loading
Utrikes

TV-propaganda i Chongqing påminner om kulturrevolutionen

Michelle Yu, Epoch Times

Med början från mars har TV-kanalen Chongqing Satellite Television (CQTV) tagit bort såpoperor och reklam under bästa sändningstid, 19.30 till 23. I stället sänder man hyllningar till kommunismen, såsom sånger och filmer från Mao-eran och meddelanden från regering och myndigheter. 

Målet för CQTV är att ”fokusera på att sprida kommunismens avancerade kultur” enligt vad en talesperson för Chongqings administration för radio, TV och film sade till kinesisk media.
– Vi ska se till att vi fullt ut genomför vår uppgift som ett mainstreammedia när det gäller att styra den allmänna opinionen och utbilda folket. 

Kanalens nyligen lanserade program innehåller en serie som berättar ”rörande berättelser” om partitjänstemäns goda relation med ”massorna” och det ”symbiotiska” förhållandet mellan tjänstemännen och allmänheten. 

Ett annat nytt program är ”Dagens röda sång”-programmet, en sångtävling för kommunistpropagandasånger.

De flesta sångerna hyllar kommunistpartiet för dess ”bedrifter” under årens lopp. En berömd sång målar ut kommunistpartiet som det kinesiska folkets mor: ”Parti, o moder, min kära moder, du födde upp mig på din ljuva mjölk.” En annan välkänd sång kallar Mao för folkets ”store räddare”.

CQTV:s nya tablå är stadens kommunistpartiboss, Bo Xilais, lojalitetsförklaring till den kinesiska regimen. Bo började driva den här comebackkampanjen för kommunism strax efter att han utsågs till partisekreterare i Chongqing, och därmed i praktiken ledare för den sydvästliga storstaden, som är en av de fyra storstadsområden som lyder direkt under centralregeringen (de andra tre är Peking, Shanghai och Tianjin).

I kampanjen ingår dessutom att använda röda sånger i media och olika event samt att regelbundet skicka ut ”revolutionära diktat” via sms till allmänheten. Enligt myndigheterna är kampanjens avsikt att minska statlig korruption och inspirera folket genom kommunistisk utbildning. 

Kinesisk media smickrar röda sånger-kampanjen och de må vara populära hos de äldre, som växte upp unde Mao-eran, men bloggare tycker inte om det hela. I en artikel, ursprungligen publicerad på den populära sajten Kdnet.net, och som cirkulerat mycket, kritiserar bloggaren Lin Mingli vad han anser vara kampanjens hyckleri. 

”Om Chongqings partitjänstemän verkligen berörs av de röda sånger de sjöng, borde de då inte demonstrera sin beslutsamhet att ”tjäna folket” i stället för att sko sig? Borde de inte offentliggöra sin ekonomiska status och acceptera att de granskas? Borde de inte dra ner på antalet ‘officiella bilar’, skära ner på den absurda mängden personal och äta och resa mindre på allmänhetens bekostnad?” undrade Lin i sin artikel. 

”Om du inte kan göra detta, är då alla dessa röda slagord, allt propagerande och uppmanande till att folket ska följa er bara en föreställning? Är det inte så att ni bara lurar oss? Era offentliga framträdanden är skamliga.” 

Lins artiklar har fått mycket beröm på internet. 

”Yesmann”, en bloggare på Sohu.com, sade att myndigheternas koncept om att ”utbilda folket” är felaktigt. ”Det borde vara folket som utbildar partitjänstemännen att inte hålla på med skumrask”.

Många har också kritiserat kampanjen som ett steg tillbaka i historien. ”Vi ser hur Kina rusar tillbaka till kulturrevolutionens år och vi kan föreställa oss det ‘vackra’ liv som väntar det kinesiska folket,” ironiserade författaren Ling Cangzhou från Peking på sin blogg.

Ling sade senare i en intervju med Radio Free Asia att CQTV:s agerande är ett försök att vrida tillbaka klockan, och han kallade det ”ett olycksbådande tecken”.

Den oberoende skribenten Ran Yunfei sade till Deutsche Welle att den röda kampanjen påminde honom om Mao och nazipropaganda och att han fruktar att kampanjen kommer sprida sig till andra delar av Kina. 

För många kineser påminner sångerna om den tio år långa kulturrevolutionen som Mao satte igång 1966. Den katastrofala perioden utmärktes av en galen Mao-dyrkan där han upphöjdes till en gud, blodiga maktkamper, landsomfattande kaos och ekonomisk kollaps. 

Forskare bedömer att 100 miljoner kineser förföljdes under perioden och att upp till 20 miljoner miste livet av onaturliga skäl. Den kommunistpartikultur som Bo sprider representerar de konstformer och den politiska propaganda som utmärkte eran. 

Bos intresse för kommunisrpartikultur är inte direkt någon överraskning med tanke på hans bakgrund. Bo är en högt uppsatt partitjänstemans andra son och han var rödgardist i Liandong. Rödgardisterna var en radikal ungdomsorganisation som är ökänd för det övervåld de brukade mot ”kontrarevolutionärer” under kulturrevolutionen. Bos far, Bo Yibo, var även han en radikal kommunist som nådde toppen av sin karriär när han kraftfult ställde sig bakom våldet på Himmelska fridens torg 1989, då tusentals prodemokratiska studenter dödades. 

I kommunistpartiets media målas Bo ut som en ny stjärna och en hjälte för sina hårda tag mot gängkriminalitet, vilket också fått en del uppmärksamhet i internationell media. Inofficiella källor målar dock upp en helt annan bild. 

Jiang Weiping, en erfaren kinesisk journalist som känt Bo från början av dennes politiska karriär utmålar honom som en skrupelfri maktsökare som listigt manipulerar den allmänna opinionen och media för egen vinning. Jiang sattes själv i fängelse efter att ha avslöjat för Hongkongmedia att Bo, som då var guvernör i Liaoning, mörklagt politisk korruption. 

När Bo var Liaoningprovinsens guvernör hjälpte han aktivt den förre regimledaren Jiang Zemin att förfölja Falun Gong-utövare. Det finns 103 kända fall där Falun Gong-utövare torterats till döds i Liaoning fram till 2004. De som överlevt förföljelsen har stämt Bo runt om i välrlden och 2007 fälldes han för tortyr av högsta domstolen i delstaten New South Wales i Australien.

En bloggare på Tianya.cn, som kallade sig ”Ett rött hjärta som möter solen”, sade att en liknande röd rörelse för årtionden sedan ledde Kina in i dess mörkaste period. Att sjunga röda sånger för att göra partiets ledare nöjda är att vrida tillbaka historiens hjul enligt bloggaren, som tillade: ”De som går baklänges kommer att överges av historien”.

Översatt från” target=”_blank”>

Mest lästa

Rekommenderat

loading
Utrikes

TV-propaganda i Chongqing påminner om kulturrevolutionen

Michelle Yu, Epoch Times

Med början från mars har TV-kanalen Chongqing Satellite Television (CQTV) tagit bort såpoperor och reklam under bästa sändningstid, 19.30 till 23. I stället sänder man hyllningar till kommunismen, såsom sånger och filmer från Mao-eran och meddelanden från regering och myndigheter. 

Målet för CQTV är att ”fokusera på att sprida kommunismens avancerade kultur” enligt vad en talesperson för Chongqings administration för radio, TV och film sade till kinesisk media.
– Vi ska se till att vi fullt ut genomför vår uppgift som ett mainstreammedia när det gäller att styra den allmänna opinionen och utbilda folket. 

Kanalens nyligen lanserade program innehåller en serie som berättar ”rörande berättelser” om partitjänstemäns goda relation med ”massorna” och det ”symbiotiska” förhållandet mellan tjänstemännen och allmänheten. 

Ett annat nytt program är ”Dagens röda sång”-programmet, en sångtävling för kommunistpropagandasånger.

De flesta sångerna hyllar kommunistpartiet för dess ”bedrifter” under årens lopp. En berömd sång målar ut kommunistpartiet som det kinesiska folkets mor: ”Parti, o moder, min kära moder, du födde upp mig på din ljuva mjölk.” En annan välkänd sång kallar Mao för folkets ”store räddare”.

CQTV:s nya tablå är stadens kommunistpartiboss, Bo Xilais, lojalitetsförklaring till den kinesiska regimen. Bo började driva den här comebackkampanjen för kommunism strax efter att han utsågs till partisekreterare i Chongqing, och därmed i praktiken ledare för den sydvästliga storstaden, som är en av de fyra storstadsområden som lyder direkt under centralregeringen (de andra tre är Peking, Shanghai och Tianjin).

I kampanjen ingår dessutom att använda röda sånger i media och olika event samt att regelbundet skicka ut ”revolutionära diktat” via sms till allmänheten. Enligt myndigheterna är kampanjens avsikt att minska statlig korruption och inspirera folket genom kommunistisk utbildning. 

Kinesisk media smickrar röda sånger-kampanjen och de må vara populära hos de äldre, som växte upp unde Mao-eran, men bloggare tycker inte om det hela. I en artikel, ursprungligen publicerad på den populära sajten Kdnet.net, och som cirkulerat mycket, kritiserar bloggaren Lin Mingli vad han anser vara kampanjens hyckleri. 

”Om Chongqings partitjänstemän verkligen berörs av de röda sånger de sjöng, borde de då inte demonstrera sin beslutsamhet att ”tjäna folket” i stället för att sko sig? Borde de inte offentliggöra sin ekonomiska status och acceptera att de granskas? Borde de inte dra ner på antalet ‘officiella bilar’, skära ner på den absurda mängden personal och äta och resa mindre på allmänhetens bekostnad?” undrade Lin i sin artikel. 

”Om du inte kan göra detta, är då alla dessa röda slagord, allt propagerande och uppmanande till att folket ska följa er bara en föreställning? Är det inte så att ni bara lurar oss? Era offentliga framträdanden är skamliga.” 

Lins artiklar har fått mycket beröm på internet. 

”Yesmann”, en bloggare på Sohu.com, sade att myndigheternas koncept om att ”utbilda folket” är felaktigt. ”Det borde vara folket som utbildar partitjänstemännen att inte hålla på med skumrask”.

Många har också kritiserat kampanjen som ett steg tillbaka i historien. ”Vi ser hur Kina rusar tillbaka till kulturrevolutionens år och vi kan föreställa oss det ‘vackra’ liv som väntar det kinesiska folket,” ironiserade författaren Ling Cangzhou från Peking på sin blogg.

Ling sade senare i en intervju med Radio Free Asia att CQTV:s agerande är ett försök att vrida tillbaka klockan, och han kallade det ”ett olycksbådande tecken”.

Den oberoende skribenten Ran Yunfei sade till Deutsche Welle att den röda kampanjen påminde honom om Mao och nazipropaganda och att han fruktar att kampanjen kommer sprida sig till andra delar av Kina. 

För många kineser påminner sångerna om den tio år långa kulturrevolutionen som Mao satte igång 1966. Den katastrofala perioden utmärktes av en galen Mao-dyrkan där han upphöjdes till en gud, blodiga maktkamper, landsomfattande kaos och ekonomisk kollaps. 

Forskare bedömer att 100 miljoner kineser förföljdes under perioden och att upp till 20 miljoner miste livet av onaturliga skäl. Den kommunistpartikultur som Bo sprider representerar de konstformer och den politiska propaganda som utmärkte eran. 

Bos intresse för kommunisrpartikultur är inte direkt någon överraskning med tanke på hans bakgrund. Bo är en högt uppsatt partitjänstemans andra son och han var rödgardist i Liandong. Rödgardisterna var en radikal ungdomsorganisation som är ökänd för det övervåld de brukade mot ”kontrarevolutionärer” under kulturrevolutionen. Bos far, Bo Yibo, var även han en radikal kommunist som nådde toppen av sin karriär när han kraftfult ställde sig bakom våldet på Himmelska fridens torg 1989, då tusentals prodemokratiska studenter dödades. 

I kommunistpartiets media målas Bo ut som en ny stjärna och en hjälte för sina hårda tag mot gängkriminalitet, vilket också fått en del uppmärksamhet i internationell media. Inofficiella källor målar dock upp en helt annan bild. 

Jiang Weiping, en erfaren kinesisk journalist som känt Bo från början av dennes politiska karriär utmålar honom som en skrupelfri maktsökare som listigt manipulerar den allmänna opinionen och media för egen vinning. Jiang sattes själv i fängelse efter att ha avslöjat för Hongkongmedia att Bo, som då var guvernör i Liaoning, mörklagt politisk korruption. 

När Bo var Liaoningprovinsens guvernör hjälpte han aktivt den förre regimledaren Jiang Zemin att förfölja Falun Gong-utövare. Det finns 103 kända fall där Falun Gong-utövare torterats till döds i Liaoning fram till 2004. De som överlevt förföljelsen har stämt Bo runt om i välrlden och 2007 fälldes han för tortyr av högsta domstolen i delstaten New South Wales i Australien.

En bloggare på Tianya.cn, som kallade sig ”Ett rött hjärta som möter solen”, sade att en liknande röd rörelse för årtionden sedan ledde Kina in i dess mörkaste period. Att sjunga röda sånger för att göra partiets ledare nöjda är att vrida tillbaka historiens hjul enligt bloggaren, som tillade: ”De som går baklänges kommer att överges av historien”.

Översatt från” target=”_blank”>

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024