För en tid sedan var en kinesisk delegation på besök här i Malmö. De var representanter från Tangshan city i Kina och de var här för att besöka ett bostadsområde i Malmö eftersom de ville bygga ett likadant hos sig. Tangshan är vänort till Malmö och de har en del utbyte främst kulturellt men enligt ett nytt avtal även ekonomiskt.
En diskussion uppstod i kommunfullmäktige om Malmö skulle förnya och utöka sitt avtal med Tangshan. Moderata politiker ville inte underteckna det nya avtalet utan krav på mänskliga rättigheter. Socialdemokraterna med kommunalfullmäktige Ilmar Reepalu i spetsen menade att en sådan fråga tillhör endast regeringen och kommunalpolitiker ska inte diskutera mänskliga rättigheter eftersom det är utrikespolitik.
Under högtidliga former undertecknade Malmö Stads kommunfullmäktigeordförande Kjell-Arne Landgren (s) och partisekreterare i kommunistpartiet i Tangshan, Zhao Yong avtalet som avser att bygga en helt ny ekologisk stad kallad för ”Eco-City of Tangshan” i Kina.
Få protester hördes, endast lokala Falun gong utövare skickade ett brev till samtliga kommunalpolitiker i Malm. Brevet beskrev systematisk tortyr och mord i arbetsläger i Tangshan city på människor som övar metoden.
Som malmöbo tycker jag att detta är djupt beklagligt. Vi utger oss för att vara en vänort, alltså en vän. Ska vi då inte hjälpa våra vänner? Mänskliga rättigheter är inte utrikespolitik. Det är en människas grundläggande rättighet! Om vi vet att ledare för ett land eller en stad förtrycker sitt folk ska vi då skaka hand med honom med ett stort leende ska vi dess utom skriva kontrakt och göra affärer med honom utan att ifråga sätta varför han förtrycker sitt folk?
Bidrar vi inte då till att förvärra situationen?
Händelsen passerade förbi relativt obemärkt i lokala medier några kritiska röster hördes men det var mest positiva artiklar om ekonomi och lukrativa kontrakt som gavs till företag i regionen.
Som jag ser det måste vi medborgare vara mer alerta om vi vill värna om yttrandefrihet, demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. Speciellt för de människor som inte har några. Om du bodde i ett land där det råder förtryck skulle det inte ge dig hopp om du visste att andra människor brydde sig om din situation?
Om en människa utsätts för våld på gatan försöker vi stoppa det genom att ringa polis eller påkalla uppmärksamhet. Ingen människa går förbi och säger det är inte mitt problem det får andra sköta. I bland annat Frankrike är en sådan handling kriminell, att vara passiv och inte ingripa ses där som ett brott.
Johan Samuelsson i Malmö
