Jag är en relativt stor beundrare av vetenskap. Relativt, säger jag eftersom den ibland verkligen kan vara upplysande, samtidigt som den säkerligen inte kan ge svar på allt.
Det finns massor saker som skulle kunna bevisas men inte har genomgått regelrätta vetenskapliga studier. Till exempel finns det inga studier (i form av slumpmässiga, kontrollerade tester) som slutgiltigt klart visar att det är hälsofrämjande att sluta röka, men det hindrar inte mig att föreslå någon att sluta om jag blir rådfrågad.
Även om något har blivit systematiskt, vetenskapligt undersökt kan bevisgrunden faktiskt ge en väldigt skev bild av verkligheten. Det här kan ske som ett resultat av till exempel partiskhet när det gäller publiceringen.
Föreställ dig att det är allmänt vedertaget att, låt oss säga, mättat fett orsakar hjärtsjukdom. Studier som stödjer den här idén ses som positiva studier medan de som inte stödjer den ses som negativa. Det kan finnas en tendens att medicinska och vetenskapliga tidskrifter företrädesvis publicerar positiva studier.
Med andra ord är det mer troligt att studier som stämmer överens med dagens tänkande får synas i den vetenskapliga litteraturen och mindre troligt att negativa studier får det. På det här viset kan existerande dogmer få passera utan motsägelse, vilket är högst ovetenskapligt.
Vetenskapsmän själva kan förvärra problemet.
Det är värt att komma ihåg att forskare tjänar på att bli publicerade, huvudsakligen på två sätt. Det kan stärka deras rykte och position i den vetenskapliga världen. Dessutom har de mest välpublicerade forskarna lättast att få sitt arbete finansierat. För en del forskare är regelbunden publicering en fråga om yrkesmässig överlevnad.
Forskare kan själva räkna ut vilken typ av studier som har bäst chans till publicering. Det kan finnas en inneboende strävan bland forskare att producera forskning som knappt eller inte alls bidrar till att ge oss en bättre förståelse i ett visst ämne.
Forskare vid universitetet i Edinburgh, Skottland publicerade 11 september på internet, i Scientometrics, en analys av 4600 forskningsartiklar från ett brett spektrum av ämnen, inklusive klinisk medicin, psykologi, psykiatri och farmakologi.
Forskningen hade publicerats mellan 1990 och 2007. Under den här perioden kunde forskarna se en stadig nedgång av andelen negativa studier.
1990 var ungefär 30 procent av studierna negativa, medan 2007 hade siffran fallit till bara 14 procent.
Det finns bevis för en ökande tendens i den vetenskapliga världen att få ut mer från samma forskning. Pressen på forskare att producera ”meningsfulla” resultat kan i slutänden leda till att vi får en väldigt ensidig bild av verkligheten.
Utåt sett kan en ökande överensstämmelse av positiva resultat verka som att bevisen blir mer och mer tillförlitliga. I verkligheten kan faktiskt bevisen vara på väg att bli mindre och mindre tillförlitliga.
Det här är bara ett exempel på varför man inte alltid kan lita blint på vetenskapen och varför man vanligtvis inte heller kan lita på dem som följer den slaviskt.
John Briffa är läkare och författare i London med ett intresse för naturmedicin. Hans webbsida är drbriffa.com.
Översatt från engelska.
