Beskedet om rättegång mot den avsatte förre detta partichefen i Chongqing, Bo Xilai, kan komma vilken dag som helst. Även om inte organstölderna på samvetsfångar kommer att nämnas där så är detta brott den faktor som kommer att avgöra Bos öde, liksom framtiden för andra kinesiska tjänstemän och även det kinesiska kommunistpartiet.

Utfallet i rättegången mot Bo Xilai är redan avgjort. Exakt vilket straff som utdöms, vare sig det är 20 år, livstid eller dödsstraff, är av mindre betydelse.

Kommunistregimen kommer knappast att vara kvar vid makten i ytterligare 20 år. Även om Bo klarar livhanken den här gången så kommer han i framtiden att ställas inför en öppen och opartisk rättegång som kommer att hålla upp hans blodbesudlade händer inför världen.

Samma sak gäller Chongqings förre polischef, Wang Lijun, samt Bos fru, Gu Kailai, som sannolikt inte heller kommer att kunna slippa undan rättvisan i en framtida rättegång för sin inblandning i den illegala organhandeln.

Utomstående som följer Gu Kailais rättegång kanske felaktigt ha antagit att kopplingen mellan Bo och Gu har brutits eftersom Bo inte nämndes i åtalet mot Gu Kailai.

Efter rättegången mot Wang Lijun gav dock nyhetsbyrån Xinhua en del vinkar om hur åtalet mot Bo skulle bli.

I en artikel den 19 september hänvisade man till Bo som den “ledande tjänstemannen i kommunistpartiets kommitté i Chongqing” som hade ”argt tillrättavisat och smällt till” Wang i slutet av januari efter att Wang rapporterat till honom att Gu Kailai var misstänkt för mordet på Neil Heywood.

Det sades också i artikeln att Wang fått fram viktiga ledtrådar som avslöjade “allvarliga brott som begåtts av andra” och att han hade en nyckelroll i utredningen av dessa fall.

Mellan 9 augusti, dagen då Gu Kailai officiellt anklagades, och 18 september, dagen då Wang Lijun åtalades, tycktes det råda internt kaos i partiledningens högkvarter Zhongnanhai. Detta reflekterades till allmänheten genom den märkliga två veckor långa frånvaron från offentligheten för Xi Jingping, den förmodade näste ledaren för kommunistpartiet, och chefen för Kommissionen för disciplininspektion, He Guoqiang.

Kaoset var utan tvekan en kamp mellan falangerna hur man skulle hantera anklagelserna om organstölder. Denna känsliga av känsliga frågor har blivit en het potatis som är svårare och svårare att ignorera. Pressen ökar från det internationella samfundet att stoppa detta ohyggliga brott och dra de ansvariga inför rätta.

Den 12 september gav vittnen sina vittnesmål vid en utfrågning med titeln “Organ Harvesting of Religious and Political Dissidents by the Chinese Communist Party” i amerikanska kongressen.

Frågan presenterades också vid FN:s människorättsråd i Genève. Annette Jun Guo, chefredaktör för The Epoch Times, talade på en officiell panel i FN den 17 september om sin undersökning av kommunistpartiets organstölder på Falun Gong-utövare.

Den 4 oktober skrev 106 medlemmar i amerikanska representanthuset under en petition som krävde att utrikesministern skulle offentliggöra all information som departmentet har gällande organstölder på Falun Gong-utövare i Kina. Petitionen bad särskilt om att dokument rörande de organstölder som den tidigare polischefen i Chongqing, Wang Lijun, kan ha berättat om under sin vistelse på det amerikanska konsulatet i Chengdu den 6 februari.

Vid ett event på George Mason University den 5 oktober tog president Obama personligen emot ett brev från en representant från Washington DC:s Falun Dafa-förening där man bad honom att sätta stopp för brottet med organstölder som begås mot Falun Gong-utövare.

All denna exponering nyligen beror på de insatser som gjorts sedan 2006 av Epoch Times och dess mediapartners New Tang Dynasty Television och Sound of Hope Radio, liksom av ett antal olika oberoende utredare, för att avslöja den kinesiska regimens statligt sanktionerade organstölder på levande människor. Tiden har kommit då världen ska få reda på allting.

Denna snabbt stigande medvetenhet om grymheterna med organstölder utgör en avgörande variabel i beslutet av Bo Xilais öde och kommer även hjälpa till att avsluta den kinesiska kommunistregimens styre.

När nyheten om Wang Lijuns avhoppsförsök först avslöjades trodde många människor att den kinesiska regimen skulle försöka tysta ner hela frågan och ge Bo Xilai en mjuklandning, då ärendet innebar en utmaning utan motstycke.

Den kinesiska regimen måste också hantera Bos mäktige uppbackare, chefen för politisk-rättsliga utskottet Zhou Yongkang. När det gäller honom skulle regimen föredra en stop-loss-strategi genom att tvinga honom avgå i tysthet och undvika ytterligare politisk instabilitet.

En viktig faktor som ligger bortom kommunistpartiets kontroll är emellertid hur länge partiet kan existera. Om partiets ledare tror att regimen kan hanka sig fram från dag till dag så är det inte omöjligt att de antar en stop-loss-policy och håller en låg profil när det gäller Zhou.

Men är det rimligt att tro att partiet kan lyckas fortsätta existera? Kinas ekonomi kan rämna när som helst. Allmänhetens missnöje, uttryckt i tusentals massincidenter varje år, kan explodera när som helst likt en vulkan. Och brotten mot mänskligheten som begåtts i förföljelsen av Falun Gong-utövare kan inte döljas för alltid.

Dessa brott är fruktansvärda. Vi bortser en stund från alla andra brott som begåtts under förföljelsen och tittar bara på hemskheterna med organstölder. I sin omskakande rapport Bloody Harvest uppskattade David Kilgour, tidigare kanadensiskt statsråd, och David Matas, kanadensisk människorättsadvokat, att 41 000 utövare hade dödats genom organstölder under åren 2000-2005.

Matas har uppskattat att mer än 8 000 utövare har mördats på det här sättet varje år sedan dess, så siffran bör nu närma sig 100 000.

Så många kinesiska tjänstemän skickar sina familjemedlemmar och tillgångar utomlands att det är tydligt att ingen har någon tillit till kommunispartiets framtid. Gör inte partitjänstemännen i Zhongnanhai samma sak? Räknar de inte också ner månaderna eller dagarna som de kommer att vara kvar vid rodret: ett år, några månader, eller mindre?

”Väldigt många kinesiska tjänstemän flyttar sina familjemedlemmar och tillgångar utomlands.”

För ledarnas egen säkerhet och som ett sätt att fly undan måste någon hållas ansvarig för förföljelsen av Falun Gong och organstölderna när regimen inte längre kan upprätthållas.

Det finns nu tecken på att Jiangs falang förbereder så att Bo Xilai ska bli deras syndabock.

Ansvaret kan dock inte bäras av Bo Xiali enbart. Han må vara initiativtagaren till organstölderna på levande människor och har begått ödesdigra brott. Men organstölderna sker inte bara i Liaoningprovinsen eller i staden Chongqing, där Bo var guvernör respektive partichef.

Det är ett nationellt fenomen. Några andra än de inhemska säkerhetscheferna – de före detta cheferna för politisk-rättsliga utskottet ZhouYongkang och Luo Gan och den tidigare kommunistpartiledaren Jiang Zemin – har inte haft kapacitet att genomföra eller dölja sådana brott.

Följaktligen måste Zhou Yongkang förstöra den politiska situationen fram till den sista stunden. Han kommer inte att låta Xi Jingping överta makten smidigt och kommer inte att släppa på förföljelsen av Falun Gong. Det är en fråga om liv och död för honom. Precis på grund av detta måste antingen de nuvarande eller de kommande ledarna hantera Zhou Yongkang.

Tiden väntar inte på någon. Ju tidigare de nuvarande ledarna, partiledaren Hu Jintao och premiärministern Wen Jiabao, och deras efterföljare, Xi Jinping och Li Keqiang, kan bestämma straffet för de ansvariga för brotten under förföljelsen, och ju tidigare de agerar, desto bättre.

Om de väntar tills regimen är bortom kontroll kommer det att vara för sent. De kommer då också att behöva stå till svars för brotten.

Zhang Tianliang är författare och reporter i nutida kinesiska politiska och sociala frågor. Han bidrar till ett flertal medier, bland annat den New York-baserade New Tang Dynasty Television och Voice of Americas kinesiska tjänst.

Översatt från engelska

Läs originalartikeln på kinesiska