Kinas 17:e partikongress i Peking i oktober avslutades utan några märkbara störningar. Under den högst polerade ytan i det moderna Kina, finns emellertid en växande våg av missnöje i stora delar av samhället.
Vid första anblicken kan det verka som om det kinesiska kommunistpartiet – som nu hävdar sig ha runt 73 miljoner medlemmar – skulle fortsätta att regera Kina på obestämd framtid och med ett hårt grepp om makten. Partiledare Hu Jintao försäkrade delegaterna i kongressen att partiet skulle fortsätta sin roll i att utgöra ”kärnan av ledarskap som styr den övergripande situationen” i Kina.
Utanför kongressen såg man inte enda protest, vilket uppenbarligen för de runt 1000 journalisterna som närvarade bekräftade att partiet förblir fast förskansat vid makten.
Det är det Kina som utländsk media tillåts att se: bilden av en uppåtgående, stabil och som Hu Jintao säger ”harmonisk” nation. Men om man tittar under ytan tror de flesta internationella observatörer att Kina är på väg i en annan riktning: mot demokrati och frigörelse från kommunistiskt styre.
Beviset ligger i siffrorna. Antalet kineser som öppet klippt sina band med det kinesiska kommunistpartiet och dess anslutna organisationer nådde den i november 28 miljoner.
Utträdena ur KKP satte igång som ett svar på en serie ledarartiklar som först publicerades av den kinesiskspråkiga Epoch Times för precis tre år sedan, den 24 november 2004. Nio kommentarer om det kinesiska kommunistpartiet, som kan läsas i Epoch Times olika utgåvor, beskriver detaljerat kommunistpartiets historia och dess år av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, vilka lett till minst 70 miljoner människors onaturliga död under fredstid.
Resultatet har varit massivt – gräsrots- och underjordiska rörelser för fredlig politisk förändring i världens största kommunistiska supermakt.
En del personer lyckas bryta sig igenom Kinas internetblockad för att publicera sina avhopp online på den kinesiskspråkiga Epoch Times webbsida. Detta kräver emellertid en särskild mjukvara och majoriteten av den kinesiska befolkningen har aldrig använt en dator.
Många ringer till service-center som etablerats av kinesiska dissidenter utomlands och som registrerat avhoppen åt dem. De får numret till service-centret genom email, automatiska telefonsamtal och faxkampanjer, såväl som genom personer i Kina som delar ut flygblad, broschyrer och förbjudna exemplar av de Nio kommentarerna.
För de som kan resa till Hongkong finns uppsatta stånd på gatorna för att ta emot utträdesdeklarationerna – en sådan station i Hongkong har varje år tagit emot över tio tusen deklarationer från kinesiska turister.
Många av de som som saknar denna möjlighet har publicerat sina deklarationer på allmänna platser i Kina, såsom på lampposter, övergångsställen och anslagstavlor vid trafikerade vägar.
Detta är ett fenomen som borde få Kina-observatörer att stanna upp. Om avhoppsrörelsen stämmer och är en indikation på vad som verkligen händer på marknivå, kan det betyda att Kina nu befinner sig mitt i en tyst revolution.
Så som många av Kinas 900 miljoner landsbygdsbor som mitt i den ekonomiska explosionen i städerna lämnats långt efter, har lantbrukaren Yi Ping från inre Mongoliet personligen fått erfara partiets sätt att överge de bönder som lyfte partiet till makten 1949, och sättet de förvisat dem till andra klassens medborgarskap.
I Kina växer missnöjet kring frågor som korruption, miljöförstöring och markövertagande och protesterna har ökat tiofalt. Enligt en rapport från Kinas allmänna säkerhetsministerium ägde 84 000 omfattande protester rum under 2005, vilket kan jämföras med 1993 års 8700.
Men istället för att använda sig av öppen protest, har Li Ping, som så många av hans landsmän, valt att lägga sitt namn till de miljoner som dragit sig ur KKP.
”Att kunna skicka några upp satelliter i rymden bevisar inte att den vanliga kinesiska människan kan ställa mat på bordet eller ha kläder på kroppen. Kinesiska bönder lider av extrem fattigdom. Härmed träder jag ut ur det kommunistiska ungdomsförbundet”, skriver Li Ping i sitt uttalande på Epoch Times kinesiska webbsida.
Inte bara de som berövats sin rösträtt eller utsatts för orättvis behandling har öppet dragit sig ur kommunistpartiet. Några av partiets bäst ansedda har också gått ur.
Kända idrottsmän, akademiker och några av Kinas mest kända advokater, såsom Gao Zhisheng, har avsagt sig sina tidigare förbindelser med KKP. Gao skrev nyligen ett brev till den amerikanska kongressen för att vädja om en bojkott av de olympiska spelen, med anledning av Kinas hejdlösa kränkningar av mänskliga rättigheter. Strax efter greps han och hans omständigheter är ännu okända.
Sittande regeringstjänstemän har också trätt fram. Wang Zhaojun, medlem i den ständiga kommittén i Anhuiprovinsen, skrev nyligen ett långt brev till Hu Jintao och Wen Jiabao och uppmanade till omfattande reformer.
Andra civilia och militära tjänstemän har också hoppat av. För många av dem var det inte personliga sorger som manade dem att ta avstånd från partiet, utan deras hopp om ett mer demokratiskt Kina och ett slut på religiös och politisk förföljelse.
Chen Yonglin är ett exempel. Han arbetade vid det kinesiska konsulatet i Sydney innan han hoppade av partiet. Han förklarade sitt beslut genom att i detalj berätta hur han varit ansvarig för att övervaka och trakassera dissident-grupper såsom demokratiaktivister och Falun Gong.
– Jag lämnade det kinesiska konsulatet för att söka andlig frihet och rent samvete. Jag hoppas att jag kan starta ett nytt liv. Jag hoppas också att jag kunde väcka upp fler med samvete men som befinner sig i KKP:s system, och få dem att fly undan KKP:s försök att dominera deras själar, sade han.
Chen har fortsatt att skapa rubriker i Australien och runt om i världen för sin exponering av den kinesiska spiontaktiken. Hans avhopp har inspirerat andra som trätt fram för att dela med sig av sin kännedom om KKP:s brott.
Ett uttalande som nyligen publicerades av fyra högt uppsatta kinesiska tjänstemäns lyder: ”Vi är alla tjänstemän på byrånivå. Några av oss har hängt med i det kinesiska kommunistpartiets system i över 30 år, under vilken tid våra själar sakta har somnat in. För att vara korrekt, våra själar har förslavats och levt i exil i 30 år. Idag har vi vaknat från mardrömmen och håller på att återhämta våra förlorade liv.
Vi är så chockade av att se förlusterna att vi vill gråta. KKP har förslavat våra sanna tankar och själar så mycket att vi blivit som hemlösa, föräldralösa barn. Våra kroppar har blivit till tomma skal utan eget tänkande eller mänsklig natur, med endast ‘partiprinciper’ kvar. Sorgligt nog var vi inte medvetna utan kände oss väl till mods hela tiden!”
Rörelsen att gå ut ur KKP började med publiceringen av Nio kommentarer om det kinesiska kommunistpartiet av Epoch Times. Det är helt enkelt en historisk redogörelse av KKP:s brott, hur partiet tog och behöll makten i Kina och hur de än idag fortsätter att bedra befolkningen.
De Nio kommentarerna är förbjudna i Kina, men dess inverkan fortsätter dock att öka där.
