Xu Da (1332 – 1385) var en berömd militär som i hög grad bidrog till att etablera Mingdynastin. Hans militära prestationer, lojalitet och klokhet gjorde att kejsar Taizu Zhu Yuanzhang placerade Xu Das porträtt på den första platsen i Ming-templet för förtjänstfulla män.

En krigare och lojal vän

Xu var känd för att vara en reslig och modig krigare i sin ungdom. Han anslöt sig till Zhu Yuanzhangs rebellgrupp när han var 22 år gammal. Zhu blev senare kejsare.  Xu och Zhu blev nära vänner, en vänskap grundad på ömsesidig respekt för varandras ambitioner och kompetens.

När Zhu var officer med låg rang och sändes ut på ett farligt militärt uppdrag i söder, var Xu den förste krigare som beslöt följa honom. De utkämpade många slag tillsammans.

När Zhu en gång stod inför livsfara och hölls som gisslan hos en annan grupp rebeller på grund av missförstånd, anmälde Xu sig frivilligt att besöka de rivaliserande rebellerna för att ersätta Zhu som gisslan. Zhu återvände i trygghet först och Xu släpptes även han efteråt. Händelsen förstärkte deras vänskap.

Xu var nyckelpersonen i enandet av södern som ursprungligen hade ockuperats av många olika sorters rebellgrupper. När det var kritiska lägen i många strider agerade Xu som spjutspets för sin trupp och vann stor respekt från sina följeslagare.

En respekterad militärledare

Xu var inledningsvis krigare men blev känd som en respekterad militärledare med stor upprätt och medkännande personlighet. Han övertalade ofta krigare, som tillfångatagits efter striderna, att förena sig med hans trupp och tjäna honom. På så sätt utökade han sin armé med mer kapabla krigare efter striderna.

Efter att ha stigit i graderna och blivit en ledande general, införde Xu hård disciplin och militärregler för sin trupp.  Efter att hans trupp hade intagit en viktig och välmående stad i söder, krävde Xu dödsstraff för plundring, för skada på de civilas egendomar eller för att ha vandrat bort från militärområdet utan lov. Dessa åtgärder särskilde hans arme från de andra rivaliserande rebellerna vilket gjorde att Xu och hans trupp fick mycket stöd av civilbefolkningen.

Xu var hjärnan bakom störtandet av Yuandynastin i norr. När hans arme till slut intog den mongoliska Yuandynastins huvudstad i norr, beordrade han att nationens skattkista skulle förseglas, alla kartor, böcker, litteratur och smycken som tagits från palatset skulle nedtecknas.

Han skickade även en elittrupp till palatset för att vakta det och skydda den kungliga mongoliska familjens medlemmar, jungfrur, tjänstefolk och boende i palatset från trakasserier. Åtgärderna i huvudstaden i norr stärkte kraftigt folkets och affärsfolkets förtroende, vilket garanterade en smidig övergång till en ny dynasti.

Ansvarsfull och ödmjuk

Xu betraktas som en av de mest framstående militärledarna vid etablerandet av Mingdynastin, där Zhu Yuanzhang blev kejsar Taizu även kallad kejsar Hongwu. Trots att Xu stigit till en sådan aktningsvärd position utan någon grundlig utbildning, visade han ingen arrogans mot konfucianska lärda.  Xu var raka motsatsen, han var klok och mycket artig mot de lärde och han hade en bra relation med de lärda cirklarna.

Även om mongolerna hade utvisats till andra sidan av den kinesiska muren utgjorde de ändå ett hot mot norra Kina. För att befästa den norra gränsen lanserade Xu en serie militära expeditioner i norr och nordväst.

Under många år lämnade han huvudstaden under våren och kom tillbaka från sitt militära uppdrag sent på vintern. Men han klagade inte det minsta och han överlämnade arméns officiella sigill till kejsare Taizu omedelbart efter sin återkomst till huvudstaden.

Det blev extremt svårt för de militära ledarna att dela framgången med kejsar Taizu efter att han hade bestigit tronen, även om de hade delat motgångar med honom tidigare. Lyckligtvis var Xu fortfarande betrodd av kejsaren. Kejsaren brukade vara värd för Xus välkomstfester när Xu återvände från sina militära kampanjer och kejsaren kallade honom bror, men Xu visade ännu större försiktighet och respekt.

Xu levde ett enkelt liv och höll låg profil. Han bodde i ett litet hus, tog alltid sin egen vagn utan en massa vakter och bjöd in lärda till sitt ställe för att lära sig och för diskussioner.

En stor prestation (Da Gong)

En gång sade kejsar Taizu till Xu: “Min bror, du har bidragit mycket till dynastin men lever fortfarande i ett lite hus. Jag vill ge dig mitt gamla hus som gåva.” Det så kallade gamla huset var Zhus herrgård där han förr levde som Kung Wu, innan han blev kejsare. Xu tackade vänligt men bestämt nej.

Men kejsar Taizi tog inte fasta på det. En gång såg han till att Xu blev berusad och somnade i kung Wus herrgård. När Xu vaknade och förstod var han hade sovit, skyndade han sig till kejsaren och bad om nåd. På den tiden kunde detta tolkas som illvilligt eller illojalt, att inta kungens hus.

Kejsaren blev mycket förtjust över Xus lojalitet och politiska medvetenhet så han beordrade att ett nytt nus skulle byggas nära Xus gamla hus. Det fick en skylt över inkörsporten där det stod ”Da Gong” vilket betyder ”Uppnådde stor prestation”.

Kejsar Taizu lovordade Xu som “Leder armén på kejsarens order och återvänder i triumf, bibehåller ödmjukheten och stoltserade inte det minsta med den. Inte heller kan vackra damer eller skatter korrumpera honom och hans felfria integritet lyste lika ljusstarkt som solen och klart som månen. Ingen annan kan överträffa honom”.

När Xu avled, stängde kejsaren hovet och närvarade med stor sorg vid hans begravning.

På kejsar Taizus order placerades porträttet av Xu på bästa plats, plats nummer ett, i Mingtemplet för förtjänstfulla män. Hans ättlingar åtnjöt ädel status i tre generationer.

Sedan lång tid tillbaka har Kina varit känt som ”Mittens Rike”. Benämningen har en djup innebörd och beskriver ett land där gudomliga varelser och människor en gång i tiden levde sida vid sida. Den traditionella kinesiska kulturen anses vara en ”gudomligt” inspirerad kultur, och är den enda kultur i världen som har 5 000 år av kontinuerligt nedtecknad historia. Den har efterlämnat otaliga litterära klassiker, historiska dokument, kulturlämningar och nationella förteckningar som speglar dess enorma omfattning.