- Titel: The Greatest Movie Ever Sold
- Produktionsår: 2011
- Produktionsland: USA
- Regi: Morgan Spurlock
- Medverkande: Morgan Spurlock, Quentin Tarantino, Peter Berg, Ralph Nader, Donald Trump m fl.
- Kommer ut: 120118
Dokumentärfilmaren bakom ”Super Size Me” (USA, 2004), Morgan Spurlock, är tillbaka. Denna gång har han ett nytt uppdrag: Att finansiera sin nya film enbart genom produktplaceringar. Som vanligt är slutresultatet väldigt underhållande.
En bra dokumentärfilm ska göra djupdykningar i viktiga ämnen och vara upplysande. Folket bakom dokumentären måste inte nödvändigtvis försöka vara objektiva, men slår man alltför hårt med pekpinnen riskerar man att publiken förlorar intresset och att man som dokumentärfilmare tappar trovärdighet, vilket dessvärre har blivit problemet med Michael Moore, en annan stor dokumentärfilmare. ”Sicko” (Michael Moore, USA, 2002) är ett sådant exempel där Moore håller lite för hårt i pekpinnen.
Spurlock håller dock alltid en lätt ton i sina filmer. Han kommer aldrig med pekpinnen, utan lägger fram fakta på ett mycket underhållande vis. I denna, hans senaste film, tar han sig an produktplacering i film. Produktplacering är något man ser främst i spelfilm, i vilka karaktärer exempelvis dricker en eller annan dryck eller använder en rakapparat av ett visst märke. Som vanligt väljer Spurlock att inte bara göra en film om ett ämne. Medan han åker på intervjuer och pratar med olika kunniga personer, däribland före detta presidentkandidaten Ralph Nader och regissörerna Quentin Tarantino och Peter Berg, packar han filmen full med en rad omotiverade produktplaceringar.
Det hela får en lustig effekt, eftersom produktplaceringarna får dubbel betydelse. För det första finns de ju i bild för att finansiera filmen och för det andra påminner de oss om hur fånigt det faktiskt är med produktplaceringar. I de kontrakt han skrev med de olika märkena, stod det bland annat att han var tvungen att utföra intervjuer på Sheetz (bensinstationer/snabbköp/restaurang) och JetBlue Airways (flygbolag), bara köra minicooper och tanka den på Sheetz och att han bara fick dricka POM Wonderful (dryck bland annat gjord på granatäpplen). Så i filmen utför han alltså intervjuer på en av Sheetz restauranger och på ett av JetBlue Airways flygplan. Varenda gång vi ser honom köra bil, är det en minicooper han kör. Och överdrivet ofta ser vi en flaska POM Wonderful stå på bordet under intervjun medan alla andra dryckesmärken suddas ut. Sedan dyker det helt plötsligt upp omotiverade sekvenser som gör reklam för märkena. En sådan sekvens är när Spurlock leker med sin son och stoppar ett gäng leksaksgubbar i ett flygplan med JetBlues logga som är på väg till Aruba, vars turistbyrå också är en sponsor.
Detta är egentligen inte en bra dokumentär om man bara utgår från vad som faktiskt sägs i filmen. Men den belyser väldigt starkt exakt vad produktplacering går ut på. Detta gör denna film till en bra dokumentär, eftersom budskapet når fram. Dessutom är det inte troligt att Spurlock hade kunnat göra den på något annat sätt. För om han hade varit öppet kritisk mot produktplacering, hade han troligtvis förlorat sina sponsorer, vilket i sin tur lett till att filmen aldrig hade blivit färdig. Det roliga är att Spurlock aldrig förlorar sin integritet, eftersom han faktiskt talar om för oss att han gör reklam. Filmen bjuder på fler skratt än någon annan dokumentär jag sett. De roligaste bitarna i filmen är när Spurlock står och skrattar åt schampomärket Mane & Tail, som alltså är ett schampo som kan användas av både människor och hästar. Dessvärre började ju Spurlock skratta nästan varenda gång han pratade om schampot, vilket så klart gjorde att de inte var intresserade av att sponsra hans film.
