loadingArbetslägret Masanjia har blivit ökänt för vakternas brutala behandling av Falun Gong-utövare. (Foto: Epoch Times)
Arbetslägret Masanjia har blivit ökänt för vakternas brutala behandling av Falun Gong-utövare. (Foto: Epoch Times)
Utrikes

Tvångsarbetsläger ger stora intäkter till Kinas regim

Barbro Plogander - Epoch Times

Kina ärvde Sovjetunionens system av arbetsläger, Gulag. Kinas arbetsläger, Laogai, är en enorm källa till gratis arbetskraft och ekonomisk vinst för den kinesiska regeringen. Samtidigt är det ett helvete på jorden.

Definitionen på mänskliga rättigheter säger att alla människor ska vara fria, ha samma värde och samma rättigheter, men så är inte fallet i kommunistiskt styrda länder, där varken yttrandefrihet eller trosfrihet finns. Protester kan få långtgående konsekvenser.

Sovjetunionen styrdes i över 70 år av kommunister och dess befolkning blev terroriserad. På webbsajten ”Levande historia” finns exempel på den hårda kontrollen över människorna.

1940 ockuperades Lettland
av Sovjet. Uldis Danberg var då en pojke på 16 år och fick uppleva att brodern skickades till arbetsläger och släktingar tvångsförflyttades.

– Jag var tvungen att göra något, sade Uldis som tillsammans med skolkamrater delade ut flygblad där de krävde ett fritt Lettland. Straffet för detta blev otroliga 25 år i arbetsläger. Tack vare att Sovjetunionens ledare Stalin dog ändrades domen till sex och ett halvt år.

Den hårda kontrollen över befolkningen gjorde att antalet arbetsläger i Sovjet blev så stort att man skapade en myndighet som skötte lägren. Myndighetens namn förkortades Gulag. Lägren var från början vanliga fängelser men så kom man på att fångarna kunde arbeta som slavar.

När Stalin dog satt 2,5 miljoner
människor i Gulag. 1959 försvann de flesta arbetslägren men vissa fanns kvar ända in på 1980-talet.

Kina importerade kommunismen från Sovjet och ärvde idén om arbetsläger/slavläger. I Kina kallas lägren Laogai som betyder ”omskolning genom arbete”.

Det är ett system av fängelsefabriker och frihetsberövande läger som inrättades av Kinas före detta ledare Mao Zedong under 1950-talet. Avsikten var att folket skulle ”omskolas genom arbete” och öka den ekonomiska vinsten för folkrepubliken Kina.

”Omskolning genom arbete”
består av tvångsarbete, politisk indoktrinering, så kallad hjärntvätt, och ofta fysisk och mental misshandel. Fångarna tvingas tillverka produkter, utan betalning, med en arbetstid på 10–20 timmar om dygnet och den som inte orkar blir slagen och torterad.

Idag är tvångsarbetslägren en enorm källa till gratis arbetskraft och ekonomisk vinst för den kinesiska regeringen. Enligt beräkningar från Laogai Research Foundation fanns det 6,8 miljoner människor i arbetslägren i Kina år 2004.

Kina vet att det finns ett starkt motstånd i väst mot produkter som producerats genom tvångsarbete. Därför sade Kina 1991 att det var exportförbud för sådana varor och att det inte var tillåtet att samarbeta med eller att ha samarbetsavtal med utländska investerare. 

Kanadensaren David Kilgour,
tidigare departementssekreterare för Asien- och Stillahavsregionen i Kanada, skriver på sin webbsajt att den kinesiska regimen istället lockar utländska investerare med särskilda förmåner till företag som använder arbetsläger och fängelser.

Precis som Uldis Danberg i Riga hamnar många människor i Kina i arbetsläger, när de tillämpar sin lagliga rätt att utnyttja yttrandefrihet och trosfrihet. De blandas med kriminella vilka får förmåner om de hjälper till att förtrycka, förnedra och misshandla dessa personer.

Gao Zhisheng, välkänd människorätts- och civilrättsadvokat, har publicerat öppna brev till den kinesiske kommunistledaren Hu Jintao och premiärministern Wen Jiabao. I det tredje brevet talar han för Falun Gong.

De två tidigare breven hade fått Falun Gong-utövare att kontakta Gao och bjuda in honom för att tala om deras verkliga situation. Gaos brev fick Kinas myndigheter att sätta honom under bevakning från vilken han lyckades smita och göra den undersökning om Falun Gong som ledde till detta tredje öppna brev.

Ett exempel bland många i brevet är berättelsen om Wei Chun, 35 år. Wei började utöva Falun Gong 1998 och i mars år 2000 var alla som åkte med allmänna kommunikationer tvungna att smäda Falun Gongs grundare Li Hongzhi eller Falun Dafa (Falun Gong), annars fick de inte resa.

Wei vägrade och fängslades en vecka. När han återkom till arbetet hade han degraderats till att städa fabriken på morgonen och tänka över sitt ”misstag” på eftermiddagen. Han vägrade att skriva under ett uttalande som förtalade Falun Dafa.

Han hamnade i Dalians
tvångsarbetsläger för omskolning där syftet i första hand var att få honom att underteckna tre brev som förtalade Li Hongzhi, Falun Dafa och ett där han kritiserade sig själv och förband sig att inte utöva Falun Gong mer. Om han inte gick med på det skulle han straffas med elchocker.

Wei gick inte med på det och alla hans kläder togs av och handklovar sattes på. Sex personer använde elbatonger på huvud, rygg, lår, underliv, båda sidor om bröstkorgen och halsen. Handbojorna stramades åt och skar till slut in i köttet in till benet.

En timma senare band de fast Wei på en stol som hade elbatonger fästa på stolens rygg och ben. Nu användes de sex elbatongerna samtidigt.

– Jag fick krampryckningar
i hela kroppen. Det kändes som om jag hellre ville dö än leva. Jag skrek i förtvivlan.

En timma senare fördes han ut för att krypa fram i gräset med två stolar på ryggen där två interner satt. Sex andra interner använde sex fulladdade elbatonger för att ge elchocker på rygg, bak, hals, vader, fotsulor och underliv samtidigt.

– Jag kände att jag inte kunde stå ut längre, men jag skulle hellre dö än förråda min övertygelse, mitt samvete eller förtala min mästare och Falun Dafa. Så jag började slå huvudet mot marken och hoppades kunna bli medvetslös.

Nu var han rädd och gav efter och skrev på de tre breven. Det räckte inte, utan han skulle dessutom skriva ned orden om och om igen och säga dem högt inför andra.

– Min själ stryptes. Den smärta detta medförde var mycket värre än tortyren mot min kropp. Men om vi gjorde motstånd eller vägrade göra detta, skulle vi tas till fjärde våningen och få elchocker tills vi gav efter igen.

Wei ville inte leva längre han kände sig alltför förödmjukad. En utövare hoppade från tredje våningen med huvudet före och dog omedelbart.

Då tog många Falun Gong-utövare inklusive Wei tillbaka allt de skrivit och sade att det de skrivit på stred mot deras samveten. Fakta hade förvrängts på grund av tortyren och underskrifterna var därför ogiltiga. De värnade bestämt om sin övertygelse och om sanningen. Dessa utövare placerades för sig och sattes i tvångsarbete.

Nu slutade Wei använda fångdräkten, slutade att sjunga partisångerna och i marscherandet som ingick i tvångslägerlivet och han började hungerstrejka.

– Jag har en son. När min son i framtiden frågar mig: Vad gjorde du under den period då man förföljde hederliga människor. Jag vill inte tala om för honom att jag gav efter. Jag vill vara en person som hellre skulle dö i ära än leva i vanära.

På hungerstrejkens femtonde
dag släpptes Wei under förevändning att han behövde medicinsk behandling utifrån, av rädsla för att han skulle dö i arbetslägret.

För de öppna breven fick Gao Zhisheng utstå samma behandling som Falun Gong-utövare under 50 dagar i november år 2007. Var han befinner sig nu vill myndigheterna inte uppge.

När det gäller det fysiska arbetet i arbetslägren kan de betraktas som slavläger eftersom många arbetsläger är registrerade som företag. Supporting Human Rights in China, SHRIC:s Petra Lindberg säger till Epoch Times:

– SHRIC anser att det är en skrämmande utveckling som sker i Kina där man använder samvetsfångar som gratis arbetskraft. Enligt Laogai Research Foundation finns det minst 1422 arbetsläger i Kina.

– Produkterna som tillverkas i dessa arbetsläger exporteras bland annat till Europa. Man har hittills hittat 256 arbetsläger som är registrerade som företag.

SHRIC menar att i arbetslägren lever och arbetar många samvetsfångar under fruktansvärda förhållanden.

– I Kina räknas detta som
någonting som tillhör Kinas statshemligheter, vilket kritiserades i FN:s rapport som kom ut i november 2008. SHRIC anser att omvärlden har ett ansvar att sätta press på den kinesiska regimen för ett omedelbart frigivande av alla samvetsfångar, säger Petra Lindberg, SHRIC.

Produkter tillverkas av folk som tvingas arbeta under ohälsosamma förhållanden och utan säkerhetstänkande. Fångar i Laogai har sagt att på grund av undernäring, att man förhindras sova, stress och brist på vatten, uppstår olika sjukdomar. Löss är också vanligt. Sjuka intagna tvingas fortfarande att arbeta.

Produkterna kan alltså vara nedsmittade med orenheter och sjukdomar och de skeppas ut över världen.

Med så mycket produkter som exporteras från Kina, utan arbetskraftskostnad, har konsumenter jorden runt gladeligen köpt de billiga produkterna. Men information om Kinas arbetsläger och vad det inneburit för de intagna kan studeras på nätet, till exempel på clearwisdom.net.

När var och en förstår
att det ligger mycket blod, svett och tårar bakom tillkomsten av produkten de köpt, blir det förhoppningsvis svårare att köpa dem oberoende av hur billiga de är. Det skulle kunna betyda att världens konsumenter kan haverera mycket hos Laogai-systemet.

För mer om Gao Zhisheng klicka på rubriken i vänstermenyn.

På clearwisdom.net publiceras dagligen nya fall av förföljelse.

Mest lästa

Rekommenderat

loadingArbetslägret Masanjia har blivit ökänt för vakternas brutala behandling av Falun Gong-utövare. (Foto: Epoch Times)
Arbetslägret Masanjia har blivit ökänt för vakternas brutala behandling av Falun Gong-utövare. (Foto: Epoch Times)
Utrikes

Tvångsarbetsläger ger stora intäkter till Kinas regim

Barbro Plogander - Epoch Times

Kina ärvde Sovjetunionens system av arbetsläger, Gulag. Kinas arbetsläger, Laogai, är en enorm källa till gratis arbetskraft och ekonomisk vinst för den kinesiska regeringen. Samtidigt är det ett helvete på jorden.

Definitionen på mänskliga rättigheter säger att alla människor ska vara fria, ha samma värde och samma rättigheter, men så är inte fallet i kommunistiskt styrda länder, där varken yttrandefrihet eller trosfrihet finns. Protester kan få långtgående konsekvenser.

Sovjetunionen styrdes i över 70 år av kommunister och dess befolkning blev terroriserad. På webbsajten ”Levande historia” finns exempel på den hårda kontrollen över människorna.

1940 ockuperades Lettland
av Sovjet. Uldis Danberg var då en pojke på 16 år och fick uppleva att brodern skickades till arbetsläger och släktingar tvångsförflyttades.

– Jag var tvungen att göra något, sade Uldis som tillsammans med skolkamrater delade ut flygblad där de krävde ett fritt Lettland. Straffet för detta blev otroliga 25 år i arbetsläger. Tack vare att Sovjetunionens ledare Stalin dog ändrades domen till sex och ett halvt år.

Den hårda kontrollen över befolkningen gjorde att antalet arbetsläger i Sovjet blev så stort att man skapade en myndighet som skötte lägren. Myndighetens namn förkortades Gulag. Lägren var från början vanliga fängelser men så kom man på att fångarna kunde arbeta som slavar.

När Stalin dog satt 2,5 miljoner
människor i Gulag. 1959 försvann de flesta arbetslägren men vissa fanns kvar ända in på 1980-talet.

Kina importerade kommunismen från Sovjet och ärvde idén om arbetsläger/slavläger. I Kina kallas lägren Laogai som betyder ”omskolning genom arbete”.

Det är ett system av fängelsefabriker och frihetsberövande läger som inrättades av Kinas före detta ledare Mao Zedong under 1950-talet. Avsikten var att folket skulle ”omskolas genom arbete” och öka den ekonomiska vinsten för folkrepubliken Kina.

”Omskolning genom arbete”
består av tvångsarbete, politisk indoktrinering, så kallad hjärntvätt, och ofta fysisk och mental misshandel. Fångarna tvingas tillverka produkter, utan betalning, med en arbetstid på 10–20 timmar om dygnet och den som inte orkar blir slagen och torterad.

Idag är tvångsarbetslägren en enorm källa till gratis arbetskraft och ekonomisk vinst för den kinesiska regeringen. Enligt beräkningar från Laogai Research Foundation fanns det 6,8 miljoner människor i arbetslägren i Kina år 2004.

Kina vet att det finns ett starkt motstånd i väst mot produkter som producerats genom tvångsarbete. Därför sade Kina 1991 att det var exportförbud för sådana varor och att det inte var tillåtet att samarbeta med eller att ha samarbetsavtal med utländska investerare. 

Kanadensaren David Kilgour,
tidigare departementssekreterare för Asien- och Stillahavsregionen i Kanada, skriver på sin webbsajt att den kinesiska regimen istället lockar utländska investerare med särskilda förmåner till företag som använder arbetsläger och fängelser.

Precis som Uldis Danberg i Riga hamnar många människor i Kina i arbetsläger, när de tillämpar sin lagliga rätt att utnyttja yttrandefrihet och trosfrihet. De blandas med kriminella vilka får förmåner om de hjälper till att förtrycka, förnedra och misshandla dessa personer.

Gao Zhisheng, välkänd människorätts- och civilrättsadvokat, har publicerat öppna brev till den kinesiske kommunistledaren Hu Jintao och premiärministern Wen Jiabao. I det tredje brevet talar han för Falun Gong.

De två tidigare breven hade fått Falun Gong-utövare att kontakta Gao och bjuda in honom för att tala om deras verkliga situation. Gaos brev fick Kinas myndigheter att sätta honom under bevakning från vilken han lyckades smita och göra den undersökning om Falun Gong som ledde till detta tredje öppna brev.

Ett exempel bland många i brevet är berättelsen om Wei Chun, 35 år. Wei började utöva Falun Gong 1998 och i mars år 2000 var alla som åkte med allmänna kommunikationer tvungna att smäda Falun Gongs grundare Li Hongzhi eller Falun Dafa (Falun Gong), annars fick de inte resa.

Wei vägrade och fängslades en vecka. När han återkom till arbetet hade han degraderats till att städa fabriken på morgonen och tänka över sitt ”misstag” på eftermiddagen. Han vägrade att skriva under ett uttalande som förtalade Falun Dafa.

Han hamnade i Dalians
tvångsarbetsläger för omskolning där syftet i första hand var att få honom att underteckna tre brev som förtalade Li Hongzhi, Falun Dafa och ett där han kritiserade sig själv och förband sig att inte utöva Falun Gong mer. Om han inte gick med på det skulle han straffas med elchocker.

Wei gick inte med på det och alla hans kläder togs av och handklovar sattes på. Sex personer använde elbatonger på huvud, rygg, lår, underliv, båda sidor om bröstkorgen och halsen. Handbojorna stramades åt och skar till slut in i köttet in till benet.

En timma senare band de fast Wei på en stol som hade elbatonger fästa på stolens rygg och ben. Nu användes de sex elbatongerna samtidigt.

– Jag fick krampryckningar
i hela kroppen. Det kändes som om jag hellre ville dö än leva. Jag skrek i förtvivlan.

En timma senare fördes han ut för att krypa fram i gräset med två stolar på ryggen där två interner satt. Sex andra interner använde sex fulladdade elbatonger för att ge elchocker på rygg, bak, hals, vader, fotsulor och underliv samtidigt.

– Jag kände att jag inte kunde stå ut längre, men jag skulle hellre dö än förråda min övertygelse, mitt samvete eller förtala min mästare och Falun Dafa. Så jag började slå huvudet mot marken och hoppades kunna bli medvetslös.

Nu var han rädd och gav efter och skrev på de tre breven. Det räckte inte, utan han skulle dessutom skriva ned orden om och om igen och säga dem högt inför andra.

– Min själ stryptes. Den smärta detta medförde var mycket värre än tortyren mot min kropp. Men om vi gjorde motstånd eller vägrade göra detta, skulle vi tas till fjärde våningen och få elchocker tills vi gav efter igen.

Wei ville inte leva längre han kände sig alltför förödmjukad. En utövare hoppade från tredje våningen med huvudet före och dog omedelbart.

Då tog många Falun Gong-utövare inklusive Wei tillbaka allt de skrivit och sade att det de skrivit på stred mot deras samveten. Fakta hade förvrängts på grund av tortyren och underskrifterna var därför ogiltiga. De värnade bestämt om sin övertygelse och om sanningen. Dessa utövare placerades för sig och sattes i tvångsarbete.

Nu slutade Wei använda fångdräkten, slutade att sjunga partisångerna och i marscherandet som ingick i tvångslägerlivet och han började hungerstrejka.

– Jag har en son. När min son i framtiden frågar mig: Vad gjorde du under den period då man förföljde hederliga människor. Jag vill inte tala om för honom att jag gav efter. Jag vill vara en person som hellre skulle dö i ära än leva i vanära.

På hungerstrejkens femtonde
dag släpptes Wei under förevändning att han behövde medicinsk behandling utifrån, av rädsla för att han skulle dö i arbetslägret.

För de öppna breven fick Gao Zhisheng utstå samma behandling som Falun Gong-utövare under 50 dagar i november år 2007. Var han befinner sig nu vill myndigheterna inte uppge.

När det gäller det fysiska arbetet i arbetslägren kan de betraktas som slavläger eftersom många arbetsläger är registrerade som företag. Supporting Human Rights in China, SHRIC:s Petra Lindberg säger till Epoch Times:

– SHRIC anser att det är en skrämmande utveckling som sker i Kina där man använder samvetsfångar som gratis arbetskraft. Enligt Laogai Research Foundation finns det minst 1422 arbetsläger i Kina.

– Produkterna som tillverkas i dessa arbetsläger exporteras bland annat till Europa. Man har hittills hittat 256 arbetsläger som är registrerade som företag.

SHRIC menar att i arbetslägren lever och arbetar många samvetsfångar under fruktansvärda förhållanden.

– I Kina räknas detta som
någonting som tillhör Kinas statshemligheter, vilket kritiserades i FN:s rapport som kom ut i november 2008. SHRIC anser att omvärlden har ett ansvar att sätta press på den kinesiska regimen för ett omedelbart frigivande av alla samvetsfångar, säger Petra Lindberg, SHRIC.

Produkter tillverkas av folk som tvingas arbeta under ohälsosamma förhållanden och utan säkerhetstänkande. Fångar i Laogai har sagt att på grund av undernäring, att man förhindras sova, stress och brist på vatten, uppstår olika sjukdomar. Löss är också vanligt. Sjuka intagna tvingas fortfarande att arbeta.

Produkterna kan alltså vara nedsmittade med orenheter och sjukdomar och de skeppas ut över världen.

Med så mycket produkter som exporteras från Kina, utan arbetskraftskostnad, har konsumenter jorden runt gladeligen köpt de billiga produkterna. Men information om Kinas arbetsläger och vad det inneburit för de intagna kan studeras på nätet, till exempel på clearwisdom.net.

När var och en förstår
att det ligger mycket blod, svett och tårar bakom tillkomsten av produkten de köpt, blir det förhoppningsvis svårare att köpa dem oberoende av hur billiga de är. Det skulle kunna betyda att världens konsumenter kan haverera mycket hos Laogai-systemet.

För mer om Gao Zhisheng klicka på rubriken i vänstermenyn.

På clearwisdom.net publiceras dagligen nya fall av förföljelse.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024