På den kinesiska nyårsaftonen i förra veckan publicerade New York Times en vilseledande artikel om den kinesiska nyårsgalan Chinese New Year Splendor, som presenteras av Divine Performing Arts artistkompani på the Radio City Music Hall i New York. Kinas statsstyrda nyhetsbyrå Xinhua citerade omedelbart artikeln. Artikelns negativa aspekter spred sig snabbt i Kina genom den centralt kontrollerade mediaapparaten. Det gav mer tyngd åt kommunistpartiets nio år långa kampanj med syfte att förinta Falun Gong.
Efter att ha läst hela New York Times-artikeln fick jag intrycket att reportern verkade tro att hans starkaste argument mot showen var de Falun Gong-relaterade inslagen. Han trodde antagligen att New Yorkborna skulle skrämmas bort om man nämnde ”Falun Gong”. Tvärtemot blev istället alla föreställningar utsålda efter att artikeln publicerats. Anledningen är enkel; det amerikanska samhället är ett fritt samhälle.
I ett kommunistiskt samhälle, som det i Fastlandskina, är allt vad folket hör propaganda från den kinesiska regimen. I ett fritt samhälle är det precis tvärtom.
Ett fritt samhälle betyder först och främst att alla har möjlighet att obehindrat erhålla information och att varje människa har möjlighet att jämföra och skilja sant från falskt.
Angående Chinese New Year Splendor så kan den som personligen upplevt och noggrant granskat showen mycket enkelt avgöra om den är bra eller dålig.
I ett fritt samhälle har alla dessutom friheten att välja om de vill eller inte vill se showen, utan att behöva oroa sig för att bli nästa offer för den kinesiska kommunistregimen förföljelse.
Alla vill naturligtvis upptäcka sanningen med egna ögon. Å ena sidan hävdade rapporten från New York Times ”Jag känner mig inte bekväm här”. Å andra sidan applåderade ett stort antal besökare från såväl olika konstformer, från media och personer ur finansiella kretsar, samt regeringstjänstemän entusiastiskt när de såg Splendor och de överöste den även med lovord när de sett den. Ju mer omtvistad den blir, desto mer kommer den att väcka människors nyfikenhet och intresse.
Två fullständigt motstridiga vinklingar ökade människornas iver att både se den och lära sig mer om Splendor.
New York Times reporters kritik hade en effekt som han själv antagligen inte alls hade förutsett.
Låt oss återvända till frågan om Falun Gong. Ända sedan förföljelsen startade år 1999, har utövare av Falun Gong kontinuerligt gett ut faktabaserat informationsmaterial och haft utställningar där man avslöjat tortyr och förföljelse mobiliserad av den kinesiska kommunistregimen. Som ett resultat har många kunnat lära sig mycket om förföljelsen av Falun Gong.
Det är värt att påpeka att trosfriheten slås fast i den första satsen i det första tillägget till den amerikanska konstitutionen. När en andlig utövningsmetod förföljs blir den första reaktionen hos amerikanerna att sympatisera med och hjälpa dem som blivit offer i förföljelsen.
De som såg showen fick därmed inte bara en stunds bra underhållning. Att de kom bidrog också till att skydda de mänskliga rättigheter som står inskrivna i konstitutionen.
I traditionell kinesisk kultur är det kinesiska nyåret inte bara en dag där familjen återförenas och träffas för att fira; ännu viktigare är att det är en dag att minnas sina förfäder och forntida helgon. Som det sägs i en välkänd klassisk dikt: ”Major Festal Songs” (ur den tidigaste samlingen kinesiska dikter), om någon längtar efter sina förfäder bör han kultivera sin moralkaraktär.
Falun Gong-utövare har visat upp sin fridfullhet, stora medkänsla och okuvliga uthållighet. Dessa är verkligen de högsta moralvärdena i kinesisk kultur. I nyårsframträdandet var numret som relaterade till Falun Gong väl anpassat för att representera den kinesiska andan av kinesisk kultur och för att påminna människor om den sanna meningen med nyårsfirandet.
När Falun Gong förföljs brutalt är det förvånande att New York Times misslyckas med att säga ”nej” till förtryckarna och dessutom skyller på offren i förföljelsen för att de berättar om sina upplevelser. Låt oss använda ett jämförbart exempel. När någon anlagt en mordbrand, skulle New York Times då inte fästa sig vid mordbrännarens brott och i stället kritisera att ambulansens sirén var alltför hög och störde andra. Kan det bli mer absurt är så?
I ett fritt samhälle är det mycket enkelt att avslöja lögner. Alla rättfärdiga medier och de som utsatts för rykten kan klargöra situationen för människor. När ett mediaföretag i ett fritt samhälle rapporterar en lögn innebär det följaktligen att det förstör sitt eget rykte. För vad uppnår de reportrar och medier som baktalar andra utifrån elaka motiv, annat än att förstöra sin egen framtid?
Originalartikel på kinesiska.
