Jag bestämde mig för länge sedan att Venedig var den vackraste staden på jorden. Broar, kanaler, kyrkor och palats som finns i ”Serenissima,” vittnar om stadens forna makt och styrka som fortfarande lyser igenom dess vittrande fasader. Det är staden för kärlekspar och kulturälskare.

Markusplatsen är ett stort dragplåster. Under vintern fungerar torget som scen för ”maskfestivalen,” även känd som ”Carnevale Venezia.” På sommaren lyser lampor upp husfasaderna runt torget och musiker spelar glatt utanför kaféerna.

Allas blickar dras ständigt till St Mark’s Cathedral i hela dess bysantinsk prakt. Den fungerar som en påminnelse om att väst och öst har mötts precis på den här platsen i århundraden. Även Napoleon var förtjust och utbrast att Markusplatsen var den ”vackraste balsalen” på jorden. Den ser likadan ut än i dag.

Jag höll precis på att gå hem när de mäktiga metallhammarna slog midnatt. En kort stund senare började klockorna i Campanile ringa och jag lovade mig själv att snart återvända igen.

Inte alla turistmål har samma inverkan på våra minnen. Vissa platser ger speciella minnen, som på något sätt lugnar resenärens själ. De har en speciell plats hos resenären och får dem att känna frid.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/18903/