I december 2007 hade Kinas nationella center för scenkonst sitt officiella öppnande. Kinesiska tjänstemän utropade det som det största centret för scenkonst i världen och ”två gånger så stort som Kennedycentret för scenkonst i Washington”. Emellertid har de stora svårigheter att finna föreställningar att sätta upp.
Den kinesiska regimen har förbisett kinesiska arkitekter som så ofta förut när det gäller storskaliga kinesiska projekt – ta till exempelvis den kaotiska ”fågelbo-designen” för olympiastadion 2008 – och anlitat den franske arkitekten Paul Andreu. Den nya byggnaden liknar ett stort blågrått ägg av glas och metall som flyter mitt i en konstgjord sjö och nås via en lång glastunnel under vattnet.
Med tanke på att taket på en terminal på Charles de Gaulle-flygplatsen i Paris, som designats av Andreu, kollapsade av sin egen vikt så är det kanske bäst om entrén till konstcentret utformas så att besökarna får att ta sig in med gondol genom en sidodörr.
Byggnaden har beställts av det kinesiska kommunistpartiet (KKP) och skulle enligt de första planerna ha öppnats 2003. Projektet drabbades emellertid av flera förseningar genom arbetsstopp och revisioner och har överskridit budgeten med tiotals miljoner dollar.
Vid den efterlängtade öppningsceremonin klargjorde chefen för centret, Chen Ping, den grundläggande funktionen för det som förväntats vara en kulturell facilitet när han kallade det för ”ett konkret exempel på Kinas växande förmåga att påverka politiskt och för dess omfattande nationella styrka.” Teater, eller hur?
Kommentaren är inte förvånande, med hänsyn till att ”kulturen” sedan KKP tog kontrollen över Kina 1949 har reducerats till en propagandafunktion med syfte att stärka kontrollen över Kina, inspirera till lojalitet mot KKP och att skapa en uppfattning om att Kina och KKP är en och samma sak.
Under kulturrevolutionen 1966-1976 klargjorde KKP öppet sin avsikt att utplåna Kinas 5000-åriga traditionella kultur. Tusentals tempel, oräkneliga artefakter, målningar, skulpturer, litterära verk och kulturella byggnader förstördes systematiskt.
Denna omfattande och djupgående gudomligt inspirerade kultur, med sin starka betoning på moral och andlig vördnad, har ingen plats i KKP:s ateistiska doktrin utan ses som ett hot mot KKP och dess behov av ideologisk kontroll.
Wang Zhengming, vice direktör för konstcentret, uttalade sig i en artikel i New York Times om svårigheten att fylla kalendern med föreställningar: ”Det är bekymmersamt eftersom opera och balett egentligen är importerade konstformer. Vi är bättre på balett, men våra mest berömda verk är de röda klassikerna från 40 år sedan. Opera är ett större problem eftersom våra mest populära klassiker och nya verk samtliga kommer från utlandet.”
Av de kinesiska artister som kommer att uppträda på scen kommer nästan alla att framföra kultur från Väst. Ett tragikomiskt undantag är People’s Liberation Army Air Force Dance Ensemble som återupplivar ”Syster Jiang”, en ”klassisk” ballett från den tidiga socialistperioden.
Kina har en av de rikaste kulturerna man känner till i den mänskliga historien. Varför skulle Wang, som lär vara expert på kinesisk kultur, vara i sådant bryderi om vad som ska framföras under öppningsåret på det som KKP kallar Kinas mest högklassiga mötesplats för konst? Varför skulle han behöva lita till ”importerade konstformer”? Varför sträcker sig hans uppfattning om det bästa i kinesisk kultur endast 40 år tillbaka i tiden till uppstyltade presentationer från KKP:s propagandister?
Wang är, tillsammans med majoriteten av dagens kineser, ett offer för KKP:s urvattning och förvrängning av den kinesiska kulturen. Då KKP inte fullständigt kunde utplåna 5 000 års kultur började de förvränga, omskapa och göra nya framställningar av den kinesiska traditionella kulturen för att anpassa den efter deras ideologiska behov.
De har förändrat historiska fakta, tagit bort aspekter som inte är i linje med KKP:s idologi, förringat heroiska bedrifter som inspirerats av andligt medvetande, prisat brutala kinesiska härskares dåd och försvagat den andliga essens som är kärnan i Kinas tradition.
De har våldfört sig på Kinas kultur och det är ett brott mot själva själen. Kulturen står för de principer, den moral och de andliga grunder av vilka samhällsstrukturen är vävd. Den ger en självkänsla och en nationell identitet.
KKP har dragit ner Kina i sin kommunistkultur bestående av våld, bedrägeri, ondskefull konkurrens, illojalitet, oärlighet och glupskhet efter framgång och självbevarelse till varje pris. Dogmatisk ateism eliminerar känslan av själsliga förpliktelser och känslan av barmhärtighet gentemot andra.
I dagens Kina har KKP blivit den obestridliga, yttersta makten som tillintetgjort andligt sökande och ersatt gud.
Det är emellertid ett återuppvaknande på gång. En förnyelse av Kinas traditionella kultur i form av en överdådig, storskalig och produktion som presenteras av New York-baserade NTDTV och som skapats av artistgruppen Divine Performing Arts. Artisterna tränar och förbereder sig året runt när de omsluter sig själva med den traditionella kinesiska kulturen. För närvarande befinner de sig på en global turné.
NTDTV:s taleskvinna Carrie Hung säger:
– Det är tragiskt att den kinesiska kulturen har fråntagits det kinesiska folket. Genom våra föreställningar ger vi dem den tillbaka.
När Hung interagerar med publiken efter föreställningen säger hon:
– Många kineser som lever utomlands och kineser som ser föreställningen när de är på resa i utlandet har blivit djupt berörda. När de också ser den entusiastiska responsen från västerlänningar i publiken och den enorma framgång som föreställningen skördar så finns det en känsla av stolthet bland kineserna. Det är underbart att se deras stärkta själar och leende ansikten.
Det kinesiska folkets uppvaknande om deras traditionella rötter innebär ett dilemma för KKP, som har tagit sig an uppgiften att stoppa föreställningen internationellt och att få människor att inte gå på föreställningen. Det enda de har lyckats med är dock att skapa mer kännedom om föreställningen och att fylla fler stolar med dem som undrar vad allt ståhej kommer ifrån.
Kineserna återförenas med sin kultur och det internationella samfundet lär känna vad det verkliga Kina är för något. De som ser denna föreställning bevittnar inte bara en internationellt erkänd storskalig föreställning, utan bevittnar också skapandet av historia.
Fakta
För mer information, gå in på http://Bestchineseshows.com
Michael Mahonen har vunnit Gemini Award (Kanadas motsvarighet till en Emmy). Hans första film som författare/regissör, Sandstorm, har vunnit 29 utmärkelser på internationella filmfestivaler. För närvarande jobbar han med två manus, varav ett behandlar förföljelsen av Falun Gong.
Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/8-1-9/63823.html
