Bullerstörningar kan ha spridningseffekter på växter om de djur som hjälper till vid växtens reproduktion påverkas. Konsekvenserna kan vara i årtionden, även efter att bullret försvunnit.

Många växter är beroende av fåglar för sin pollinering och fröspridning. Ett amerikanskt forskarteam har under flera år genomfört experiment i Rattlesnake Canyon Wildlife Area i New Mexico, USA. Området utvinns på naturgas och i studien undersökte man hur växter indirekt påverkas av buller.

Gasen utvinns och transporteras genom området med kompressorer, vilket genererar omfattande buller, dygnet runt under hela året.

I det första experimentet skapade forskarna konstgjorda markplättar med Ipomopsis aggregata, en röd blomma som är vanlig i området. De satte fem växter på varje plätt. Varje växt bestod av tre låtsasblommor: små rör med sockervatten täckta med röd tejp.

En växt på varje plätt beströddes med låtsaspollen i olika färger på varje plätt, för att se hur mycket det spreds inom och mellan markplättarna.

Forskarna upptäckte att pollenförflyttningen var mer frekvent på bullriga platser och att den svarthakade kolibrin (Archilochus alexandri) besökte bullriga platser fem gånger så ofta som tysta platser.

”Svarthakade kolibrier kan föredra bullriga platser eftersom en annan fågelart som jagar deras ungar, snårskrikan, tenderar att undvika dessa platser”, sade Clinton Francis på National Evolutionary Synthesis Center i North Carolina, huvudförfattare till studien, i ett pressmeddelande.

Växter som pollineras av kolibrier skulle därmed indirekt kunna gynnas av en bullrig miljö om fler frön produceras på detta sätt.

I det andra experimentet studerade forskarna en dominerande trädsort i området, tallen Pinus edulis, för att se hur buller påverkar trädets frön och plantor.

Om tallens frön inte förtärs inuti sina kottar så faller de till marken där de kan bli uppätna av djur. Teamet spred ut frön under 120 tallar på bullriga och tysta platser, och filmade ätande djur med en rörelseaktiverad kamera.

Bland besökarna fanns gnagare, fåglar och kaniner. Möss föredrog bullriga platser medan snårskrikan undvek dem. Man upptäckte också att fröna från Pinus edulis fanns i fyra gånger större omfattning på tysta platser.

När möss äter tallfrön förstörs fröna under matsmältningen, medan snårskrikan gömmer undan dem för senare konsumtion. Om fåglarna inte flyttar på dem är det därmed möjligt för fröna att gro.

Eftersom det kan ta åratal för en tall att bli ett livskraftigt träd kan en bullrig miljö få långsiktiga effekter på denna art.

”Färre frön i bullriga områden kan så småningom innebära färre mogna träd, men eftersom [Pinus edulis] växer så långsamt kan omställningen har pågått ouppmärksammad i åratal”, sade Francis.

”Färre träd [Pinus edulis] skulle innebära färre kritiska boplatser för hundratals arter som är beroende av dem för sin överlevnad.”

Upptäckterna publicerades i Proceedings of the Royal Society B den 21 mars.