Säg ”17 maj” och du ser nog framför dig en stor samling norrmän vifta med sina norska flaggor på Karl Johan i Oslo. Stämningen är på topp. Varför firar då norrmännen just den 17 maj, undrar kanske någon.
I början på 1800-talet pågick ett stort krig med många länder involverade, ett krig mot Napoleon. Till slut blev det fred. Vid freduppgörelsen den 14 januari 1814 förlorade Danmark Norge till Sverige och Sverige förlorade Pommern och Rügen till Danmark.
Nu kommer den 17 maj in i bilden. Det datumet 1814 antogs den norska grundlagen av norrmännen och de valde den danske arvprinsen Kristian Fredrik till norsk kung. De gick alltså emot fredsuppgörelsen men fick inget utländskt stöd för detta. I stället fick de uppleva ett tvåveckorskrig med sin granne Sverige.
Den 4 november 1814 hade de båda länderna enats om villkoren och unionsfördraget mellan Sverige och Norge var klart. Norrmännen höll emellertid hårt på sitt självstyre och Sverige kunde inte hålla emot så unionen varade bara mellan åren 1815-1860.
Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, känner inte alls många norrmän för att flytta till Sverige. Förra året flyttade drygt 1900 av dem hit medan ungefär 6 000 svenskar utvandrade till Norge förra året.
Totalt finns det i Sverige omkring 214 000 personer, vilket är 2 procent av befolkningen, som är födda i Norge, eller har minst en förälder eller mor- eller farförälder som är det.
