Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism har ett omöjligt uppdrag. Det anser Eskil Franck, som låg bakom utredningen som ledde till att myndigheten bildades.

– Uppdraget var för svårt för att bara lägga på en person med några stycken runt omkring sig. Att själv inhämta all kunskap, samla forskning, se till att alla kontakter etableras… det var nästan ett självmordsuppdrag som Mona Sahlin fick, säger han till Dagens Nyheter.

Franck föreslog i sin utredning att uppdraget att samordna arbetet skulle läggas på Brottsförebyggande rådet. Han säger att hans andra förslag, som öppnade för att samordnaren skulle kunna inrättas vid ett departement, var en ”eftergift”.

Tidigare demokratiminister Birgitta Ohlsson (L) utsåg Mona Sahlin till nationell samordnare 2014. Hon håller med om delar av Eskil Francks kritik.

Ohlsson säger att det hade varit bra om samordnaren lagts på en myndighet och att en utredning över lämpliga myndigheter gjordes.

– Men myndigheterna som diskuterades låg inte under mig och det var inte alltid lätt att föra arbetet inom regeringskansliet, många av förslagen blev blockerade av Moderaterna, säger hon till Dagens Nyheter.

Även Francks utredning fick kritik. En del experter som medverkade i den ansåg att det inte gick att ha en samlad strategi mot all sorts extremism.

(TT)

Fakta: Nationella samordnaren

Tillsattes av Alliansregeringen 2014. Uppdraget är att samordna arbetet mot våldsbejakande extremism i landet. Den består i dag av tre miljöer: den högerextremistiska vit makt-miljön, den vänsterextremistiska autonoma miljön och den islamistiska extremistmiljön. Den nationella samordnarens uppdrag upphör 2018 och föreslås då gå upp i Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Mona Sahlin lämnade uppdraget i våras efter misstankar om att hon skrivit falska intyg till sin livvakt. Hillevi Engström tog över efter henne. I höstas aviserade även Engström att hon lämnar som nationell samordnare. Den 20 december utsågs Anna Carlstedt till ny nationell samordnare.