Zhuang Zi är jämte Lao Zi daoismens viktigaste patriark
Zhuang Zi är jämte Lao Zi den viktigaste patriarken inom Taoismen. Illustrerad av SM Yang, Epoch Times Times.


Zhuang Zi, eller Chuang Tse, levde mellan 369 och 286 f. Kr.  Han tjänstgjorde aldrig som någon framstående ämbetsman under sin livstid, utan innehade bara en lägre befattning i sin hemstad och den varade endast för en kort period.

En gång blev han erbjuden posten som statsminister av en kung men han förkastade erbjudandet. Zhuang Zi drog upp en parallell med att lämna sin frihet i utbyte mot en ämbetsmannaroll skulle vara samma som att en gudomlig sköldpadda säljer sitt skal för att bli dyrkad.

Zhuang Zi sågs som en excentrisk person. Han levde ett mycket fattigt liv men var aldrig pessimistisk. Han distanserade sig från lobbyisterna som tyckte om lyx. Han hade inga problem med att ta på sig lappade kläder eller att hans risskål var tom, eller att han ibland levde på välgörenhet.

Han förespråkade upplysning
genom att koppla bort vardagliga bekymmer och följa den naturliga regeln hos daoismen. Zhuang Zi, blev jämte Lao Zi, erkänd som daoismens viktigaste patriark.

Eftersom daoister inte söker berömmelse, rikedom eller karriär och inte heller är intresserade av  uppmärksamhet, är  Zhuang Zis livshistoria föga känd. Men boken som bär hans namn , ”Zhuangzi”, även känd som ”Nan-huas rena klassiker” har beundrats i generationer och den frambringade tusentals forskningsvolymer och litterära tolkningar.

Zhuang Zi  var en klok och fantasifull person som använde många metaforer och humoristisk sarkasm i sina böcker. Han menar att naturen bör lämnas orörd och människan bör söka harmoni med miljön. Boken ”Zhangzi” tilltalade människor från många olika sociala klasser och hans tankar fick djupgående inverkan på människors dagliga liv. Boken har översatts till många språk runt om i världen.

I ”Zhuangzi” reflekterade
han över de negativa effekterna av den så kallade civilisationen och han uttryckte längtan efter andlig frihet. Sådan filosofi utvecklades senare i den sekulära litteraturen och bildkonsten. Han förespråkade frigörelse från vardagliga fasthållanden och var starkt emot att människor tillbringar sin livstid med att sträva efter världslig prakt eller materiella skatter.

Zhuang Zi trodde att ett samhälles största framgång är att ”agera utan handling, styra genom att  styra ingenting” (wu-wei). Det är en handling så perfekt att allt följer sin naturliga gång, därför finns det inga synliga spår av författaren och den är i full samklang med världens ursprungliga natur, Dao. Sålunda ska härskaren i ett samhälle regera utan att  ingripa avsiktligt och utan att utöva  påtryckningar, alla följer sin natur med andlig frihet vilket gör att samhället kommer att vara i harmoni.

Till skillnad från institutionell konfucianism, som handlar om medlemmarnas sociala ansvar, betonar Zhuang Zis filosofi mera individens privatliv och andlig visdom. Senare tydde sig många kinesiska intellektuella till hans filosofi i den turbulens som byten av dynastier medförde.