.

Berättigande omfattar överdrivna känslor av överlägsenhet och att förtjäna mer än andra. Som psykologiskt drag kan det leda till att förväntningar aldrig uppfylls och en vanemässig, självförstärkande beteendecykel med allvarliga psykologiska och sociala kostnader. Det är motsatsen till ödmjukhet och tacksamhet, vilka om man förstärker dem kan skydda mot draget [berättigandet]. Enligt en del forskning har det ökat i förekomst bland millennie-generationen. Som ett kulturellt fenomen, uttryckt av en upprörd student i en mikrofon eller en professor som säger, eller förväntas säga, någonting han eller hon inte håller med om, är det vitt utbrett på student-campus och till och med i den våldsamma formen som hos Antifa, på gatorna.

Kort sagt är tacksamhet baserat i en persons verklighet och vår plats i världen och universum. Det fostrar andra förmågor eller dygder som ödmjukhet och visdom, vilka förstärker glädje. Det har många fysiska, psykologiska, andliga och sociala fördelar. Ingen individ, familj eller samhälle kan blomstra utan den.

Berättigande är en vanföreställning och destruktivt. Det missuppfattar verklighet och vår plats i den. Det fostrar andra negativa drag och laster, som ilska, självrättfärdigande, en känsla av överlägsenhet, känslomässig skörhet och självklart otacksamhet. Berättigande har negativ påverkan på många olika sätt.

I alla dessa områden där tacksamhet bygger och skyddar, där skadar och förstör berättigande.

Paul Adams är professor emeritus i socialarbete vid University of Hawaii och var professor i akademiska affärer vid Case Western Reserve University. Han är medförfattare till ”Social Justice Isn’t What You Think It Is” och har skrivit omfattande om social välfärdspolitik.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.