Inträngt mellan Iran, kommunist-Kina, krigshärjade Afghanistan och ”fienden” Indien är Pakistans geografiska läge en förbannelse som också gör det till en av nationerna med de största motsättningarna på jorden.
Pakistan är en av de tio mest korrupta nationerna i världen. Landet har en stor landsbygdsbefolkning och många analfabeter. Det spekuleras om att Osama Bin Laden håller till där. Landet är ett av världens största oroscentrum när det gäller kärnvapen och har tidigare varit känt för att samarbeta kring kärnvapenteknik med länder som Nordkorea och Iran.
Därför är det en aning oroande att Pakistan har en så viktig roll i världssamfundet, för det är samtidigt en av de nationer som USA lutar sig kraftigast mot i kriget mot talibanerna.
Under de sista veckorna och månaderna 2007 skapade händelserna i Pakistan internationella rubriker och gav en glimt av landets politiska tumultartade situation.
General Pervez Musharraf, som kom till makten vid en militärkupp 1999, har fått se sin legitimitet ständigt minska. När han först kom till makten lovade denne militärledare att städa upp i nationens korrupta institutioner och hjälpa till att införa en mer fri och demokratisk hållning. Han rörde sig även mot fred med Indien och började samarbeta med USA i kriget i Afghanistan.
Det var tillräckligt för att USA skulle bidra med hundratals miljoner dollar i bistånd till Pakistan, både militärt och övrigt.
Istället för att öka transparensen i landet har Musharrafs politik gjort att många politiska institutioner blivit mer beroende och domare har avskedats på grund av otillräcklig lojalitet gentemot honom. I november avskedade han chefsdomaren och deklarerade militärt undantagstillstånd, vilket satte fart på protesterna mot militärdiktaturen runt om i landet.
Trots att Musharraf har samarbetat genom att skicka sin armé till gränsregionen för att bekämpa talibanerna flörtar han samtidigt med taliban-vänliga islamistiska konservativa vilket leder till en förstärkning av extremistisk uppfattning och sympati för de amerikanska fienderna.
Pakistan har visat en imponerande tillväxt på senare år, men dess landsbygdsområden har kommit efter. På platser där den största delen av befolkningen är analfabeter och många lever i fattigdom skapar politisk korruption och försummelse oro och instabilitet.
Vid gränsen till Afghanistan tar USA emot hjälp från den pakistanska armén som fått uppgiften att slåss mot talibanska exilsoldater som drivits ut ur Afghanistan mot norr. På samma gång är landet en huvudsaklig träningsplats för Jihadister.
Valet som från början var planerat till den 8:e januari skulle inte komma att erbjuda någon snabb lösning på något av Pakistans paradoxala problem, men hade ändå hjälpt till att inleda en större uppskattning för demokrati.
Pakistans folkparti (PPP) som leddes av Benazir Bhutto var jämförelsevis sekulärt och trots sitt eget korruptionsplågade förflutna representerade det mer demokratiska ambitioner.
– Demokrati är den rätta vägen, säger Ali Nawaz Memon, vice ordförande i PPP i USA och en stark anhängare till Bhutto.
Memon talade med Bhutto endast tre dagar före mordet. Han, liksom många andra, ser bristen på ekonomisk utveckling på landsbygden som ett av de största problemen och något som underblåser extremistiska känslor.
Sindh-provinsen, där både Memon och Bhutto växte upp, har sett en mycket liten ekonomisk utveckling.
– De räknade med Bhutto för sina basbehov såsom utbildning och vatten, säger han.
Efter att Bhutto mördades i förra veckan har Musharrafs parti skyllt hennes död på talibanerna. Många har också skyllt på Musharrafs säkerhetsstyrkor eller andra politiska opponenter i landet såsom den tidigare statsministern Nawaz Sharif, inom PML-N (Muslim League-Nawaz), som störtades av Musharraf 1999.
I december höll USA inne med 50 miljoner dollar i bistånd till Pakistan och nu överväger man att gå ännu längre.
Samtidigt som attentatet kunde fungera som en politisk kupp för Bhuttos motståndare – partiet leds nu av hennes 19-årige son och mindre populära make – kan det också tjäna till att öka sympatierna för Pakistan och stärka beslutsamheten om att införa en mer funktionell demokrati som bättre representerar viljan hos ett plågat och splittrat folk.
Tilläggsrapportering av Court Pearman, Washington DC