Unga svenskars kunskaper i de egna språket tycks försämras snabbt. Enligt flera svenska universitetslärare har många problem att både förstå text och själva uttrycka sig i skrift, på en helt annan nivå än bara några år sedan.
Hanna Enefalk, lektor i historia vid Uppsala universitet, var en av flera vid universitetet som nyligen skrev en debattartikel om detta som väckte stor uppmärksamhet, och den har följts av många liknande vittnesbörd. Det är under de senaste tre terminerna som det märks tydligt att studenternas språkkunskaper i svenska har sjunkit enligt Enefalk.
Hon säger att problemstudenter kan delas in i två grupper, där den ena gruppen inte har några större problem med att läsa in kurslitteraturen men de har svårigheter att uttrycka sig skriftligt.
De i den andra gruppen har däremot svårt att förstå vad lärarna vill förmedla under en lektion, och kan direkt missförstå skriftlig information såväl som en muntlig föreläsning. De har även svårt att uttrycka sig på ett begripligt sätt, och de kan inte stava.
– Om man googlar på felstavade ord, finns det ett felstavat universum därute, säger Enefalk.
De flesta i den första gruppen kan förbättra sig genom självstudier, och de har ofta akademikerföräldrar som hjälper dem på vägen. De kommer att klara studierna, menar Enefalk.
Den andra gruppen studenter är ovilliga att studera på egen hand för att förbättra sig. Många i den här gruppen lämnar i tysthet universitetet när de märker att de inte hänger med, men det finns en grupp som stannar kvar. Den är liten, men den hörs mycket, eftersom de här studenterna känner sig kränkta när de kritiseras och får dåliga betyg.
Troligen har dessa unga vuxna gått igenom gymnasieskolan och fått beröm för vad de än skrev och presterade, oavsett kvaliteten på själva innehållet. Enefalk illustrerade skillnaden:
– ”Du skriver någonting, ja, det är bra.” Medan nu säger vi, ”du har skrivit någonting här, men innehållet är inte bra.”
För studenten är det här helt nytt och han känner sig förolämpad och kränkt.
Det viktigt att man förstår att det här är ett problem på strukturell nivå och inte på individuell nivå, säger Enefalk som betonar att det inte har med någon bortskämdhet att göra. Hon tror snarare att det är relaterat till de nedskärningar som politiker genomförde i grundskolan och gymnasieskolan under 1990-talet och i början av 2000-talet.
Ungdomarna är inte ointelligenta, men eftersom deras svaga språk hindrar dem att inhämta kunskap så finns det anledning att vara orolig för deras framtid, menar Enefalk.
Det finns stor politisk enighet om att Sverige ska bli en kunskapsnation, och att vi ska konkurrera med en arbetskraft som har goda kunskaper. Det är på så sätt vi kan klara framtiden.
– Det jag oroar mig för är att unga vuxna i Sverige nu kommer att få konkurrera på en låglönemarknad istället, sade Enefalk.
Många oroar sig dock för att läsförståelsen hos generationen som kommer bakom denna kommer att vara ännu sämre. Margareta Hanning, bibliotekarie i Kinna, berättade återgav hur en lärare berättat för henne att fjärdeklassare tidigare brukade klara av att följa med i textade program, men att de inte gör det längre.
Som bibliotekarie arbetar hon för att stimulera barns bokläsande, men hon säger att det i skolan hänger mycket på läraren, och även lärarnas bokläsande sjunker. I Lärarnas Tidning från januari finns en rapport om att var åttonde lärare under 40 år inte läser en enda roman under ett år.
