Har du någonsin upplevt en känsla av det känns bekant när du kommit till en helt ny plats? Eller känslan att du haft exakt samma konversation tidigare?

Denna känsla av igenkänning är naturligtvis det vi kallar déjà vu (en fransk term som betyder ”redan sett”). Fenomenet sägs inträffa regelbundet för mellan 60 och 80 procent av alla människor. Det är en upplevelse som nästan alltid är flyktig och inträffar slumpässigt.

Vad beror då denna känsla av igenkänning på?

Trots ofta förekommande rapporter inom populärkulturen finns det låg förståelse för fenomenet i vetenskapliga termer. Déjà vu inträffar snabbt, utan förvarning och har inga andra fysiska manifestationer än att man kan konstatera: ”Jag hade just en déjà vu!”

Många forskare menar att fenomenet är en minnesbaserad upplevelse och antar att minnescentrum i hjärnan är orsaken till det.

Minnessystem

Mediala temporalloben är avgörande för lagring av minnen av händelser och fakta över lång tid. Vissa delar av mediala temporalloben är viktig för igenkänning, i motsats till detaljerade minnen av specifika händelser.

Man tror att igenkänning kan bero på funktionen i rhinal cortex, medan detaljerade minnen är kopplade till hippocampus.

Slumpmässigheten i déja vu-upplevelser hos friska individer gör det svårt att studera fenomenet på ett empiriskt vis. All sådan forskning förlitar sig på egna rapporter från de inblandade personerna.

Buggar i matrisen

En viss andel epilepsipatienter upplever konsekvent déjà vu i början av anfallen, det vill säga när anfallen startar i mediala temporalloben. Detta har gett forskarna ett mer experimentellt kontrollerat sätt att studera déjà vu.

Epileptiska anfall framkallas genom förändringar i den elektriska aktiviteten hos nervceller i fokala områden av hjärnan. Denna dysfunktionella nervcellsaktivitet kan sprida sig över hela hjärnan likt stötvågor från en jordbävning. De områden av hjärnan i vilka denna elektriska aktivering kan ske innefattar bland andra mediala temporalloben.

Elektrisk störning på detta nervsystem genererar en aura (en slags varning) av déjà vu innan det epileptiska anfallet.

Genom att mäta laddningen i nervcellerna hos dessa patienter har forskarna kunnat identifiera de områden i hjärnan där déjà vu-signalerna börjar.

Man har upptäckt att déjà vu-upplevelser enkelt skapas hos epilepsipatienter genom elektrisk stimulans av rhinal cortex och inte hippocampus. Dessa observationer har lett till spekulationer kring huruvida déjà vu orsakas av dysfunktionella elektriska laddningar i hjärnan.

Dessa förändringar i nervcellerna kan inträffa på ett icke sjukligt vis hos människor som inte har epilepsi. Ett exempel på detta är sömnryckningar, det vill säga ofrivilliga ryckningar som kan inträffa precis innan man somnar.

Teorier finns om att déjà vu kan utlösas av en liknande neurologisk laddning, vilket resulterar i en underlig känsla av igenkännande.

Vissa forskare hävdar att den typ av déjà vu som upplevs av epilepsipatienter med anfall som startar i temporalloben skiljer sig från vanlig déjà vu.

Déjà vu som upplevs före ett epileptiskt anfall kan vara bestående, snarare än den flyktiga känslan hos dem som inte har epileptiska anfall. Hos människor utan epilepsi – förstärker den levande känslan kombinerat med uppfattningen om att omgivningen i sig själv är som en saga – upplevelsen av déjà vu.

Obalans och kortslutning

Déjà vu för friska personer klassas som minnesfel som kanske utmanar själva naturen hos minnessystemet. En del forskare spekulerar i att déjà vu inträffar på grund av motsägelser i minnessystemet vilket leder till felaktig generering av detaljerade minnen från en ny sinnesupplevelse.

Informationen förbikopplar således det kortvariga minnet och når istället det långsiktiga minnet.

Detta innebär att déjà vu framkallas av en obalans mellan sinnesintrycket och det minne som framkallas av det. Detta förklarar varför en ny upplevelse kan kännas bekant, men inte lika påtaglig som ett fullständigt minne.

Andra teorier hävdar att aktiviteten i den del av nervsystemet som är involverat vid igenkänningen inträffar utan att minnessystemet i hippocampus aktiveras. Detta leder till känslan av igenkännande utan specifika detaljer.

En närliggande teori är att déjà vu är en reaktion från hjärnans minnessystem på en bekant upplevelse. Upplevelsen uppfattas som ny, men har många igenkännliga element, även om de finns i en annan miljö. Ett exempel? Att vara i en bar eller en restaurang i ett annat land, med samma utseende som den man ofta går till hemma.

Det finns många andra teorier beträffande orsaken till déjà vu. Teorierna sträcker sig från paranormala – tidigare liv, bortförande av utomjordningar och prekognitiva drömmar – till minnen som skapats av upplevelser som inte är ens egna (som till exempel filmscener).

Än så länge finns det ingen enkel förklaring till varför déjà vu inträffar, men framsteg inom neuroradiologin skulle kunna hjälpa oss förstå hur minnet fungerar och de spratt vår hjärna tycks spela med oss.