Cirka 30 svenskar har köpt organ utomlands trots att det är illegalt, rapporterade bland andra Epoch Times nyligen. Det har fört upp frågan om organhandel på nyhetsagendan.
Sverige har ett väl utvecklat nationellt system för organdonation. Många länder i världen saknar sådant, och på flera håll är det också närmast otänkbart för en person att donera ett organ, av kulturella och religiösa skäl. Ett av de länder där det är ovanligt att människor frivilligt donerar organ är Kina. Trots det är organtransplantation en stor verksamhet där. Det är känt att många av organen kommer från avrättade fångar. Det har också kommit uppgifter om att de förföljda Falun Gong-utövarna utgör en levande organbank, som regimen utnyttjar för att förse transplantationssjukhusen med organ.
Sveriges Radios Kinakorrespondent uttalade sig nyligen i P1:s Vetenskapsradion om organhandeln i Kina. Hon menade att det inte finns några ”oberoende rapporter” som bekräftar att det sker organstölder från Falun Gong-utövare.
Lika fel som detta är – Sahlberg har förmodligen inte läst rapporten Bloody Harvest av de oberoende utredarna David Matas och David Kilgour, eller Ethan Gutmans rapportering i ämnet – lika förståeligt är det att hon säger så. För hur skulle Sahlberg kunna sitta i Peking – djupt inne i lejonets kula ̶ och säga att Kina begår så fruktansvärda brott mot sina medborgare? När det dessutom är den för Kinas regim så förhatliga gruppen Falun Gong-utövare som är drabbad? Hon skulle inte bara riskera sina och kanske sin arbetsgivares möjlighet att få verka i Kina; hon skulle rent av riskera sin egen frihet och hälsa. Den senaste tidens angrepp på journalister som rapporterat från frihetsupproren i Nordafrika skiljer sig inte från hur Kina förhåller sig till journalister som sätter sanningen högre än statens kontrollbehov. I Kina gör man alltså klokt att hålla tand för tunga. Om man inte har en obetvinglig drift att faktiskt säga sanningen. Vilket ju är vad en journalist borde ha.
Sålunda är det fullt förståeligt begripligt att hon tillämpar samma självcensur som så många kineser är tvungna att använda sig av för att klara sig i vardagen.
Men, med tanke på att hon är från det relativt fria och upplysta Sverige, är det inte begripligt att hon så okritiskt använder sig av de stämplar som regimen satt på Falun Gong. Likaså är det obegripligt att hon använder sig av regimkällor som om dessa vore att jämställa med exempelvis svenska myndighetskällor.
Det är ju långt ifrån en nyhet att Kina är ett genomkorrumperat samhälle. Det är inte heller okänt att regimen är beredd på i stort sett vilka offer som helst, så länge den kan behålla makten. Att då ta regeringsföreträdares ord som sanning är mer än naivt.
David Matas och David Kilgour, den förre advokat, den senare före detta parlamentsledamot och utrikesminister med ansvar för Asien- och Stillahavsfrågor, fick i uppdrag av The Coalition to Investigate the Persecution of Falun Gong in China (CIPFG), att genomföra en självständig utredning för att undersöka sanningshalten i de vittnesmål om organstölder från fängslade Falun Gong-utövare som började komma i början av 2006.
Hanna Sahlberg säger att det saknas oberoende undersökningar som bekräftar anklagelserna om organstölder. Detta är fel. Matas och Kilgours ”Bloody Harvest” (2007), är just en oberoende rapport. Den bekräftar att det är hög sannolikhetshalt i vittnesmålen om organstölder i kinesiska fångläger. Utredarna ringde bland annat upp transplantationskliniker i Kina och frågade specifikt efter organ från Falun Gong-utövare och fick till svar att det är fullt möjligt att ordna sådana. De försökte ta sig till Kina men tilläts inte komma in i landet för att genomföra en oberoende granskning på plats.
Det svåraste i utredandet var att hitta trovärdiga vittnen, skriver Matas och Kilgour. Offren kan inte vittna eftersom de inte är i livet. Vanligen kremeras kropparna efter att organen tagits ut så det finns sällan några spår att följa. Förövarna talar av begripliga skäl ogärna om sina missgärningar. Trots det lyckades Matas och Kilgour hitta avsevärt fler trovärdiga vittnesmål än vad de hade väntat sig.
Enligt de siffror David Matas och David Kilgour fått fram har drygt 62 000 Falun Gong-utövare utsatts för organskörd mellan 2001 och 2008.
Journalisten och författaren Ethan Gutman bedömer efter noggranna överväganden att 65 000 Falun Gong-utövare utsattes för organskörd under samma period.
Med tanke på allvaret i uppgifterna om att det kinesiska laogaisystemet (olika typer av fångläger, arbetsläger, psykiatriska klinker med mera) medverkar i organiserad organstöld, och bidrar till att det finns organ på den stora kinesiska marknaden för transplantationer, är det beklagligt att Sveriges Radios representant lättvindigt avfärdar såpass väl underbyggda undersökningsresultat.
Läs mer
Bloody Harvest, webbversion:
http://organharvestinvestigation.net/report0701/report20070131.htm#_Toc160145104
Ethan Gutmans beräkning av hur många Falun Gong-utövare som utsatts för organskörd:
http://eastofethan.com/2011/03/10/how-many-harvested-revisited/
