Rebiya Kadeer, ”alla uigurers moder”, har under de senaste åren rest världen över för att öka medvetenheten om den kinesiska regimens förtryck mot uigurerna i Xinjiang (Östturkestan). Tisdagen den 25 mars blev hon inbjuden till riksdagen i Stockholm av riksdagsledamoten Annelie Enochson (kd) för att berätta om den allt svårare situationen i Xinjiang.
Uiguren och elvabarnsmamman Rebiya Kadeer greps i augusti 1999 av kinesiska myndigheter och dömdes till åtta års fängelse för att ”ha läckt statshemligheter”. Tack vare påtryckningar från amerikanska, europeiska och svenska parlamentariker lyckades man få henne frigiven år 2005. Hon är en av de främsta företrädarna för den uiguriska exilrörelsen och har flera gånger nominerats till Nobels fredspris.
Kadeer berättade i riksdagen att situationen i Xinjiang har blivit så pass allvarlig att uigurerna ”står inför ett totalt folkmord”. De så kallade slå hårt-kampanjerna pågår så gott som dagligen. Kinesisk säkerhetspolis står i princip i varje gathörn i städerna och har order om att skjuta alla uigurer som på något sätt gör motstånd, berättar hon.
2013 var det blodigaste året någonsin då hela 37 incidenter ägde rum i Xinjiang. Bara i år har hittills fem incidenter ägt rum. Säkerhetspolis bryter sig in i uigurernas hem och många under 25 år grips. Tusentals ungdomar har försvunnit efter att ha gripits. Kadeer tror emellertid att detta bara är toppen på ett isberg.
En av deltagarna under mötet i riksdagen undrade om även uigurerna har drabbats av organstöld så som Falun Gong-utövare har utsatts för. Kadeer tror att det inte är omöjligt. Hon tror att många av de tusentals unga uigurer som spårlöst försvunnit efter att ha blivit gripna kan ha fått sina organ skördade. Det som tyder på det, menar hon, är att familjerna har fått instruktioner från myndigheterna om att offren omedelbart har begravts och man får inte tillåtelse att se de döda kropparna.
Den kinesiska regimen försöker också utplåna uigurernas språk, berättar Kadeer. På universiteten och dagisen lär man inte längre ut på det uiguriska språket. Och det religiösa förtrycket är något som är väl dokumenterat, påpekar hon. Till och med under ramadan tvingar de kinesiska myndigheterna muslimerna att äta mat.
– Vi behöver er hjälp och ert stöd, för att få omvärlden att göra något, för att rädda det uiguriska folket från denna hemska situation, sade Kadeer.
Hon säger också att knivattacken i Kunming där 20 personer dödades inte har med uigurerna att göra.
– Det är bara ytterligare en ursäkt för att förfölja uigurerna.
Rebiya Kadeer har varit i Sverige flera gånger och är glad för att få komma hit och berätta situationen för uigurerna för politikerna och det svenska folket.
Hennes familj har suttit fängslad i över 38 år. Hennes man satt fängslad i nio år, två av hennes barn har suttit fängslade i tolv respektive sju år och själv satt hon inspärrad i omkring sex år.
Sedan 1949 har omkring en miljon uigurer fått sätta livet till på grund av den kinesiska regimens repressiva politik.
Uigurerna brukar vanligtvis inte lämna sitt land trots svåra prövningar. Men nu har det gått så långt att många av dem börjar sälja sina saker för att fly utomlands, och tusentals har försökt. Uigurerna är med andra ord ”i en desperat situation”, säger Rebiya Kadeer.
