Kinesiska föräldrar som mist sitt barn kan bli både ensamma och hamna i ekonomisk knipa när de blir äldre. Bidraget från staten är litet och vårdhemmen vill ha betalningsgarantier för att ta emot dem.
Xiao Kelians enda dotter gick bort i leukemi när hon var 13 år. Ett år senare ansökte hennes man om skilsmässa för att kunna gifta om sig och få en son. Xiao själv var i 40-årsåldern och för gammal för att få barn.
Medan Xiao fortfarande ammade sin dotter fick familjen besök av statliga familjeplanerare som försåg henne med en spiral så att hon inte skulle bli gravid igen. Sedan ettbarnspolitiken infördes på 1980-talet har statens familjeplanerare ofta upprätthållit den här lagen med brutala åtgärder som tvångsaborter och tvångssteriliseringar, utan hänsyn till den personliga integriteten.
Xiao är nu 54 år och en av Kinas miljontals ”barnlösa föräldrar”, som förlorat sitt enda barn.
Barnen tar hand om de äldre
Det är vanligt att föräldrar som mist sitt barn skiljer sig och blir deprimerade. I framtiden väntar en ensam ålderdom, i ett Kina där levnadskostnaderna skenar och det är dåligt med sociala skyddsnät.
I Kina är det tradition att barnen tar hand om sina föräldrar och uppfyller den roll som ålderspension och äldreboenden gör i många västländer.
Yi Fuxian som är forskare vid Wisconsins universitet, har skrivit en utförlig rapport om problemet, “A Big Country With an Empty Nest”. I rapporten uppskattas att 10 miljoner av Kinas 218 miljoner ensambarn kommer att gå bort innan de fyllt 25, vilket innebär att 20 miljoner föräldrar blir barnlösa innan de hunnit få barnbarn.
Kinesiska föräldrar lägger alla sina förhoppningar på sitt enda barn och hoppas att de ska få ett bättre liv än de själva haft. Samtidigt räknar de med att barnet traditionsenligt ska ta hand om dem på ålderns höst.
Kinas äldre är också offer för ettbarnspolitiken
Ibland har de avlidna barnens sjukdom medfört stora medicinska kostnader, med skulder som följd. I en telefonintervju berättar Xiao att hon har skulder på 280 000 yuan för dotterns vårdkostnader. Barnlösa föräldrar får ett litet statligt bidrag varje månad, Xiao får högst 340 yuan. Beloppet läggs till pensionen på 1 900 yuan. Bara i oktober hade hon 2 000 yuan i vårdutgifter.
Inte välkomna på vårdhemmen
När föräldrar som mist sina barn blir gamla kan de inte söka plats på ett vårdboende, eftersom de som har barn eller släktingar som kan garantera betalningen, ges företräde, enligt Beijing News.
Scientific Life Weekly skriver att en person som arbetar på ett vårdhem i Pekings Huairou-distrikt, säger att det skulle vara ett stort risktagande för dem:
– Tänk om de blir senila och inte kan betala sina avgifter? Det är en enorm risk för oss.
Det icke namngivna vårdboendet tar bara emot barnlösa föräldrar om minst två släktingar skrivit under.
Gamla som blivit barnlösa ska kunna få ett intyg från sin tidigare arbetsplats eller lokala myndigheter för att få en plats på ett vårdhem. Men enligt Beijing News finns inga specifika ramar för utfärdandet av ett sådant intyg, vilket gör att det ibland är omöjligt att få tag i.
Strax efter ettbarnspolitiken trädde i kraft sades det att myndigheterna skulle ta på sig den börda som traditionellt varit barnens. ”Bara ett barn räcker, staten kommer att underlätta din ålderdom”, lyder en välkänd slogan från den tiden.
Trettio år senare står föräldrar som förlorat sina barn inför faktum att staten inte har gett dem någonting, och att de inte har någonstans att vända sig för att få hjälp på ålderns höst.
Rapportering av Juliet Song och Larry Ong
