Jag har aldrig varit i en stad där jag velat spendera mer tid under jorden än ovanpå. Men det var innan jag besökte Stockholm.

Byggd på 14 öar och förbundna med 57 broar är Stockholm omgivet av vatten och tar titeln som norra Europas elegantaste stad. Eftersom det finns så mycket skönhet utomhus kan ni kanske undra varför jag valde att dyka ner i varje tunnelbana som jag bara kunde hitta.

Det finns två ord för det: Tunnelbanekonst.

Det är ganska mystiskt att dessa galna tunnelbanestationer aldrig fångat min uppmärksamhet innan de gjorde det. Jag hade läst min beskärda del av artiklar om Stockholm, men det var inte förrän jag började leta efter udda saker att göra och se i Sveriges huvudstad som dörren till denna fröjd av underjordisk konst äntligen öppnade sig

Och när dörren väl hade öppnats kunde jag inte hålla den stängt. Jag spenderade timmar på att hamra på min dator när jag sökte efter fler bilder och mer information och antecknade dem som verkligen utmärkte sig. Det finns 100 tunnelbanestationer i Stockholm och över 90 av dem har konst av olika former.

Varför hade jag inte sett dem tidigare? Jag höll på att muttra för mig själv när jag tittade på dem med ett uttryck av glädje över att ha hittat något som fyllde mig med beundran. Vissst förtjänar de att tillägnas en sång eller en dans? Därför är de här tunnelbanestationerna Stockholms bäst bevarade hemligheter.

Här är några av mina favoriter.

Kungsträdgården

En harlekindesign sveper genom den grottliknande tunnelbanestationen vid Kungsträdgården. Målad av Ulrik Samuelson 1977, du hittar också arkeologiska lämningar från gamla staden, som revs på 50-talet och 60-talet till förmån för modern arkitektur. Jag kan inte låta bli att känna, tillsammans med många andra det är jag säker på, att detta var en beklaglig attack på stadens historia. Tack och lov, överlevde Gamla Stan.

T-Centralen

Det finns många stopp på T-Centralen eftersom det är där alla tåg ansluter sig för byte. Denna del av tunnelbanestationen länkar till Kungsträdgården så det är en bra idé att se det efter att ha man besökt den förra stationen. Siffrorna representerar de människor som arbetar på tunnelbanan och var målade av den svenska konstnären Per Olof Ultvedt.

Solna Centrum

Av alla stationer är den här definitivt den mest fotograferade. Den ser ut som en trappa till helvetet, och det är ingen överraskning varför.

Stadion

När jag klev av tåget på perrongen på Stadion, kände jag mig som en guldkruka vid slutet av regnbågen, som just hade hittats – av mig!

Hötorget

Om du skulle hitta någon av dessa stationer inne i ett samtida konstutrymme skulle det vara den här. Neonremsor av vitt ljus fyller taket men resten av tunnelbanan sköljs ner med mintgrönt kakel. Kanske är det bara min överaktiva fantasi men denna station har potential att vara mycket obehaglig på natten. Tänk dig det när ingen annan är där, lamporna flimrar, en mild bris tränger förbi och en främling vandrar mot dig …

Fridhemsplan

Jag är inte säker på vad den gröna färgen står för i detta sammanhang, men Fridhemsplans station har ett marint tema som löper genom grottorna, bland annat en stor installation av ett skepp, ankare och kompass.

Östermalmstorg

Kärlek, fred och kampen för kvinnors rättigheter utgör det kraftfulla temat på Östermalmtorgs station. Sverige har länge förknippats med öppenhet och lika rättigheter och denna station representerar detta sinnestillstånd briljant. Dessa etsningar är verk av svenska konstnären och skulptören, Siri Derkert, som dog 1973.

Tekniska Högskolan

Denna station ser bara riktigt cool ut. Du kommer att hitta geometriska former etsade i golvet och en femkantig kub av glas.

Västra Skogen

Det perfekta stället att vara för människor med en kakelfetishism!

Dessa var bara några av mina favoritstationer. Jag hade inte tid att utforska alla 100 men det är en mycket bra anledning att komma tillbaka. Om någon skulle fråga mig om Stockholm skulle jag inte kunna prata om det utan att nämna vad som händer under gatunivå …

Hemligheten är avslöjad!

Åsikter som uttrycks i artikeln är författarens/författarnas åsikter och återspeglar inte nödvändigtvis åsikterna hos Epoch Times.

Författaren: Shing Lin Yoong