Det är inte fiktion att syskonväxter – växter som odlas från utsäde av samma växt – kan känna igen varandra och behandla varandra bättre än ickerelaterade växter eller främlingar. Detta fenomen, att växter känner igen en besläktad växt, har påvisats i vetenskapliga studier.
I sin forskning från 2007 demonstrerade Susan Dudley från McMaster University i Kanada, konkurrenskraften hos växter. Enligt hennes upptäckt blir växter, när de tvingas dela samma kruka med andra växter från samma art, hårda konkurrenter och ökar sin rotväxt. Men när den närliggande växten är ett syskon, dvs en växt från samma moderplanta, är de inte konkurrenter.
I en annan studie som publicerats i American Journal of Botany, Dudley och Guillermo Murphy, också från McMaster University, fann att när närbelägna växter är släkt med varandra tenderar Impatiens pallida att öka stamförlängning och förgrening så att den kan nå upp till mer ljus utan att skugga släktingarna i närheten. Men när grannarna är främlingar, tenderar den att flytta mer resurser från sina rötter till bladen och producera större blad, så att den kan njuta av det begränsade ljuset och samtidigt negativt påverka närbelägna växter genom att skugga dem.
En studie av forskare vid University of Delaware fann att främmande växter som planterats bredvid varandra ofta blir kortare eftersom så mycket av deras energi riktas mot rotväxt. Å andra sidan konkurrerar inte syskonväxter med varandra och deras rötter är ofta mycket grundare. När syskonväxterna växer bredvid varandra, berör dessutom deras löv ofta varandra och flätas samman, medans främmande växter växer rakt upp och undviker att röra varandra.
– Det är möjligt att när besläktade växter odlas tillsammans kan de balansera sina näringsupptag och inte vara giriga, sade huvudförfattaren till studien Harsh Bais i ett pressmeddelande.
Forskarna föreslog att besläktat igenkännande är möjligt genom kemiska signaler som utsöndras av rötterna.
I juni 2009 publicerade Richard Karban vid University of California i Davis sin studie som visade att sagebrushväxter inte bara kände igen sina ”kloner”, genetiskt identiska sticklingar som planterats i närheten, utan de kan även kommunicera fara för dem.
När sagebrushväxter skadas av växtätare utsänder de flyktiga signaler som varnar deras egen art för den överhängande faran. Genetiskt identiska sticklingar inom 60 centimeter från ett experimentellt område på fältet blev, efter exponering för dessa utsöndrade kemikalier, mindre nyttiga för växtätare att äta.
Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/33635/
