loadingKinesisk polis vid tågstationen i Turpan, Xinjiang. (Foton: Peter Johansson)
Kinesisk polis vid tågstationen i Turpan, Xinjiang. (Foton: Peter Johansson)
Utrikes

Xinjiang - ett beslagtaget land

Sofia Partanen, Epoch Times Sverige

Xinjiang betyder ”det nya territoriet” och hette tidigare Östturkistan. Området är Kinas största provins och en viktig geografisk plats för bland annat olja, gas och kärnvapentester. Folket som lever där kallas uigurer och är i dag ett av världens mest förtryckta folk. Fotografen Peter Johansson från Stockholm har under de senaste åren gjort två längre resor till Kina och framförallt Xinjiang.

– Situationen i Xinjiangprovinsen liknar mycket den i Tibet. Skillnaden är främst att folk inte känner till lika mycket om den, säger han.

Innan det kinesiska kommunistpartiets (KKP) röda armé gick in i Östturkistan 1949 var området ett eget land med egen regering. Övertagandet föregicks av en underlig händelse då landets högsta ledare försvann på vägen till Peking. Den officiella förklaringen var att deras plan störtade, men detta har alltid varit en historia omgiven av oklarheter och mysik.

Efter ledarnas försvinnande var det enkelt för röda armén att gå in i landet. Östturkistan kom att döpas om till Xinjiang och i början var uigurerna rätt nöjda med situationen då landet tidigare haft stora inre konflikter och stått under olika krigsherrar. I dag är emellertid förtrycket mot folket hårdare än någonsin – kommunistpartiets mål är att behålla marken och förvandla uigurerna till kineser.

Uigurerna är ett turkfolk där den stora majoriteten är muslimer. Enligt Peter utövar de en mild form av islam där kvinnorna exempelvis inte täcker för sina ansikten. I kampanjen för att göra dem till kineser satsar kommunistpartiet främst på att förstöra uigurernas identitet genom att eliminera deras språk, kultur och religion. I skolan sker all undervisning på mandarin vilket innebär svårigheter för elever som bara pratar uiguriska. Kulturella och historiska böcker bränns. Studerande under 18 år och statligt anställda får inte klä sig religiöst eller vistas på religiösa platser. Bryter man mot reglerna anklagas man för att ägna sig åt illegala religiösa aktiviteter. För att ta reda på om barn är religiösa tar personalen med mat till skolorna under muslimernas fastemånad, ramadan. Det är enda gången på året som personalen erbjuder mat.

– Om de inte äter anklagas de för att syssla med religiösa aktiviteter, om de äter bryter de mot ramadan. De har skapat en ohållbar situation för eleverna, vilket är precis vad KKP är ute efter. De vill få nästa generation att växa upp till kinesisktalande ateister som älskar kommunistpartiet, säger Peter.


Skördetid på landsbygden utanför Kashgar.

Skördetid på landsbygden utanför Kashgar.

Livet i Xinjiang är isolerat och de flesta har inte tillåtelse att resa fritt, varken i Kina eller utomlands. De som trots allt reser i Kina har svårt att få rum på hotell eftersom partiets propaganda gett dem dåligt rykte.

Förra året började de kinesiska myndigheterna i Xinjiang samla in alla uigurers pass. Ordern kom från högsta ledningen med Hu Jintao i spetsen. Syftet var att förhindra dem från att resa utomlands. Tidigare hade uigurerna ibland tillåtits att resa på pilgrimsresor till Mecka, dock alltid med partitjänstemän som sällskap. Passindragningen var resultatet av en händelse då några uigurer lämnade gruppen under en Mecka-resa och gått till media och utländska myndigheter för att berätta om situationen hemma.

– KKP skapar själva en tickande bomb. Folk var kanske inte extrema innan, men risken finns nu att folk blir extrema på grund av frustration och ilska. Enligt statistiken är uigurerna världens mest avrättade folk i förhållande till folkmängd och många har anhöriga som avrättats eller som sitter i arbetsläger. Uigurerna ligger tvåa på listan över antal personer i arbetsläger. Högst på listan ligger Falun Gong, säger Peter.

När Peter kom tillbaka till Kina för andra gången fick han veta att KKP redan visste att han var på väg. Någon inom polisen i staden Kashgar hade rapporterat detta till hans vänner som också jobbar där. Peter fick även höra att man kände till både hans kinesiska mobilnummer och e-postadress. Utlänningar som stannar längre än tio dagar i Xinjiang flyttas över till en särskild fil och ses inte längre som vanliga turister. Eftersom Peter stannade flera veckor utgick polisen från att han var någon typ av journalist.

– De vill ha turister, men de vill inte att de ska stanna länge och de måste alltid resa i grupp och inte prata med någon. Kinesiska turister utgör inga problem, de följer alla regler och pratar inte med uigurerna. Många är lite rädda för dem eftersom propagandan säger att de är farliga och bär kniv.

Peter har under sina resor skaffat sig många uiguriska vänner och på så sätt fått en djupare inblick i livet i Xinjiang. Ofta är de rätt bra på engelska och de brukar bli nyfikna på utlänningar och vill gärna öva sina språkkunskaper. Dock blir de nästan alltid intagna för förhör när de pratat med västerlänningar.


Uigurisk man sitter och läser framför gravarna till två nära anhöriga, som båda dog i kinesiskt fängelse efter att ha demonstrerat mot religionsförtrycket.

Uigurisk man sitter och läser framför gravarna till två nära anhöriga, som båda dog i kinesiskt fängelse efter att ha demonstrerat mot religionsförtrycket.

Redan efter första veckan märkte Peter att folk började följa efter honom.

– Den här gången var det tydligare än sist jag var där, det var fler bilar och fler personer. Det kändes inte så kul att titta ner från hotellfönstret och se flera stycken stå och vänta där, säger han.

Peter blev irriterad på följeslagarna och började ta bilder på dem. Till slut gick han till polisstationen och ställde dem mot väggen.

– Senare har jag tänkt att det kanske inte var så smart. Man vet ju aldrig vad de kan göra, även om man är västerlänning.

Polisen förnekade först att någon följde efter honom, men när han visade dem fotografierna erkände de och sade att de gjorde det för hans egen skull eftersom många västerlänningar ”råkar illa ut på grund av de onda uigurerna”. De behöll Peters pass, strök hans visum och satte in ett nytt visum på fem dagar istället för den månad som egentligen fanns kvar. Poliserna erkände att Peter inte brutit mot någon lag, men hävdade att de ändå kunde göra så.

Var du någonsin rädd?

– Jag var väldigt orolig för min film och mitt material – för att de skulle ta sig in på mitt rum när jag var ute och ta alla grejerna. När jag tänker efter – vad hade hindrat dem från att göra det?

Peter säger att polisen har fullt stöd uppifrån och att alla medel är tillåtna. Han blev negativt imponerad över omfånget i polisens spindelnät och över hur många människor som involverades i bara en liten stad. Han minns hur hemliga polisen alltid hade ett eget rum på varje hotell. På hans hotell var det rum 103.


Uigurisk familj på väg hem efter marknadsbesök i Karghilik.

Uigurisk familj på väg hem efter marknadsbesök i Karghilik.

Tror du att svenskar förstår hur det är i Kina?

– Nej. Det flesta ser ju bara Peking och Shanghai och där har KKP blivit duktiga på att visa upp en vacker fasad. Även västerlänningar som jobbar i Peking och Shanghai tror inte på att de här sakerna händer.

När Peter pratar med västerlänningar och tar upp ämnen som Xinjiang eller förföljelsen av Falun Gong säger många, ”tro inte på det där, mycket av det är propaganda” men när han säger att han precis varit där och pratat med de människorna blir de flesta förvånade. Han tror att många av dem som reser till Kina för att shoppa och uppleva saker inte vill se sådana saker, i synnerhet inte de som jobbar där.

– Många ser Kina som ett ställe för shopping. De kommer tillbaka och säger ”Jag var där. Det såg jättebra ut.” Men det har inte blivit bättre. Visst, ekonomin går framåt, men det är folket som får betala, och miljön.

Vad krävs för en förändring?

– Jag tror att förändringen måste komma inifrån Kina, men omvärlden har en stor betydelse. Det som gör att det inte blir en revolution nu är bristen på information inom landet.

Varje år genomförs 70 000 demonstrationer och mängder av människor trycks ner och dödas utan att någon får reda på det. Peter säger att det här pågår lite överallt och att om de visste om varandra skulle allt ske väldigt snabbt. På sikt tror han inte att regimen kan kontrollera internet tillräckligt och han tror inte att de kommer att hinna med. Han säger att de flesta kineser är kritiska mot regimen när de väl vågar prata om sina innersta tankar.

– Det som kan bidra till en förändring är dels att omvärlden sätter press på Kina och dels att folket får information om vad som händer i deras land. Jag kunde inte få någon information om Kina när jag var där utan mina vänner fick skicka mig den utifrån. Jag brukade roa mig med att jämföra informationen på CCTV (Kinas största tv-kanal) med den jag fick från Amnesty.

En gång handlade det om en jordbävning i Yunnan i södra Kina. På engelskspråkiga CCTV visades hur premiärminister Wen Jiabao var där och höll i små barn och det framstod som om partiet gjorde ett utmärkt jobb och att ingen dog. Det stämde emellertid inte med annan information som Peter fick och i själva verket var det många som dog.


Kinesisk polis på en festival i västra Kina.

Kinesisk polis på en festival i västra Kina.

Vad tror du OS har för påverkan på Kina?

– Jag tycker verkligen att man ska bojkotta OS. Kinesisk media använder OS som en propagandamaskin för partiet. Tidigare har det varit tydligt att omvärlden varit kritisk mot KKP och kineserna har anat att partiet inte är så populärt i det internationella samfundet. Men när KKP lade fram det som att ”titta här, nu har världen kapitulerat inför oss – de vill till och med ge oss OS” blir det som ett slags slutgiltigt bevis på att inte bara Kina älskar kommunistpartiet utan hela världen ska också tycka om kommunistpartiet, säger Peter som oroar sig för att den nationalistiska känslan hos kineserna blir så stark att den blåser bort mycket av det kritiska tänkandet.

Peter tror att inte att något annat land kan hänga med i den ekonomiska utvecklingen så länge KKP har makten och han tror att partiet kommer att lägga under sig mer och mer av världen. Han beskriver det som en slags smygande imperialism där man övertalar land efter land att signera olika avtal. När Kina gör ekonomiska överenskommelser passar man även på att lägga in politik i avtalen och får sina handelspartners att skriva under saker som ”Taiwan har alltid varit en del av Kina, Tibet har alltid varit en del av Kina” och så vidare.

– De tvingar länder att sluta upp bakom Kina av ekonomiska skäl. De får med länder som annars kanske inte skulle ha stöttat dem.

Tror du att partiet eftersträvar makt över hela världen?

– Jag tror att de eftersträvar inflytande över hela världen. De vill få regeringar att underkasta sig Kina.

Förut hade USA många militärbaser i Centralasien, men nu finns de inte längre kvar eftersom Kina tillsammans med Ryssland har sett till att de fått dra sig tillbaka. Detta, menar Peter, är ett exempel på hur Kina lägger under sig mark.

– De skriver avtal, får mer och mer insyn och mer och mer att säga till om. Man ser ju hur Afrika nu blir allt mer beroende av Kina.

Förutom informationsflödet finns en annan sak som Peter tror kan åstadkomma en förändring och det är om det sker en ekonomisk krasch.

– Som det är nu matas den övre medelklassen med prylar och upplevelser på ett sätt som gör att de har inte tid att tänka på demokrati. Skulle ekonomin gå ner, vilket många tror, skulle folk utifrån missnöje kanske söka fler svar och göra mer motstånd. Blir det en ekonomisk krasch kommer KKP att få problem.

Intervjun med Peter, 48 min:

<!–

–>

(Högerklicka här för att ladda hem ljudfilen, 23 mb)

(Observera att intervjun är inspelad på ett kafé och att ljudnivån runt omkring därför stundtals är hög)

(Peter Johansson är ett fingerat namn)

Mest lästa

Rekommenderat

loadingKinesisk polis vid tågstationen i Turpan, Xinjiang. (Foton: Peter Johansson)
Kinesisk polis vid tågstationen i Turpan, Xinjiang. (Foton: Peter Johansson)
Utrikes

Xinjiang - ett beslagtaget land

Sofia Partanen, Epoch Times Sverige

Xinjiang betyder ”det nya territoriet” och hette tidigare Östturkistan. Området är Kinas största provins och en viktig geografisk plats för bland annat olja, gas och kärnvapentester. Folket som lever där kallas uigurer och är i dag ett av världens mest förtryckta folk. Fotografen Peter Johansson från Stockholm har under de senaste åren gjort två längre resor till Kina och framförallt Xinjiang.

– Situationen i Xinjiangprovinsen liknar mycket den i Tibet. Skillnaden är främst att folk inte känner till lika mycket om den, säger han.

Innan det kinesiska kommunistpartiets (KKP) röda armé gick in i Östturkistan 1949 var området ett eget land med egen regering. Övertagandet föregicks av en underlig händelse då landets högsta ledare försvann på vägen till Peking. Den officiella förklaringen var att deras plan störtade, men detta har alltid varit en historia omgiven av oklarheter och mysik.

Efter ledarnas försvinnande var det enkelt för röda armén att gå in i landet. Östturkistan kom att döpas om till Xinjiang och i början var uigurerna rätt nöjda med situationen då landet tidigare haft stora inre konflikter och stått under olika krigsherrar. I dag är emellertid förtrycket mot folket hårdare än någonsin – kommunistpartiets mål är att behålla marken och förvandla uigurerna till kineser.

Uigurerna är ett turkfolk där den stora majoriteten är muslimer. Enligt Peter utövar de en mild form av islam där kvinnorna exempelvis inte täcker för sina ansikten. I kampanjen för att göra dem till kineser satsar kommunistpartiet främst på att förstöra uigurernas identitet genom att eliminera deras språk, kultur och religion. I skolan sker all undervisning på mandarin vilket innebär svårigheter för elever som bara pratar uiguriska. Kulturella och historiska böcker bränns. Studerande under 18 år och statligt anställda får inte klä sig religiöst eller vistas på religiösa platser. Bryter man mot reglerna anklagas man för att ägna sig åt illegala religiösa aktiviteter. För att ta reda på om barn är religiösa tar personalen med mat till skolorna under muslimernas fastemånad, ramadan. Det är enda gången på året som personalen erbjuder mat.

– Om de inte äter anklagas de för att syssla med religiösa aktiviteter, om de äter bryter de mot ramadan. De har skapat en ohållbar situation för eleverna, vilket är precis vad KKP är ute efter. De vill få nästa generation att växa upp till kinesisktalande ateister som älskar kommunistpartiet, säger Peter.


Skördetid på landsbygden utanför Kashgar.

Skördetid på landsbygden utanför Kashgar.

Livet i Xinjiang är isolerat och de flesta har inte tillåtelse att resa fritt, varken i Kina eller utomlands. De som trots allt reser i Kina har svårt att få rum på hotell eftersom partiets propaganda gett dem dåligt rykte.

Förra året började de kinesiska myndigheterna i Xinjiang samla in alla uigurers pass. Ordern kom från högsta ledningen med Hu Jintao i spetsen. Syftet var att förhindra dem från att resa utomlands. Tidigare hade uigurerna ibland tillåtits att resa på pilgrimsresor till Mecka, dock alltid med partitjänstemän som sällskap. Passindragningen var resultatet av en händelse då några uigurer lämnade gruppen under en Mecka-resa och gått till media och utländska myndigheter för att berätta om situationen hemma.

– KKP skapar själva en tickande bomb. Folk var kanske inte extrema innan, men risken finns nu att folk blir extrema på grund av frustration och ilska. Enligt statistiken är uigurerna världens mest avrättade folk i förhållande till folkmängd och många har anhöriga som avrättats eller som sitter i arbetsläger. Uigurerna ligger tvåa på listan över antal personer i arbetsläger. Högst på listan ligger Falun Gong, säger Peter.

När Peter kom tillbaka till Kina för andra gången fick han veta att KKP redan visste att han var på väg. Någon inom polisen i staden Kashgar hade rapporterat detta till hans vänner som också jobbar där. Peter fick även höra att man kände till både hans kinesiska mobilnummer och e-postadress. Utlänningar som stannar längre än tio dagar i Xinjiang flyttas över till en särskild fil och ses inte längre som vanliga turister. Eftersom Peter stannade flera veckor utgick polisen från att han var någon typ av journalist.

– De vill ha turister, men de vill inte att de ska stanna länge och de måste alltid resa i grupp och inte prata med någon. Kinesiska turister utgör inga problem, de följer alla regler och pratar inte med uigurerna. Många är lite rädda för dem eftersom propagandan säger att de är farliga och bär kniv.

Peter har under sina resor skaffat sig många uiguriska vänner och på så sätt fått en djupare inblick i livet i Xinjiang. Ofta är de rätt bra på engelska och de brukar bli nyfikna på utlänningar och vill gärna öva sina språkkunskaper. Dock blir de nästan alltid intagna för förhör när de pratat med västerlänningar.


Uigurisk man sitter och läser framför gravarna till två nära anhöriga, som båda dog i kinesiskt fängelse efter att ha demonstrerat mot religionsförtrycket.

Uigurisk man sitter och läser framför gravarna till två nära anhöriga, som båda dog i kinesiskt fängelse efter att ha demonstrerat mot religionsförtrycket.

Redan efter första veckan märkte Peter att folk började följa efter honom.

– Den här gången var det tydligare än sist jag var där, det var fler bilar och fler personer. Det kändes inte så kul att titta ner från hotellfönstret och se flera stycken stå och vänta där, säger han.

Peter blev irriterad på följeslagarna och började ta bilder på dem. Till slut gick han till polisstationen och ställde dem mot väggen.

– Senare har jag tänkt att det kanske inte var så smart. Man vet ju aldrig vad de kan göra, även om man är västerlänning.

Polisen förnekade först att någon följde efter honom, men när han visade dem fotografierna erkände de och sade att de gjorde det för hans egen skull eftersom många västerlänningar ”råkar illa ut på grund av de onda uigurerna”. De behöll Peters pass, strök hans visum och satte in ett nytt visum på fem dagar istället för den månad som egentligen fanns kvar. Poliserna erkände att Peter inte brutit mot någon lag, men hävdade att de ändå kunde göra så.

Var du någonsin rädd?

– Jag var väldigt orolig för min film och mitt material – för att de skulle ta sig in på mitt rum när jag var ute och ta alla grejerna. När jag tänker efter – vad hade hindrat dem från att göra det?

Peter säger att polisen har fullt stöd uppifrån och att alla medel är tillåtna. Han blev negativt imponerad över omfånget i polisens spindelnät och över hur många människor som involverades i bara en liten stad. Han minns hur hemliga polisen alltid hade ett eget rum på varje hotell. På hans hotell var det rum 103.


Uigurisk familj på väg hem efter marknadsbesök i Karghilik.

Uigurisk familj på väg hem efter marknadsbesök i Karghilik.

Tror du att svenskar förstår hur det är i Kina?

– Nej. Det flesta ser ju bara Peking och Shanghai och där har KKP blivit duktiga på att visa upp en vacker fasad. Även västerlänningar som jobbar i Peking och Shanghai tror inte på att de här sakerna händer.

När Peter pratar med västerlänningar och tar upp ämnen som Xinjiang eller förföljelsen av Falun Gong säger många, ”tro inte på det där, mycket av det är propaganda” men när han säger att han precis varit där och pratat med de människorna blir de flesta förvånade. Han tror att många av dem som reser till Kina för att shoppa och uppleva saker inte vill se sådana saker, i synnerhet inte de som jobbar där.

– Många ser Kina som ett ställe för shopping. De kommer tillbaka och säger ”Jag var där. Det såg jättebra ut.” Men det har inte blivit bättre. Visst, ekonomin går framåt, men det är folket som får betala, och miljön.

Vad krävs för en förändring?

– Jag tror att förändringen måste komma inifrån Kina, men omvärlden har en stor betydelse. Det som gör att det inte blir en revolution nu är bristen på information inom landet.

Varje år genomförs 70 000 demonstrationer och mängder av människor trycks ner och dödas utan att någon får reda på det. Peter säger att det här pågår lite överallt och att om de visste om varandra skulle allt ske väldigt snabbt. På sikt tror han inte att regimen kan kontrollera internet tillräckligt och han tror inte att de kommer att hinna med. Han säger att de flesta kineser är kritiska mot regimen när de väl vågar prata om sina innersta tankar.

– Det som kan bidra till en förändring är dels att omvärlden sätter press på Kina och dels att folket får information om vad som händer i deras land. Jag kunde inte få någon information om Kina när jag var där utan mina vänner fick skicka mig den utifrån. Jag brukade roa mig med att jämföra informationen på CCTV (Kinas största tv-kanal) med den jag fick från Amnesty.

En gång handlade det om en jordbävning i Yunnan i södra Kina. På engelskspråkiga CCTV visades hur premiärminister Wen Jiabao var där och höll i små barn och det framstod som om partiet gjorde ett utmärkt jobb och att ingen dog. Det stämde emellertid inte med annan information som Peter fick och i själva verket var det många som dog.


Kinesisk polis på en festival i västra Kina.

Kinesisk polis på en festival i västra Kina.

Vad tror du OS har för påverkan på Kina?

– Jag tycker verkligen att man ska bojkotta OS. Kinesisk media använder OS som en propagandamaskin för partiet. Tidigare har det varit tydligt att omvärlden varit kritisk mot KKP och kineserna har anat att partiet inte är så populärt i det internationella samfundet. Men när KKP lade fram det som att ”titta här, nu har världen kapitulerat inför oss – de vill till och med ge oss OS” blir det som ett slags slutgiltigt bevis på att inte bara Kina älskar kommunistpartiet utan hela världen ska också tycka om kommunistpartiet, säger Peter som oroar sig för att den nationalistiska känslan hos kineserna blir så stark att den blåser bort mycket av det kritiska tänkandet.

Peter tror att inte att något annat land kan hänga med i den ekonomiska utvecklingen så länge KKP har makten och han tror att partiet kommer att lägga under sig mer och mer av världen. Han beskriver det som en slags smygande imperialism där man övertalar land efter land att signera olika avtal. När Kina gör ekonomiska överenskommelser passar man även på att lägga in politik i avtalen och får sina handelspartners att skriva under saker som ”Taiwan har alltid varit en del av Kina, Tibet har alltid varit en del av Kina” och så vidare.

– De tvingar länder att sluta upp bakom Kina av ekonomiska skäl. De får med länder som annars kanske inte skulle ha stöttat dem.

Tror du att partiet eftersträvar makt över hela världen?

– Jag tror att de eftersträvar inflytande över hela världen. De vill få regeringar att underkasta sig Kina.

Förut hade USA många militärbaser i Centralasien, men nu finns de inte längre kvar eftersom Kina tillsammans med Ryssland har sett till att de fått dra sig tillbaka. Detta, menar Peter, är ett exempel på hur Kina lägger under sig mark.

– De skriver avtal, får mer och mer insyn och mer och mer att säga till om. Man ser ju hur Afrika nu blir allt mer beroende av Kina.

Förutom informationsflödet finns en annan sak som Peter tror kan åstadkomma en förändring och det är om det sker en ekonomisk krasch.

– Som det är nu matas den övre medelklassen med prylar och upplevelser på ett sätt som gör att de har inte tid att tänka på demokrati. Skulle ekonomin gå ner, vilket många tror, skulle folk utifrån missnöje kanske söka fler svar och göra mer motstånd. Blir det en ekonomisk krasch kommer KKP att få problem.

Intervjun med Peter, 48 min:

<!–

–>

(Högerklicka här för att ladda hem ljudfilen, 23 mb)

(Observera att intervjun är inspelad på ett kafé och att ljudnivån runt omkring därför stundtals är hög)

(Peter Johansson är ett fingerat namn)

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024