Anneli Alhanko: ”Jag har förverkligat min dröm”
Anneli Alhanko slog igenom 1971 när hon var bara 17 år gammal, då hon spelade huvudrollen i Rudolf Nurejevs uppsättning av Nötknäpparen på Kungliga Operan. Under sin karriär dansade hon sedan alla de stora klassiska rollerna inom baletten. Foto: Mats Bäcker


Den klassiska baletten är i sin egen klass, den är dansens Rolls Royce, säger Anneli Alhanko, en av världens främsta ballerinor, och den enda svenska som förärats titeln Prima ballerina assoluta efter att ha dansat på Bolsjojteatern i Moskva.

Redan som sexåring, när Anneli Alhanko såg sin första balettföreställning på Operan, bestämde hon sig för att bli ballerina. Det var en magisk upplevelse som gjorde ett djupt intryck.

– Jag fångades fullständigt av magin som finns i den klassiska baletten. Det var den fantastiska koreografin, de vackra tåskorna, dräkterna och den fina musiken, det var allt på en gång.

Sedan den dagen låg vägen rak framför Annelis fötter – inte helt utan grus och stenar som givit henne ett och annat blåmärke både kroppsligt och själsligt, men det var inget som kunde hindra henne från att förverkliga sin dröm.

Sedan Anneli slutade dansa vid 56 års ålder har hon fortsatt att föra det klassiska dansarvet vidare. Idag driver hon dansskolan Base23 i Stockholm tillsammans med Eva Johnson, där den senaste satsningen är Alhanko Academy of Ballet, en spetsutbildning i klassisk balett. Foto: Urban Söderlundh  

Ansträngning och beslutsamhet

Anneli föddes 1953 i Bogota där hennes finska pappa arbetade som diplomat. Vid fyra års ålder kom hon till Sverige, där hennes mamma tidigt satte henne i dansskola för att hon skulle komma över sin stora blyghet. Trots att hon var så blyg hade hon samtidigt en inre styrka och beslutsamhet som skulle hjälpa henne på ballerinans hårda väg.

– När jag första gången sökte, och inte kom in på Operans balettskola, bestämde jag mig för att jobba ännu hårdare och bli ännu bättre, för dansare, det skulle jag bli, säger Anneli med eftertryck.

Då var Anneli 9 år. Tretton år senare var Anneli premiärdansare på Operan, och utnämndes så småningom även till Sveriges första hovdansare. 

Jag älskade verkligen att göra det här från början och hade inget emot att stå där timme ut och timme in och bara nöta in tekniken.

– Anneli Alhanko

Att bli en ballerina i toppklass är extremt krävande, och för att bemästra tekniken måste man ha en enorm envishet och uthållighet. Dessutom måste man ha de fysiska förutsättningarna, vara musikalisk och kunna agera på ett uttrycksfullt sätt.

Allt detta hade Anneli med sig naturligt, och hon berättar att hon aldrig kände något motstånd vare sig till träningen eller dansen.

– Jag älskade verkligen att göra det här från början och hade inget emot att stå där timme ut och timme in och bara nöta in tekniken.

Anneli Alhanko som Odette i Svansjön. Foto: Mats Bäcker

Att få uttrycka sig och beröra

Att hon varit tekniskt fulländad har naturligtivs varit en del som bidragit till Annelis storhet som dansare, men det är inte den biten hon själv upplever som det största.

– Det bästa är att få uttrycka känslor, att få uttrycka musiken. Det är ju musiken vi uttrycker med våra rörelser, och när det är en vacker musik så blir det fantastiskt.

– Ofta är det också otroligt fina roller, och det krävs att man verkligen sätter sig in i rollen för att kunna förmedla den till publiken. Tekniken blir underordnad, den ska ju bara finnas där, men att få folk att bli berörda, det är det som är den intressanta biten, säger hon.

Det viktigaste är ju att förmedla rollen, jag själv som Anneli kommer i andra hand och är fullständigt ointressant när jag är på scenen.

– Anneli Alhanko

Att Anneli bivit en så uppskattad dansare beror just på hennes stora uttrycksfullhet, utstrålning och öppenhet, som hon trots sin blyghet i det vanliga livet, kunnat ha på scenen. Själv säger hon att det också varit en väg för henne att komma ur sin blygsel.

– Jag har kunnat vara bakom en roll när jag står på scenen, det har varit mycket svårare att vara ute i verkligheten. Det är inte det att man gömmer sig bakom en roll, tvärtom är man aldrig så naken som när man är på scenen, hela själen blottas.

Snarare handlade det om att hon i den stunden hade förmågan att bortse från sig själv.

– Det viktigaste är ju att förmedla rollen, jag själv som Anneli kommer i andra hand och är fullständigt ointressant när jag är på scenen, säger hon.

De klassiska verken skildrar ofta både djupa och känslosamma livsöden. Här gestaltar Anneli Alhanko en av sina favoritroller, Julia i Romeo och Julia. Foto: Mats Bäcker

Största upplevelsen – Bolsjoj

Under sin karriär som ballerina har Anneli fått spela alla de stora klassiska rollerna, och hon har bjudits in att gästdansa vid många av de främsta balettkompanierna världen över. Men hennes allra största upplevelse var när hon fick dansa med den anrika Bolsjojbaletten i Moskva.

– Det var en otrolig ära att bli inbjuden att få dansa på Bolsjoj, det är ju dansens Mecka.

– Jag fick arbeta med deras legendariska ballerina, Galina Ulanova, som repeterade Giselle med mig, och som partner fick jag en av deras stjärndansare. Det var verkligen en otrolig upplevelse på alla sätt, säger Anneli.

Ödmjukhet är en av hörnstenarna i min livsfilosofi, och jag tror att jag bara har blivit mer och mer ödmjuk med åren.

– Anneli Alhanko

Efter det förärades hon av det ryska kulturministeriet med den absolut finaste titeln man kan få inom balettens värld; Prima ballerina assoluta, vilket är ungefär som mästarnas mästare, och något som bara ett fåtal ballerinor blivit genom tiderna.

Ödmjukhet som livsfilosofi

Trots sin enorma framgång har Anneli aldrig hamnat i högmod, istället känner hon en ödmjuk tacksamhet för den gåva hon fått i dansen.

– Ödmjukhet är en av hörnstenarna i min livsfilosofi, och jag tror att jag bara har blivit mer och mer ödmjuk med åren. Jag har fått åka runt till så många olika ställen i världen, säger hon och berättar om en turné i det gamla Sovjet

– Vi såg hur människorna hade det där och hur mycket de gladdes åt att få se föreställningarna, det är inte bortskämt på något sätt.

Att kunna nå och beröra människor oavsett varifrån man kommer och vilket språk man talar, är också något av de finaste med dansen, tycker Anneli.

– Dansen förenar, dansen är ordlös – den behöver inte ord, den förenar ändå. Det finns verkligen en otrolig kraft i dansen.

Anneli Alhanko har ansetts som den internationellt ledande lyriska ballerinan under sin karriär. Foto:Mats Bäcker

Kommer alltid att finnas

Att den klassiska baletten, med sin långa historia och tradition, skulle försvinna är ingenting som oroar Anneli.

– Den har alltid funnits och kommer alltid att finnas, precis som Shakespeare inte heller har försvunnit, säger hon med säker stämma.

– Den har sin egen plats, och även om det är mycket modernt inom dansen i Sverige idag, så är den klassiska baletten väldigt stor i resten av världen.

Det är en fantastisk sak att få förverkliga sin dröm, och det är ju det jag har fått göra, jag har förverkligat min dröm.

– Anneli Alhanko

När Svansjön och andra klassiska verk spelas på Operan är det fortfarande utsålt, säger Anneli som bara önskar att det kunde vara mer lättillgängligt och inte så dyrt. Då kunde fler få chansen att uppleva det magiska och inspireras av baletten, så som hon själv gjorde som barn när hon såg sin första föreställning.

– Att få bli ballerina är ju den ultimata drömmen för många, och det finns många små flickor även idag som har sådana drömmar, säger hon och tillägger;

– Det är en fantastisk sak att få förverkliga sin dröm, och det är ju det jag har fått göra, jag har förverkligat min dröm.

Ett porträtt av Anneli Alhanko ingår sedan 2003 i Statens porträttsamling på Gripsholms slott. Konstnär: Olle Hamngren, olja på duk

 

Fakta

Prima ballerina assoluta

Prima ballerina assoluta är den främsta titeln en ballerina kan få inom balettvärden, och ges endast till en exeptionellt framstående kvinnlig dansare. Uttrycket kommer ursprungligen från den romantiska baletten i Italien, under tidigt 1800-tal.

Traditionellt sett har endast en ballerina per generation förärats titeln, och bara omkring ett dussin ballerinor har genom historien fått den.

Det finns inga allmänna regler som avgör vem som kan bli prima ballerina assoluta. Oftast har det varit ett danskompani, och i vissa fall en regering eller ett statsöverhuvud som skänkt titeln.

källa: Wikipedia