Zhang Sanfeng hade flera namn, Chang San-Feng, Zhang Junbao eller Chang Chun Pao. Han är en legendarisk daoist i den kinesiska historien. Han är känd som grundaren av kampsporten Taiji och många tror att han uppnådde Dao och blev odödlig.
Olika källor anger att han levde under senare delen av Södra Songdynastin, Yuandynastin och Mingdynastin – en period på över 200 år. Eftersom Zhang under sina senare levnadsår levde ett tillbakadraget eremitliv och medverkade i många övernaturliga historier, är det svårt att fastställa exakta datum i hans liv.
Zhang föddes, enligt en anteckning, förmodligen år 1247 och det berättas att han vid fem års ålder började förlora synen på grund av en märklig ögonsjukdom. En daoist präst sade till Zhangs oroliga föräldrar att Zhang hade begåvats med ovanligt stor begåvning för Dao-kultivering, men att pojken hindrades av onda andar.
Daoisten lovade ta Zhang som lärjung och träna honom med daoistiska metoder för att bota hans ögon. Han lovade att Zhang skulle återvända hem till föräldrarna med friska ögon så hans föräldrar gick med på det.
Zhang lämnade hemmet och blev Dao-lärjunge i ett tempel. Han var mycket begåvad i att lära och fattade mycket snabbt den klassiska Dao-läran. Han återfick synen månader senare men tillbringade sju år med att kultivera Dao innan han återvände hem till sina föräldrar.
När Zhang blev vuxen klarade han den statliga förvaltningens examen och tog statlig tjänst. Efter föräldrarnas död och den traditionella sorgeperioden, avgick han från sin post.
Det sägs att han under den här tiden mötte en daoist besökare och samtalen dem emellan ledde till stora förändringar i Zhangs liv. Han slutade helt att sträva efter världslig berömmelse och rikedom och blev fast besluten att resa runt i Kina i hopp om att finna en stor Dao-mästare för att lära sig att uppnå upplysning.
Enligt en anteckning mötte Zhang till slut en Dao-mästare och fick de grundläggande lärorna i inre alkemi efter årtionden av resande och sökande. Under Mingdynastins tidiga period kom Zhang till berget Wudang, även känd som Wutang, med sina lärjungar och där byggde de några enkla halmhyddor för meditation. Det var här på berget Wudang som man tror att han uppnådde Dao och blev en odödlig.
Mingdynastins kejserliga historia har antecknat att Zhang var enkelt klädd i en lätt dao-klädsel oberoende av sommar eller isande vinterkyla och han verkade ibland leva utan mat i månader. Han kunde recitera klassiska heliga böcker och skrifter efter bara en genomläsning. Han beskrevs som en bekymmerslös och humoristisk Dao-eremit som kunde gå långa distanser (över 500 km) på en dag.
Han lämnade berget Wudang och besökte många tempel i Kina. En gång trodde munkarna i det tempel han besökte att han var död, men han kom tillbaka till livet vid sin begravning. Han gick tillbaka till berget Wudang och det finns många historier om hans magiska krafter under hans resor.
Zhangs rykte växte liksom de magiska historierna i hans liv. Mingdynastins kejsare Chenzu skickade budbärare till honom för att bjuda in honom till huvudstaden, men alla dessa försök misslyckades.
För att ändå hedra Zhang rekonstruerades en serie storslagna tempel för honom under överinseende av kejsar Chengzu (1403 – 1424). Över 300 000 soldater och arbetare ingick i det här stora projektet.
Zhang helgonförklarades av kejsar Yingzong år 1459 och berget Wudang blev en av de mest inflytelserika platserna för daoistiska studier. Idag är de magnifika byggnaderna med sina vackra naturscenerier och kultur vid berget Wudang listat som ett Världsarv av FN.
Zhang Sanfeng har fått äran som grundare av stridskonsten Taiji, vilket gav stridskonsten i södra Kina berömmelse. Wudang-skolans stridskonst kommer ur daoismen, och delar berömmelsen med Shaolin-skolans stridskonst som kommer ur buddismen som var den mest prestigefyllda boxningsmetoden. Den förmodas komma från Bodhidharma i norra Kina.
Wudang-skolan lägger vikt vid inre styrka och främjar filosofin om ”stillhet över rörelse” och ”mjukhet över hårdhet” vilka återspeglar den daoistiska läran om lugn och att vara i harmoni med naturen.
Zhangs lära visade att han trodde att det var viktigare att skilja mellan gott och ont än att fokusera på olika läror I Kina såsom konfucianismen, buddhismen och daoismen. Han påpekade att alla dessa läror finns till för att hjälpa människorna leva ett moraliskt liv och kultivera. Om de noga vaktade på sin medkänsla, lojalitet, vördnad för föräldrarna, ärlighet och tolerans, oberoende av social status och ålder, skulle inte människorna vara så långt ifrån vägen till odödlighet.
Zhangs lära dokumenterades inte skriftligen under hans levnad, den fördes vidare muntligen av hans lärjungar. En del av hans undervisningar sammanställdes av en forskare år 1723, men mycket hade gått förlorat.
Stridskonsten Taiji har, trots att den fortfarande bär det namnet, utvecklats till olika stilar och mycket av den ursprungliga undervisningen har förlorats. I dag är Taiji vida spritt och välkänt i världen men den fungerar numera mest som en defensiv taktik eller övningar för att förbättra folks hälsa mer än den daoistiska kultiveringsmetoden för att uppnå Dao, som den en gång var.
Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.
