Trump väljer både insiders och outsiders till sitt kabinett. Urvalsprocessen – som han delvis har delat med sig av via twitter – studeras nu för tecken på hur det kommer att forma hans planer och prioriteter när han sedan ska styra USA.

Ett uttryck som varit populärt sedan Ronald Reagans första mandatperiod är ”personal är politik”. Om en president ska lyckas med att genomföra en viss politik så måste det utses personer som själva tror på den.

Det här har en särskild betydelse när det gäller den kommande Trump-administrationen, eftersom vi letar efter tecken i hans utnämningar på vilken riktning han kommer att ta landet i.

Mer än någon annan president i modern tid så är Trump, trots de brutala primärval- och valkampanjerna, fortfarande något av ett mysterium. Han har aldrig varit förtroendevald, har ingen erfarenhet av politiskt styre, och han drev sin kampanj som en outsider som attackerade etablissemanget.

Dessutom har Trump, trots en stark politisk intuition, fortfarande mycket att lära om detaljerna inom politiken, och har därför inte haft så lätt att mer exakt formulera vad det är han vill åstadkomma. Det här har lett till att både de som stödjer honom och som kritiserar honom fått stort utrymme att själva föreställa sig vad som kommer att hända under hans presidentskap.

Konservativa som valt att ändå ställa sig bakom Trump har ögonen på om de personer han väljer passar in i den politik vad gäller skatter, handel och invandring som han drev sin kampanj på. Det republikanska partiets etablissemang spanar efter tecken på att Trumps administration kan tänkas vara mer öppen för deras åsikter än hans retorik har låtit antyda,

Demokraterna ser i sin tur efter olika attackvägar, och efter personer som de tror att de ändå kan samarbeta med. Landet i stort hoppas på en kompetent administration som kan leda bort från den bitterhet och splittring som nu råder.

En övergång från en president till en annan kräver att den nyvalde presidenten på mindre än två månader ska fylla 4000 platser, inklusive 15 departementschefer och sju andra positioner på kabinettsnivå.

REINCE PRIEBUS

STABSCHEF

Bakom Reince Priebus framgångsrika karriär ligger en god karaktär och en förmåga att få rivaler att samarbeta.

Man kan lära sig mycket om någon en iskall morgon klockan fem i det nordliga Wisconsin. Den republikanske aktivisten Alexander Tiahnybok sade att han förstod hurdan Reince Priebus, Trumps val till stabschef, var, när de två åkte runt för att leverera litteratur under en valkampanj. Priebus var den som hängde ut genom bilfönstret i kylan för att hänga plastpåsarna på brevlådestolparna.

Det viktigaste Priebus har med sig till sin nya roll är hans karaktär, menar Tiahnybok, som arbetar på Carthage College i staden Kenosha.

– Hans värderingar kommer här ifrån mellanvästern, från Wisconsin, Tro. Hängivenhet. Familj. Det är så här han lever, sade han.

Dessutom är han lojal, menar Tiahnybok. Priebus har alltid kommit ihåg varifrån han kommer. Även under de tre mandatperioder som han suttit som ordförande i republikanernas nationella kommitté (RNC) har Priebus ofta kommit tillbaka till Wisconsin för att delta i lokala aktiviteter.

Priebus, som är jurist, med examen från University of Miami, har jobbat sig upp inom det republikanska partiet i Wisconsin, från county-nivå till ordförande på delstatsnivå, dit han nådde 2007, strax innan Obamas valseger. Men i kongressvalet 2010 gick republikanerna framåt, både i Wisconsin och nationellt, och fick kontrollen över representanthuset. En nyckel till detta var Priebus förmåga att få de konservativa tea party-anhängarna att samarbeta med de mer traditionella republikanerna.

2011 blev han ordförande för RNC efter en hård kamp mot den sittande Michael Steele, men det var en problemtyngd institution han tog över – 23 miljoner dollar i skulder och sviktande förtroende bland donatorerna. På två år hade Priebus lyckats få RNC i balans igen, men han lyckades inte ta Mitt Romney till seger i valet 2012. Priebus gjorde ytterligare omorganisationer för att förbättra den digitala informationen till väljarna och aktivera fler att rösta. 2014 tog republikanerna kontrollen även över senaten och utökade sin majoritet i representanthuset med 13 platser.

Under valkampanjen 2016 har Priebus lyckats mildra effekten av den ansträngda relationen mellan representanthusets talman – republikanen Paul Ryan – och Donald Trump.

Till vita huset har Priebus med sig sina kontakter med alla inom Republikanska partiet, så väl som sin historia av att kunna få utbrytare och etablissemangspersoner att samarbeta.

Tiahnybok tror att just Priebus karaktär är ett av skälen att Trump valt honom till stabschef: Priebus kommer att pressa Trumps team att göra det som är rätt.

På valnatten sade Trump om Priebus: ”Han är en otrolig stjärna.”

STEVE BANNON

CHEFSSTRATEG

Bannon menar att vi lever i en kristid som hotar USA:s framtid.

Flera år innan Trump beslöt att ställa upp i presidentvalet höll Steve Bannon på att skapa den rörelse som Trump skulle komma att leda. Nu har han utsetts till Trumps chefsstrateg, och kommer kunna skapa en strategi för att omvandla den här rörelsen till en regeringskoalition.

Enligt Bannon uppstod rörelsen som bar Trump till Vita huset som ett svar på finanskrisen 2008. Medelklassen såg att inte en enda direktör åtalades, och att deras bonusar förblev oförändrade, samtidigt som medelklassen betalade för att rädda bankerna.

Enligt Bannon så tydliggjorde finanskrisen även krisen inom landets styre, som hotar USA:s framtid: kumpankapitalism som komprometterar landets politiska klass.

I ett tal 2011 inför 100 medlemmar av Liberty Restoration Foundation sade Bannon att han talade tre gånger i veckan inför den här sortens små grupper.

I sina tal sade Bannon till publiken att det var upp till dem att rädda USA. Nationen gick igenom sin fjärde stora kris i historien, och människorna i publiken skulle avgöra hur det hela slutade.

Bannon blev politisk aktivist efter att ha tjänat i flottan och jobbat som på investeringsbanken Goldman Sachs, och som en entreprenör inom media. Han har en masterexamen i nationella säkerhetsstudier från Georgetown University och en masterexamen i företagsekonomi från Harvard.

Bannon har gjort flera politiska filmer och hjälpte till att finansiera Peter Schweizers bok ”Clinton Cash” om paret Clintons ekonomiska affärer, vilken påverkade årets presidentval.

Efter grundaren Andrew Breitbarts död 2012 blev han chef för nyhetssajten Breitbart. Den riktning sajten tagit under hans ledning har lett till anklagelser om att han är en vit nationalist och rasist. I juli sade Bannon till sajten Mother Jones att Breitbart är ”alternativhögerns plattform”.

Alternativhögern i USA, ”alt-right”, är en rörelse som ännu inte är särskilt välkänd eller tydlig. Det har rapporterats mycket i media om att dess anhängare utmärks av vit nationalism och rasism.

Bannon sade nyligen till Kimberly Strassel på Wall Street Journal:

– Vår definition på alt-right är yngre människor som är antiglobalister, mycket nationalistiska och extremt mycket mot etablissemanget.

Han sade också att han själv har ”nolltolerans” för de ”rasistiska och antisemitiska övertoner” som ibland förknippas med rörelsen.

Bannon ser det här som en löftesrik tid för den rörelse han har hjälpt till att skapa. Han sade till Hollywood Reporter att om Trumps administration lyckas leverera ”så kommer vi att styra i 50 år”.

MIKE POMPEO

CIA-CHEF

Kongressledamoten och tea party-anhängaren Pompeo är en outsider i underrättelsekretsar, och tar med sig sin militära erfarenhet till spionorganisationen.

Det tog inte lång tid för kongressledamot Mike Pompeo att tacka ja till jobbet som CIA-chef när han fick frågan av Donald Trump den 18 november.

I ett pressmeddelande sade Pompeo att han i och för sig ”geniunt älskade att representera Kansas invånare i kongressen”, så kunde han inte tacka nej till att leda ”världens bästa underrättelsekrigare, som arbetar outtröttligt för att hålla nationen och Kansas säkert”.

Pompeo, en medlem av tea party-rörelsen, sitter i representanthusets permanenta underrättelseutskott, men är tekniskt sätt inte en del av underrättelsekretsarna. Enligt Drew Berquist, grundare av sajten OpsLens och före detta underrättelsekonsult till USA:s regering, är detta något som kommer att bli en utmaning för honom.

Det mesta av det operativa arbetet i CIA äger rum på den biträdande chefsnivån.

– Det är de som liksom kör tåget, och där bör man ha någon som är från underrättelsesidan… det kommer att vara avgörande att de som sitter på den nivån är bra, sade Berquist.

Det återstår att se hur Pompeo kommer att agera för organisationens kultur, och ”vad gäller att uppmuntra och föra samman styrkorna”, som Berquist uttrycker det.

Pompeo har varit djupt engagerad i underrättelsefrågor under sin tid som kongressledamot. Han har skarpt kritiserat Hillary Clintons agerande i samband med Benghazi-attackerna 2012 och även Obamas beslut att betala Iran för att släppa fyra amerikanska gisslan.

Pompeo har också motsatt sig stängningsplanerna för Guantanamo-basen, liksom planerna på att flytta fångarna till hans hemstat Kansas. Han har tagit stark ställning för de som tjänar inom USA:s väpnade styrkor, liksom mot korruption och särintressen.

MICHAEL FLYNN

NATIONELL SÄKERHETSRÅDGIVARE 

Generalen Michael Flynn är känd för sitt jordnära språk, och att han förutsåg IS framväxt. Men trots att han är respekterad i många läger ses han av andra som oberäknelig och bråkig.

Efter att ha stöttat Trump i flera månader under kampanjen har den amerikanske generallöjtnanten Michael Flynn, tidigare chef för försvarets underrättelsetjänst, DIA, accepterat rollen som Trump-administrationens nationella säkerhetsrådgivare.

Flynn, som utsågs till DIA-chef i juli 2012, meddelade den 30 april 2014 att han skulle lämna posten, och det ryktades att han tvingats bort. Han var också underrättelserådgivare till den pensionerade generalen Stanley McCrystal.

– Det här är någon som många respekterar. Han är framåt, säger vad han tycker, och det kommer att vara positivt, menar Drew Berquist på OpsLens.

Han tillade dock att ”somliga skulle kalla honom kontroversiell”.

Flynn anser det viktigt att förstå olika hot och kalla dem vid deras rätta namn. Det här har fått honom att emellanåt uttala sig politiskt inkorrekt, enligt Berquist.

Många större medier har kritiserat Flynn, men i de flesta fall hade de ett annat tonläge mot honom fram tills för något år sedan.

Den 18 november kallade New York Times Trumps val av Flynn ”alarmerande” och hävdade att Flynn har en historia av ”bristande omdöme”. 2014 skrev samma tidning emellertid att Flynn korrekt förutspått att IS skulle ta över delar av Irak och Syrien, och sade att hans rapport hade ”förbisetts av Vita huset”.

I den artikeln stod att Flynn hade gjort ”banbrytande arbete med nya underrättelsetekniker” och där citerades en icke namngiven tjänsteman som sade att ”närhelst man har en ledare med Mike Flynns enorma energi och driv så kommer det att bli bråk då och då” och att ”han är en kille som kan skaka om saker och ting”.

Vändpunkten för många medier verkar ha varit hans tal under Republikanska partiets konvent i juli i år, då han krävde att Hillary Clinton skulle gripas, och sade att ”vi behöver inte en vårdslös president som tror att hon står över lagen”. Han postade även en video på twitter den 26 februari, med kommentaren att ”det är rationellt att frukta muslimer”.

Flynn hade tidigare inte väckt löje i media, men han har länge haft ett rykte som något av en bråkmakare. Det här sägs ha lett till hans avgång.

Flynn sade i en intervju med sajten Breaking Defense i augusti 2014 att han joggar varje morgon innan han börjar jobba, och sedan sitter i två till tre timmar och läser underrättelserapporter.

– Jag måste ärligt säga att det som jag ser varje dag är den mest osäkra, kaotiska och förvirrade internationella situation som jag bevittnat under hela min karriär, sade han i intervjun, och tillade att ”vi lever i ännu en mycket farlig tid”.

Han är känd för sin tro på att USA också måste försvara sina datanätverk för att kunna skydda sin militär. Han har verkat för bättre informationsdelning och enligt uppgift försökt få sina analytiker och operatörer att komma ut på fältet – något som inte blev populärt bland andra ledare på underrättelsesidan.

– Jag vet militärer som inte heller älskar [Flynn], men jag anser att han är bättre än det vi haft tidigare.

Han tillade att man ibland ser folk som utnämns till den här sortens positioner som ”inte har den bakgrund man skulle önska”, men att så inte är fallet med Flynn.

JEFF SESSIONS

JUSTITIEMINISTER

Trumps kampanj handlade mycket om att stoppa den illegala invandringen och att hjälpa medelklassen. Båda dessa frågor har Senator Jeff Sessions länge varit involverad i.

Sessions, som var den förste senatorn som officiellt stödde Trump, har nominerats till att bli nästa justitieminister, eller Attorney General, som den motsvarande titeln är i USA.

Sessions är känd som mycket konservativ – när tankesmedjan Heritage Foundation poängsatte politiker fick han 80 på en skala där 100 representerar den ”perfekte” konservative politikern. Det är dock mindre känt att Sessions drivit en hel del av Trumps profilfrågor redan tidigare.

Sessions har länge lett kongressens kamp mot illegal invandring, och har redan uppmanat flera administrationer i rad att faktiskt implementera USA:s immigrationslagar. Precis som Trump presenterar han det delvis som en jobbfråga; illegala invandrare tar jobb från den amerikanska arbetarklassen, anser Sessions.

I ett pm från juli 2013 lade han fram argumentet till sina republikanska kollegor att Mitt Romney förlorade mot Obama för att han inte lyckats ta tillräckligt många röster från låg- och medelinkomsttagare. Även detta förebådade Trumps kampanjstrategi. I pm:et förespråkade Sessions en ”ödmjuk och ärlig” populism.

Han ledde även oppositionen i senaten mot handelsavtalet TPP, som Trump lovat riva upp.

Sessions, född 1946 i den lilla staden Hybart i delstaten Alabama, är jurist med examen från University of Alabama. Han utsågs 1981 till distriktsåklagare för Alabamas södra distrikt av Ronald Reagan, efter att ha arbetat som biträdande distriktsåklagare där i två år. Det jobbet hade han sedan i 12 år.

1986 nominerade Reagan Sessions till federal distriktsdomare, men den nomineringen föll på anklagelser om rasism, något som dragits upp i ljuset igen nu. Enligt en afroamerikansk kollega hade Sessions kallat honom för ”boy” [ett uttryck med klart rasistiska associationer i den amerikanska södern] och sagt att han gillade Ku Klux Klan tills han ”fick reda på att de rökte marijuana”. Sessions ska också ha kallat de afroamerikanska medborgarrättsorganisationerna NAACP och ACLU för ”kommunistinspirerade”. Sessions förnekar att han kallat sin kollega för ”boy”, och menar att kommentaren om KKK var ett skämt.

Som distriktsåklagare hanterade han flera fall som handlade om att göra Alabamas skolor mindre segregerade, och hans kontor åtalade också Alabamas högste KKK-ledare för mord, och fick honom dömd till döden och avrättad. En afroamerikansk åklagare som gick på samma juridikutbildning som Sessions sade att han var ”en av tre vita studenter som öppet bekräftade att jag faktiskt var en människa, och bemötte mig med vänskap”.

1995 blev Session delstaten Alabamas Attorney General, och 1996 valdes han för fösta gången in i senaten, där han sedan tjänat under fyra mandatperioder.

Om Session accepteras kan man förvänta sig att han kommer att genomdriva USA:s immigrationslagar, verka för strängare straff och en hård linje mot droger och terrorism, samt skydda amerikanernas rätt att bära vapen.

NIKKI HALEY

FN-AMBASSADÖR

Till FN-ambassadör har Trump nominerat en tidigare motståndare, som är känd för sin förmåga att få stridande parter att försonas.

Haley är dotter till sikhiska invandrare från Indien, och blev den första indisk-amerikanska folkvalda i delstaten South Carolina, såväl som den första kvinna och medlem av en minoritet som valdes till guvernör för delstaten.

Haley växte upp på den lilla orten Bamberg i South Carolina, med bara knappt 4000 invånare. Efter sin examen i redovisning vid Clemson University arbetade hon för sophanterings- och återvinningsföretaget FCR, och gick 1994 över till moderns företag, lyxklädmärket Exotica International, som blev en mångmiljonverksamhet.

2004 valdes Haley till South Carolinas delstatskongress, där hon genast fick flera viktiga positioner inom partiet. Hon valdes till guvernör 2010, som representant för tea party-rörelsen, och stöddes av bland annat Sarah Palin. Hennes plattform handlade mycket om skattesänkningar, minskade offentliga utgifter och stöd för USA:s immigrationslagar. Hon valdes om 2014.

Som guvernör har Haley fokuserat på ekonomisk utveckling, och lett flera handelsdelegationer till andra länder. I ett uttalande från den 23 november skriver Haley: ”Vi fick hela landet att avundas South Carolinas ekonomiska utveckling, och skapade jobb i alla områden. Vi mer än halverade arbetslösheten och fick in fler South Carolina-bor i arbete än någonsin tidigare.”

Haley blev nationellt känd efter morden på nio medlemmar av Charlestons Emanuel AME-kyrka den 17 juni 2015. ”När vi vaknade upp i dag hade South Carolinas hjärta och själ krossats”, sade Haley dagen efter morden. Hon ledde sedermera en kampanj för att få bort sydstatsflaggan från South Carolinas kongressbyggnad.

Haley stöttade inte Trump i primärvalet, utan ställde sig först bakom Marco Rubio och sedan Ted Cruz. Hon och Trump utväxlade en del bitska kommentarer.

I ett uttalande i samband med nomineringen talade Trump och Haleys erfarenhet av att arbeta för försoning.

– Guvernör Haley har visat sig kunna föra folk samman, oavsett bakgrund eller partitillhörighet, och även att kunna föra mycket viktiga frågor för delstaten och landet framåt, sade han.

Haley har ingen erfarenhet av utrikespolitik. Hon valdes att svara på Obamas sista ”State of the Union”-tal i januari i år, och det svaret kanske ger en aning om hur hon kommer att vara som ambassadör.

– En del tror att man måste vara den högsta rösten i rummet för att göra skillnad. Det är inte sant. Ibland är det bästa man kan göra att skruva ner volymen. När det är tystare i rummet kan man faktiskt höra vad andra säger. Och det kan göra en stor skillnad, sade hon.

BETSY DEVOS

UTBILDNINGSMINISTER

DeVos, som länge förespråkat ökad valfrihet i skolvalet, kommer, om hon godkänns, att få genomföra Trumps agenda för att förbättra skolsystemet, från förskola till gymnasium.

Trump sänder ett tydligt budskap om stöd för valfrihet och kritik av det offentliga skolsystemet med sitt val av miljardären Betsy DeVos som utbildningsminister.

Under kampanjen lovade Trump att styra om ytterligare 20 miljarder dollar i federala utbildningsmedel för att delstaterna ska kunna ha en federal skolpeng för fritt skolval som alternativ. Han ser det som ett nationellt mål att de 11 miljoner skolbarn som i dag lever i fattigdom ska kunna välja sin skola.

DeVos, som varit aktivist på utbildningsområdet länge, föreslås alltså som den som ska försöka göra allvar av de här löftena. För närvarande är hon ordförande i American Federation for Children, som är en av de stora organisationerna som arbetar för skolval.

DeVos är dotter till industrimagnaten Edgar Prince och syster till Eric Prince, grundaren av det privata militärföretaget Blackwater. Hennes man, Dick DeVos, är son till grundaren av direkthandelsjätten Amway.

Susan J. Demas, redaktör och utgivare på Inside Michigan Politics, sade att DeVos fokus på valfrihet och tävlan inom utbildning är naturligt för henne, eftersom hon kommer från två riktiga entreprenörsfamiljer.

1982 blev DeVos som 24-åring aktiv inom Republikanska partiet. Hon har tjänat som delegat på distriktsnivå, ledamot av RNC och två gånger valts till ordförande för partiet på delstatsnivå i Michigan. Hon och hennes man Dick, som försökte men misslyckades med att bli guvernör i Michigan 2006, är stora donatorer till Republikanska partiet.

DeVos är ordförande i Dick and Betsy DeVos Family Foundation, som finansierar organisationer som ”fokuserar på samhälle, utbildning, konst, rättvisa och ledarskap”. Hon är också ordförande i riskkapitalfonden Windquest Group.

UNDER ÖVERVÄGANDE

Mitt Romney

[Utrikesminister]

Mitt Romney ledde ”never Trump”-rörelsen (”aldrig Trump”). Nu påstås det emellertid att Romney, som var republikanernas kandidat till president 2012 är Trumps favorit till utrikesministerposten. I mars uppmanade Romney republikaner att rösta på vem som helst som kunde slå Trump. Om Trump nominerar Romney skulle det vara ett tecken på att han är redo att jobba med det etablissemang han ägnat så mycket tid åt att svartmåla.

 

 

Ben Carson

[Bostads- och stadsutvecklingsminister]

Den pensionerade barnkirurgen och tidigare presidentkandidaten Ben Carson sade att Trump erbjudit honom platsen som bostads- och stadsutvecklingsminister. Det har inte bekräftats formellt, men den 22 november twittrade Trump att han ”allvarligt övervägde” Carson för jobbet. Den djupt troende Carson sade att han skulle be för vägledning i frågan under thanksgiving-helgen.

 

 

Jared Kushner

[Okänt]

En lag mot nepotism kan hindra Trump från att ge sin svärson Jared Kushner en officiell position, men han lär få en mycket viktig roll bakom kulisserna. Trump skulle inte ha vunnit presidentvalet om Kushner, som är gift med hans dotter Ivanka, inte arbetat oförtrutet med data, donationer och koordinering i hans kampanjorganisation.

 

 

Rudy Giuliani

[Utrikesminister]

Rudy Giuliani hoppade tidigt på Trump-tåget och deltog aktivt i hans kampanj, och han kan komma att belönas med utrikesministerjobbet. Enligt rapporter ska Trumps rådgivare vara splittrade i frågan om det ska bli Romney eller ”Amerikas borgmästare” som ska få jobbet. Giuliani blev känd som en tuff federal åklagare, och senare som den borgmästare som gjorde New York beboeligt igen genom att få ner brottsligheten. Han sågs också som en ledargestalt efter 11 september.

 

James Mattis

[Försvarsminister]

Den pensionerade marinkårsgeneralen Mattis är känd som både ”Mad Dog” och ”krigarmunken”, och kommer troligen att bli USA:s nästa försvarsminister, om man får tro medierapporteringen. Mattis är känd för sin ihärdighet, sitt enkla sätt att uttrycka sig och för sina intensiva studier av historia och krigföring. Efter att ha träffat honom sade Trump:

– Han är på riktigt. Han är verkligen en briljant, underbar man.