Divine Performing Arts Company gav föreställningar i Stockholm på Cirkus och gav publiken ett kulturellt potpurri från Kinas 5000-åriga historia.
I publiken satt Laroos Lotoshon, Art Director för Reader’s Digest. Han såg på föreställningen utifrån sin artistiska bakgrund och sade:
– Det var magnifikt. Jag är imponerad, det var mycket bra.
Han hade lite svårt att avgöra vad han tyckte bäst om, men delade ändå med sig:
– Det var väldigt konstnärligt. Danserna och akrobatiken med trummorna var imponerande.
Hans mor Renee Lotoshon som var tillsammans med honom sade:
– Jag är väldigt imponerad över den höga kvalitén och de olika slags danserna.
Hon uttryckte stort gillande över framförandet med erhu [ett två-strängat instrument] och uppskattade det som är särskiljande från västerländska uppföranden – det gav henne ett nytt betraktelsesätt och något att tänka vidare över.
Daniel Devaldy, en 35-årig ingenjör, delade med sig av sina intryck:
– Ja, jag gillade det väldigt mycket. Showen var mycket färgrik, och det intressanta var musikens variationsrikedom, dansen och akrobatiken. Jag tyckte om avslutningen – trummorna. Det var väldigt fint, mycket annorlunda och kraftfullt; speciellt när de spelade tillsammans.
Han höll med Lotoshon om att danserna var skiljde sig mycket från västerländsk dans, men att de var inte desto mindre imponerande.
– Musiken var mycket behaglig, men jag föredrog danserna, färgerna och jag älskade dräkterna.
Han beundrade dansarnas skicklighet:
– Det är en stor dansgrupp. Det som imponerade var hur de rörde sig unisont, deras samklang.
Devaldy hade läst i en tidning om hur den kinesiska ambassaden bett teatern att ställa in showen:
– Efter att ha sett showen är jag inte längre förvånad. Några scener är emot det som sker i Kina. Jag anser att Kina ska bli en demokrati, så att man kan uttrycka vad man tänker och tycker. Jag kan inte samtycka med [regimen] dem i deras försök att stoppa denna show.
En annan besökare delade med sig om vad han tyckte:
– Jag tyckte väldigt mycket om det – mycket vackra dansare och artister.
Han hade sett Peking-operan i Stockholm 1985 och anmärkte:
– Det går inte att jämföra Peking-operan med denna show. Detta är något ganska annorlunda, så man kan inte göra några jämförelser. Denna föreställning har skapats i USA och i Väst, och inte i Kina. Det är mycket intressant och jag tror att den berättar om den verkliga situationen i Kina.
