Alice Liu led i många år av en mängd sjukdomar. Hon led också av hur det påverkade hennes man och son. När hon hittade botemedlet tog det bara några månader att bli frisk. Det här är en sann berättelse från verkliga livet.

När man ser bilden av mig med ett stort leende, är det svårt att tänka sig att jag en tid hade så många sjukdomar att jag bara låg hjälplös i sängen. Jag klarade inte av att ta hand om mig själv.

Jag heter Alice Liu och är stolt mamma till tre barn. Jag förbereder nu för att starta en språk- och talangskola i Vancouver. Trots mina fulla dagar leder jag också en grupp som spelar traditionella kinesiska trummor. Vi reser ofta till olika städer för att delta i parader och evenemang.

Jag vill dela med mig av min berättelse i hopp om att den kan inspirera andra som lider av allvarliga sjukdomar, och kanske hjälpa dem att hitta en väg ut.

Smärta och sjukdom dominerade ungdomsåren

När jag var yngre tränade jag friidrott och hade det lätt i skolan, men när jag blev äldre förändrades saker och ting. Jag upplevde en enorm press i gymnasiet när jag förberedde mig för intagningsproven för att läsa vidare.

Jag började bli sjuk lättare, och drabbades av olika sjukdomar. Jag fick problem med hjärtat, allvarliga magsmärtor och nervsmärtor i ansiktet. Den allra lättaste beröring i ansiktet kändes som en elektrisk stöt.

Jag blev godkänd på intagningsproven, men på grund av min dåliga hälsa kunde jag inte läsa vidare. Det gjorde mig deprimerad, men jag tappade inte modet helt utan fortsatte att studera på egen hand hemma. Jag klarade av fler intagningsprov till andra universitet, men på grund av hälsan kunde jag ändå inte gå vidare med studierna och fick till sist ge upp.

Smärtan ledde till att jag fick nervsmärtor i ansiktet och problem med hjärtat. Så såg det ut varje månad och det blev en del av mitt vardagliga liv.

Jag började arbeta på en fabrik och gifte mig så småningom, men hälsan blev inte bättre. Tvärtom fick jag fler problem, bland annat migrän, inflammation i brösten och problem med livmodern. Några dagar innan jag fick mens brukade jag bli förkyld och få ont i magen. Smärtan ledde till att jag fick nervsmärtor i ansiktet och problem med hjärtat. Så såg det ut varje månad och det blev en del av mitt vardagliga liv.

Det värsta var att det verkade bli sämre. Trots att jag inte var mer än drygt 30 år kände jag mig som en gammal kvinna, med en trasig kropp och hjärtproblem. Jag kände att jag tappade både min identitet och min kvinnlighet.

När jag såg kvinnor i min ålder som gjorde vanliga saker som att shoppa eller gå ut på kvällarna kände jag mig ledsen och avundsjuk eftersom jag inte kunde göra de sakerna. Jag kunde inte gå ut på kvällarna eller ens gå på bio, eftersom jag plötsligt kunde förlora medvetandet.

Det var en mental plåga, och allt jag kunde göra var att hålla mig hemma och förbereda mig på smärta och lidande. ”Hemma” var ingen symbol för glädje för mig längre, utan snarare ett fängelse. Jag såg fåglarna utanför fönstret och längtade efter frihet. Min ungdom försvann i smärtor och sjukdomar. Ibland funderade jag också på att ta mitt liv.

Mot en vändpunkt

Vid det laget arbetade min man i en stad långt bort och jag fick ta hand om mig själv hemma. När vår son Nan föddes 1989 blev min hälsa sämre. Det gjorde att han gradvis blev väldigt självständig redan i unga år. Han fick laga snabbnudlar till sig själv när han var fyra eller fem år, och han fick ofta ta hand om mig.

Jag minns en dag när jag hade så ont i magen att jag inte kom ur sängen. Jag bad Nan att komma med varmt vatten och medicin. Han klättrade upp på en stol för att nå termosen som jag hade ställt uppe på en hylla, men hur han än försökte så nådde han inte. Han grät och sade att han inte kunde nå den. Jag bad honom att be en granne om hjälp, men han kom tillbaka och sade att ingen var hemma. Det var smärtsamt att se honom behöva gå igenom sådana svårigheter vid en så ung ålder.

När jag var 30 klarade jag inte av att arbeta mer och fick vara hemma. Min sjukpension var inte stor, och varje dag kändes som ett år. Jag tappade hoppet om framtiden och blev mer och mer deprimerad.

Människor omkring mig var mycket omtänksamma och föreslog att jag skulle prova att göra qigongövningar. En vän till min man berättade om en övnings- och meditationsmetod som heter Falun Gong. Men jag tog inte till mig deras förslag. Jag var djupt påverkad av ateismen som förespråkades i det kommunistiska Kina och jag tänkte att qigong och andlighet bara var inbillning.

1996 fick jag klumpar i brösten som läkarna trodde skulle utvecklas till cancer om jag inte opererade bort brösten. Då bestämde jag i ren hopplöshet att ge qigong en chans. Jag gick till min mans vän och frågade om han ville lära mig Falun Gong. Det visade sig bli min vändpunkt i livet.

Ett medicinskt mirakel

När jag började med Falun Gong upplevde jag snabbt en tydlig förändring i hälsan. På bara några månader försvann smärtorna. Även mina andra fysiska problem försvann.

Jag åkte till sjukhuset och bad att få en undersökning. När läkaren såg resultaten såg han förbryllad ut.

– Det är omöjligt, sade han. Det har aldrig funnits något botemedel för det här i hela världen. Vilken läkare har du varit hos? Jag skulle vilja träffa honom.

Jag berättade att jag inte gick till någon annan läkare och att förändringarna kom från en traditionell kultiveringsmetod för kropp och sinne som jag hade börjat med. Hans uttryck förändrades.

– Det kan jag tro på. Jag har några släktingar som blev av med sina sjukdomar när de började göra qigongövningar. Berätta vad den där övningen heter.

När min läkare fick veta att det var Falun Gong så bestämde han sig också för att prova. Han bad mig också att komma tillbaka till sjukhuset för uppföljande undersökningar efter tre månader, sex månader och nio månader. Jag gjorde som han sade. Efter den tredje undersökningen sade han att allt gick bra och att det inte fanns anledning att tro att sjukdomarna skulle komma tillbaka. Efter att ha hört om min otroliga återhämtning började flera läkare och sköterskor också med Falun Gong.

Efter att jag började utöva Falun Gong fick jag för första gången i livet veta hur det är att vara frisk och slippa ångest och sjukdomar. Nu är jag glad och full av energi.

Vi flyttade till Singapore 1999. Eftersom jag var helt frisk ville vi ha fler barn och jag födde en liten pojke och en flicka. Så småningom flyttade vi till Kanada och sedan dess har vi haft det bra här.

Efter att jag började utöva Falun Gong fick jag för första gången i livet veta hur det är att vara frisk och slippa ångest och sjukdomar. Nu är jag glad och full av energi. Jag har fått så mycket positivt. Förutom de fysiska förbättringarna tar jag också lärdom av boken Zhuan Falun och försöker att följa principerna sanning, godhet och tålamod som boken lär ut. Genom min kultivering, eller självförbättring, i Falun Gong har jag blivit en bättre människa. Jag har blivit lugnare och fått en större medkänsla. Jag har slutat klaga över livets svårigheter och tänker nu på andra och hur jag kan hjälpa andra.

Stora skuggor simmar in mot stranden – men vad är det för underliga varelser?

Slav under kommunismen