”Fake news” och dess allvarliga följder
Foto: Elijah O'Donnell


Begreppet "fake news", eller fejknyheter, innebär ungefär spridandet av medvetet förfalskad eller manipulerad information. Uttrycket har fått stor spridning i den politiska debatten på senare tid och diskussionen om de rättsliga aspekterna har nu börjat ta fart.

Frågan diskuterades nyligen i en intervju med Linus Bylund (SD) i tidningen Fokus. Han anser att journalister ska kunna hållas personligt ansvariga för att sprida fake news genom public service, då det är en antidemokratisk handling att bedriva opinion mot folket med folkets resurser. Detta uttalande resulterade i en hätsk debatt i medierna med beskyllningar om att SD bedriver en politisk attack mot fria medier, vilket utgör ett hot mot demokratin.

USA:s president Donald Trump har varit framträdande med att popularisera uttrycket på senare tid, då han med sin buffliga stil gärna pekar ut vad han anser vara fake news. Han har även upprepade gånger hävdat att fake news är en "fiende till folket" vilket han fått stark kritik för, och han har även beskyllts för att bedriva en politisk attack mot fria medier och journalister.

Förtal

I Trumps fall finns det dock många uppenbara exempel på när nyhetsrapporteringen om honom baserats på felaktig information. Vi såg nyligen i SVT Agenda tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt framföra, tillsammans med andra beskyllningar, att Trump hävdat att coronaviruset är en bluff.

I själva verket är detta inte alls en korrekt återgivning av vad som faktiskt sades av Trump. Presidenten hävdade snarare att coronaviruset har politiserats av oppositionen för att måla upp kaos i syfte att underminera honom som president, vilket han anser vara ännu en bluff i raden, tillsammans med Rysslandsanklagelserna, Muellerutredningen och riksrätten.

Detta når dock inte de svensk tittarna. Istället förmedlas en felaktig bild som medför en påtaglig skada på anseendet och förtroendet för USA:s president. Trumps valkampanj har vid skrivandets stund stämt ett flertal mediebolag för förtal, nämligen CNN, New York Times och Washington Post. Förtal, det vill säga avsikten att sprida osanna uppgifter i syfte att skada, är straffbart även i Sverige.

Politisk inflytande

Det finns dock en långt allvarligare aspekt av detta. Det är uppenbart att dagens moderna informationssamhälle ger förvaltarna av informationsflödet direkt politisk inflytande då detta medför möjligheten att påverka opinionen och därmed, märk väl, läsarnas tankar kring olika sakfrågor.

Under migrationskrisen 2015 var det dominerande budskapet från de etablerade medierna att denna befolkningstillökning var en ekonomisk vinst för samhället och garanti för välfärden, att de flesta som kom var välutbildade samt att all reservation mot denna åsikt var rasism och oacceptabelt. Mycket tyder på att många nu inser att detta inte var en rättvis bild av situationen, utan istället lade grunden för stora samhälleliga prövningar i form av eskalerande kriminalitet, osäkerhet och kommuner som praktiskt taget går i konkurs.

Men vi ser det nu hända än en gång. Den turkiska presidenten Erdogan har uppmanat en skara av enligt honom själv över tre miljoner för oss totalt okända människor att med hjälp av turkisk militär och polis forcera gränsen till Europa. Men vi ser i nyhetsrapporteringen att videoklippen och bilderna som valts att gestalta situationen i området visar nästan uteslutande kvinnor, barn och barnfamiljer i centrum. Detta ger en påtagligt missvisande bild av situationen, då personerna i området är till allra största del män i krigsför ålder.

Att detta gränsar till en krigshandling är inte vad som tycks vara relevant på ledarredaktionerna. Inte heller problematiseras de uppenbara säkerhetspolitiska aspekterna, som att detta utgör ett existentiellt hot mot den sociala och ekonomiska ordningen i de västeuropeiska välfärdsländerna. Inte heller berörs det faktum att då det globalt råder en potentiell pandemi utsätter ett okontrollerat inflöde av okända människor Europa för allvarliga smittorisker. Likaså ignoreras risken att det bland dessa människor högst sannolikt finns IS-krigare från det nu fallna kalifatet, beläget inte långt ifrån den turkiska södra gränsen.

Man problematiserar snarare att Grekland upprätthåller sina gränser mot Turkiet än själva angreppet i sig. Det sägs att det är en fråga om att värna asylrätten och hjälpa flyktingar, samt att det är självklart att vi har råd och plats att ta emot alla. Detta framgår ganska klart av några av DN:s rubriker: "Vi måste öppna våra gränser", " Sverige bör markera mot grekiska övertramp" och "Sverige har råd att ta emot fler flyktingar".

Främmande makt

Det är osannolikt att detta förvrängda och många gånger förnuftsvidriga perspektiv på tillvaron som tidningsredaktionerna faktiskt verkar besitta uppkommer av en slump. För att detta ska kunna ske så systematiskt som det faktiskt gör borde det rimligtvis finnas ett uppsåt att förmedla just detta, och därmed vilseleda läsarna.

Detta kan endast delvis förklaras med att i takt med att medierna har blivit mer och mer beroende av offentlig finansiering i form av mediestöd och public service, har medierna hamnat i beroendeställning och därmed blivit till ett instrument för innehavarna av makten. Men denna specifika färgning och manipulation av debatten är svår att förklara utifrån endast partipolitiska intressen.

I vems intresse ligger då denna manipulation? Det ligger uppenbart inte i de svenska läsarnas intresse då läsarna sannolikt har intresse av upplysningar om stundande faror, enighet om vikten att upprätthålla lagen och rättssäkerheten, trovärdiga prognoser om landets utveckling samt utförliga signalement på farliga våldsbrottslingar och våldtäktsmän.

Det ter sig uppenbart att det verkar skilda intressen inom landet som tycks ha helt motsatta intressen till dessa.

De flesta av våra etablerade medier idag är del av ett fåtal stora multinationella bolag och konglomerat. Är det verkligen självklart att den makt som innehas av dessa förvaltas exemplariskt, helt utan att ge efter för frestelsen att samtidigt agera för egna intressen, överordnade journalistiken? Detta borde särskilt vänstern ta sig en funderare på, då de normalt är högst misstänksamma mot privata storbolag och dessas moraliska karaktär.

Detta betyder att vad vi kallar fake news många gånger faktiskt är stora, finansiellt starka utländska intressen som verkar genom mediebolagen för att främja sina egna intressen. Detta under täckmanteln nyhetsförmedling och journalistik. Att dessa intressen potentiellt skulle kunna vara i konflikt med de lokala nationella intressena är knappast långsökt.

Intressekonflikt

Samma dag som Sverige på inrådan av Folkhälsomyndigheten stoppar flyg från coranahärjade Iran, känner sig tydligen SVT manade att producera ett reportage om en familj i Iran som planerat att flytta tillbaka till Sverige, men som nu hindras av flygstoppet. Syftet att minska smittspridningen till Sverige framstår därmed underordnade olägenheterna detta medför för en enskild Iransk familj.

De egna rättigheterna försvaras nämligen aldrig i den offentliga debatten. Detta samtidigt som illvilligt inställda utomståendes rättigheter till varje pris försvaras, och de tillåts framstå som offer för vår egen påstådda grymhet när vi avser att försvara vår egen rätt, vare sig detta är mot ekonomiska migranter, kriminella, terrorister eller fientliga handlingar från Turkiet.

Att i enlighet med folkrätten försvara sina egna, genom tiderna ärligt förvärvade tillgångar, eller sin egen framtida fortlevnad som ett självständigt folk, tycks i den offentliga debatten alltid få stå tillbaka till förmån för utomståendes rättigheter på svenska folkets bekostnad.

Detta är väldigt talande för att våra etablerade medier många gånger faktiskt verkar för utomstående intressen i konflikt med våra.

Ansvarsutkrävning

En mycket relevant fråga i ljuset av detta är i vilken grad mediebolag, och i förlängningen dess lokala representanter, bör ställas ansvariga när de i praktiken verkar för och förkroppsligar intressen och geopolitiska ambitioner hos fientligt inställda främmande makter. Särskilt när dessa orsakar allvarliga säkerhetspolitiska konsekvenser och utsätter folk och hela nationer för fara.

I Sveriges fall kan det tänkas att dagens lagstiftning täcker detta med lagen om landsförräderi och högförräderi. I praktiken är det dock inte så enkelt, då en offentlig debatt om detta inte uppstår när informationsflödet i så stor grad regleras av just dessa människor. Se mediernas reaktion på Linus Bylunds utspel för referens.

I Trumps fall är det redan mer eller mindre etablerat att den politiska oppositionen tagit hjälp av medierna för att injicera den inhemska debatten med desinformation från utländska makter i syfte att påverka presidentvalet, samt öppna federala avlyssningsärenden mot Trumps presidentvalskampanj. Detta är uppenbarligen högst olagligt och är nu under federal utredning.

Om ovan är vad som menas med fake news, så får vi faktiskt ge Donald Trump rätt i sak: Fake news är faktiskt en fiende till folket, då det ultimat handlar om en form av fientlig informationskrigföring.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.