När väl Kina beslutar att ge sig i kast med ett nytt åtagande släpper det alla tyglar. Kina har byggt världens mest vidsträckta höghastighetsjärnvägsnät, världens snabbaste superdator och världens största vattenkraftsdamm. Pekings pågående "Made in China 2025"-initiativ är en tioårsplan som avser att omvandla landet till en världsledare inom områden som framtidens informationsteknik, elfordon, avancerad robotteknologi och – framförallt – artificiell intelligens.
Alla dessa satsningar är onekligen imponerande, till och med värda en eloge. Men framgång inom ett område garanterar inte automatiskt framgång inom ett annat. Vissa affärssektorer upprätthåller alltjämt höga trösklar för inträde, för att inte tala om att etablera dominans inom dessa branscher, och ibland lönar sig inte ens de största bemödandena.
Vi har redan observerat detta mönster avseende Kinas ansatser inom civilflygsproduktion – vars resultat i bästa fall har varit sådär. Men ett annat, ännu mer kritiskt teknikområde är halvledare och tillverkning av mikrochip.
Utformandet och framställandet av moderna mikrochip – halvledare mindre än 5 nanometer – är en svår uppgift.
Halvledardesign och produktion förblir kritiskt för Kinas högteknologiska ambitioner. Det finns ett enormt gap mellan nuvarande kinesisk chipteknik och den globala tekniska utvecklingen. Framförallt har Kina brottats med att bryta "7-nanometerväggen", det vill säga att kunna tillverka chip under denna kritiska tröskel.
Taiwan producerar redan mikrochip på 5 nanometer, vilka till exempel finns i nya iPhone 12, och Sydkorea kommer snart att påbörja tillverkningen av ett 3-nanometer-chip.
Kina har som mål att producera 70 procent av sina egna mikrochip fram till 2025, men det är osannolikt att målet uppnås inom tidsramen. I skrivande stund är Kina oförmöget att leverera mer än 15 procent av de halvledare som det behöver för att upprätthålla sin högteknologiska infrastruktur. Peking är mycket beroende av utländska källor för sin egen tillverkning. Förra året importerade Kina halvledare för över 300 miljarder dollar, mer än vad regimen spenderat på att importera olja.
Dessutom har Kina tvingats importera teknik och hårdvara för produktion av halvledare. Man köper till och med begagnad utrustning från Japan. Kinas inhemska mikrochipproduktion är nu förlegad och lyckas inte hålla jämna steg med världen, då de tekniska specifikationerna som krävs fortsätter att trumfa kinesisk ingenjörskonst.
Kinas oförmåga att tillverka moderna mikrochip ”kommer att göra det svårt för Kina att verkligen dominera den digitala revolutionen vilken möjliggörs av 5G-infrastruktur genom expansion av industriella applikationer för molntjänster, storskalig datateknik och artificiell intelligens, och en alltmer framskriden beräkningskraft, inklusive för mobila enheter och uppkopplade produkter”, uppger Mathieu Duchâtel, chef för Asienprogrammet vid Montaignes institutet, och författare till en ny rapport i ämnet.
Kinas lösning för att övervinna hinder som dessa har varit karakteristisk: Ös mycket pengar och personal på problemet, under övervakning av statliga byråkrater. När det gäller Kinas mikrochipsektor inbegriper detta tillvägagångssätt att förlita sig på statligt ägda företag, subventioner och skattelättnader.
Till exempel är SMIC, Kinas största halvledargjuteri, delvis statligt ägt. På en av de ledande kinesiska fabrikerna för mikrochiptillverkning, Naura Technology Group Co., stod statligt stöd för 87 procent av företagets nettovinst 2019.
Det tillvägagångssättet fungerar ibland, även om det ofta är slösaktigt. Men när det väl misslyckas fallerar det jämmerligt.
Hittills har Kinas toppstyrda utvecklingsmodell inte kunnat leverera på KKP-ledaren Xi Jinpings ambition att bygga en modern nationell halvledarindustri. En faktor är att mikrochipindustrin har massivt höga inträdeskostnader. En enda chipfabrik kan kosta uppemot 10 miljarder dollar.
Att tillverka mikrochip är dock bara hälften av problemet. Den andra hälften berör chipdesign. Den globala halvledarindustrin blir nu alltmer splittrad mellan företag som endast designar chip – som Apple och Qualcomm – och halvledargjuterier som tillverkar mikrochip på beställning, såsom Taiwans halvledartillverkningsföretag TSMC. Det är världens största halvledargjuteri, med fyra fabriker i Taiwan. Taiwan och Sydkorea kontrollerar sammantaget cirka 70 procent av all världens produktion av mikrochip.
För att bli självförsörjande i mikrochip måste Kina tillhandahålla både design och tillverkning. Tills dess kommer Kina fortsätta att förlita sig på att importera moderna mikrochip och utländsk halvledarteknik.
Inför detta scenario faller Kina troligtvis tillbaka på en annan känd tradition – stöld. Industriellt spionage har varit A och O i årtionden för Peking, och Kina har stulit mycket utländsk teknik på det här sättet – höghastighetståg från Japan, helikopter- och missilteknik från Frankrike och stridsflygplan från Ryssland.
I slutet av 2018 anklagade amerikanska justitiedepartementet två företag, ett taiwanesiskt och ett kinesiskt, för att de i maskopi hade försökt stjäla Dram-teknik från Micron, ett Idaho-baserat företag som tillverkar Dram, dynamic random access minnes-chip. Micron kontrollerar nästan en fjärdedel av den globala Dram-marknaden, vilket gör företaget till ett frestande mål för industriellt spionage.
Förståeligt nog har väst varit resoluta i att slå tillbaka mot kinesisk intellektuell stöld. Trump-administrationen placerade som bekant handelsrestriktioner på flera kinesiska företag, däribland Huawei och ZTE. Bidenadministrationen har likaså valt att följa den hårda linjen och sju kinesiska företag blev nyligen svartlistade för att hindra att TSMC exporterar moderna mikrochip till Kina.
Kinas pågående svårigheter med att bygga en globalt konkurrenskraftig mikrochipindustri avslöjar just bristen i att alltför tungt förlita sig på en statlig, topptyrd utvecklingsmodell. Under en tid när det finns lite för mycket av en tendens att se Kina som en gigant som lyckas i varje förehavande det ger sig i kast med, så är det även viktigt att anlaysera dess inbyggda tillkortakommanden.
Richard A. Bitzinger är internationell säkerhetsanalytiker.
Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!
